Polsk sup och ungersk nationaldag

Den polska supen smakade gott. Den ungerska firandet av nationaldag storslaget. Hur hänger det hela ihop? Firar inte bara ungrare  en sådan här dag. Tydligen inte.  Under mina strövtåg i stan hade jag hamnat bland en samling polacker. De bar flaggor och standar med texter om solidaritet mellan de båda länderna.

Men först till supen.  Plötsligt befann jag mig framför de här männen.

Det var en grupp från en polsk stad som samlade sina styrkor inför att ansluta till den stora paraden. 

Och så här hälsade man deltagarna välkomna. Givetvis dom som önskade. En dam gick runt med en stor korg och bjöd på bakverk också.

Gott smakade det. Generöst blev även jag bjuden. Den ena mannen hade en stor flätad korg med rödrutig duk över ett antal flaskor.

Nu kom paraden med nationaldagsdeltagare. Först tågade en lång rad officiella delegationer från Polen som hedersgäster.

Plötsligt stod jag ensam. Alla polacker hade anslutit sig mig till tåget som gick över Szechenyibron. 

Med en bit bulle i handen och smak av vodka i munnen. Förstod att det här var något viktigt för alla deltagare.

Djurplågeri av rovfåglar

Omgiven av en turistflock satt två fjättrade rovfåglar. Mot ersättning kunde en turist låta sig bli fotograferad med en hjälplöst flaxande fågel vid sin axel. Jag mådde illa.

Det ägde rum förra veckan vid Matthiaskatedralen i Budapest. En hot spot för alla turister att besöka. Två män utstyrda i medeltida kläder skötte falkarna. Tjänade kanske bra på det här djurplågeriet.

Så här avfotade sig turisterna. Mannen lyfte upp rovfågeln invid turistena axel. Skakade lite på fågeln så att den hjälplöst måste parera med att fälla ut vingarna för att hålla balansen. Några bilder togs. Och en slant hade tjänats.

Turisten försågs med en effektfull läderhandske. Säkerligen en minnesvärd semesterbild med Fiskarbastionen så här i bakgrunden.

Den större rovfågeln användes inte för fotografering så länge jag var där. Kanske det kostade en slant extra.

Oupphörligt gjorde fågeln försök att frigöra sig från läderhuvan som förblindade den. Larmet av alla turister runtom måste säkert upplevts stressande.

Så här lär väl djurplågeriet pågå så länge ägarna tjänar pengar och turisterna gärna betalar för att få ett minne av besöket i Budapest.

Rovfåglar ska flyga fritt i det fria och inte hållas fjättrade för sådana här ändamål.

Gatubråk och kravallpoliser

Vrål och skrik hördes bortåt gatan. En grupp kravallpoliser rusade förbi. Nyfiket följde jag efter. Nationaldag den 17 mars i Budapest.

Ett storslaget firande hade pågått hela dagen. Tiotusentals människor hade nog deltagit. Nu på väg hem. En grupp högerextremister ville ta tillfället att visa att man fanns.

När jag hann ikapp kravallpoliserna hade de ställt upp sig i led vända mot demonstranterna. Dubbla rader med kravallstaket drogs rasslande fram så att en bred zon skiljde dem från folkmassorna. 

Så här såg bråkmakarna ut. En rätt liten skara. Högst ett hundratal människor.

Demonstranterna skrek åt poliserna en stund och försökte provocera. Polisen å sin sida stod bara lugnt och betraktade dem. Polisens videokameror var uppe för att dokumentera när oron hängde i luften. Varje enskild polisgrupp hade fö en videokamera på stång.

Folket på andra sidan kravallstaketen började skrika glåpord åt bråkstakarna. Under ett tag hojtade de båda grupperna åt varandra.

Snart tystnade vrålen. Några tals hölls. Men först nationalsången.

En del demonstranter bar hemmagjorda uniformer. Den här mannen var väldigt högljudd länge och väl. Damen vid hans sida bar en förgylld sabel på en röd kudde?!! Sällskapet verkar hämtat ur ett komiskt teaterstycke.

Här hålls ett annat tal i ett likadant högt tonläge.

Nu hade den hotfulla stämningen lugnats. Mycket berodde på polisens professionella insatser. Ibland gick en lång rad poliser fram och tillbaka på den breda gatan utanför demonstrationen. Bara för att visa närvaro.

Bedövad av allt oväsen lämnade  jag demonstrationen. Upptäckte att  det stod grupper av kravallpoliser beredda bakom flera gatuhörn. Men som väl var behövdes inte deras insatser.

Får nog blogga lite mer om firandet av den ungerska nationaldagen i Budapest. Det var en mäktig och fin folkfest. Den här incidenten var förhoppningsvis den enda i sitt slag.

Var jag dumdristig som knallade runt och fotade demonstranter och polis på nära håll? I gatufotostil. Vet faktiskt inte.

Funderade på saken när jag såg en pressfotograf som bar skyddshjälm med texten "PRESS"  i karbinhake på sin sele. Ibland kan det nog vara rätt tufft att vara fotograf i såna här sammanhang.

Loppis Hötorget

Med kamera i hand är det lätt att glömma vad som säljs. Istället är det besökarna som gäller. Sett många stockholmsbloggare som visat bilder härifrån. I söndags var det dags för mig.

Trots att det blåste isande kalla vindar över torget var det gott om folk på torget. Många udda figurer. Alla åldrar men främst lite äldre personer.

Några äldre damer som verkade ha det trevligt. Kanske veckans söndagsutflykt.

Den här mannen såg rätt frusen ut.

Trodde mest det var böcker och småpryttlar som såldes på Hötorget. Sånt man kan bära hem under armen. Men en del möbler försökte den här gubben prångla. Pinnstolar kanske det finns marknad för.

Försäljarna såg faktiskt rätt frusna ut. Men dom är väl vana.

En hel del konst fanns det också i stånden.

Måste också visa att det fanns något yngre damer som var intresserade. En spegel med guldram var inhandlad.

Nä - det var inget bland prylarna som föll i smaken. Kanske nån annan gång. Bilder bjuds det på. Och det går obekymrat att fota på nära håll som synes.

Det vardagliga gatufotot

Mycket gatufoto skildrar den udda situation. Helst ska det vara humoristiskt och gärna lätt osannolikt. Det jagas gatans ofrivilliga clowner. Det stillsamma vardagliga finns sällan plats för.

Ofta fotar jag människor som kommer gående mot mig. När jag betraktar en sådan bild i efterhand vill jag kunna se människornas ansikten och kunna bilda mig en uppfattning om deras personligheter. Sådana bilder blir bara bättre med åren. Låt mig visa.

Här är en enkel bild från Klarabergsbron i somras. Det är morgonrusningen från Centralen i Stockholm. Inget märkligt. Men ett tidsdokument. Till sommaren ska jag ta några bilder från samma plats. Hur ser vi ut då? Eller om tio år?

För länge sen tog jag en bild i en förstad till Neapel. Jag gillar den här bilden. Dröjer mig gärna kvar ett slag i betraktandet. Vanliga människor i ordinära kläder. De sköter sig själva och är inte medvetna om fotografen.

För personligt bruk tar jag sådana här bilder.