Gatufoto med fågelperspektiv

Bilden är analog och tagen med min gamla Leica. Att skildra människor ur ett fågelperspektiv är intressant. Glömmer själv ofta bort förtjänsterna med fotovinkeln. Kanske blir bilderna lite för anonyma i min smak.  Människor förvandlas till myror men deras kollektiva rörelse kan berätta något.

Intressantare  är fågelperspektivet på nära håll. Vill minnas att jag fick stå lutad över den här mannen för att ta bilden. Helt fokuserad på att äta sin tårtbit märkte han mig inte.  Sträckte också kameran över honom men den bilden blev lite väl anonym.

Man måste unna sig en tårtpaus emellanåt. Den här välklädde mannen med klassisk läderportfölj  tyckte jag om för  stilen finns inte i Sverige längre.

Båda den här bilderna är från Rom.

Gatufoto med fokus på bakdelen

Om man fotar en bakdel så garanterar man anonymiteten hos den som avbildas då ansiktet är bortvänt. Anonyma bilder har fördelen att de väcker tankar hos betraktaren. Man ställer sig frågor om om den som syns på bilden. Varför beter han sig på det här viset?

Mannen med de randiga byxorna är taxichaufför.  Skylten på biltaket anger ju vad slags bil det är.  Bara i Paris ser man taxichaufförer oklanderligt klädda iförda skräddarsydda kostymer och välputsade skinnskor.

En motionär i samma stad. Han var upptagen med ett gymnastikprogram och hade på parkbänken lagt ifrån sig diverse tillbehör nödvändiga för motionen. Jag fick tillfälle att ställa mig precis bakom honom och invänta det anonyma perspektivet.

Att fota ryggporträtt ger nytt innehåll

Gick bakom den här mannen, undrade om hjulet på ryggen stod för att han saknade ett bra cykellås. Eller  om han bara shoppat i en cykelaffär. Givetvis ryms inte ett hjul i en ryggsäck och måste då fraktas så här om man vill ha båda armarna fria. Följde efter honom ett tag för att se vad han skulle hitta på men tröttnade efter ett tag.

Det här fotot väcker tankar. En skyltdocka full med nålar vilken mannen som vänder ryggen till betraktar. Jag fick flytta mig lite åt ena sidan för att få båda figurerna i linje med varandra när jag tog bilden. Den betraktande mannen stod så här flera minuter så jag hade gott om tid.

Att fota folk bakifrån ger annorlunda perspektiv.

Fin arkitektur piggar upp en gatubild

De flesta gatubilder återger människor i ful stadsmiljö. Ju värre desto bättre är en regel som gäller. Men det behöver inte vara så. Åtminstone inte i Rom. Plåtade de här två männen i samspråk framför en fasad med klassisk prägel. Männens klädsel med gester och minspel avslöjar dem som typiska italienare.

I Stockholm är det svårt att ta liknande bilder. Den ena rivningsvågen efter den andra har svept fram över stan och lämnat efter sig ful modern arkitektur. Jag säger bara Sergels torg, Hötorget och Brunkebergstorg - förfärliga exempel.

Lyckligtvis klarade sig Gamla stan. På Slottet kan man finna miljöer av ett slag som motsvarar det som finns i Rom. Den här bildeh har fått titeln "Utvisad".

Kul att hitta tillfälliga likheter

Gatufoto är ju att fånga tillfällen. Det gällar att vara vaksam och reagera snabbt när sådana situationer dyker upp. Man får bara en chans och sedan är tillfället borta.

Är det här samma man som går förbi  och även är avbildad på postern? Jag vet inte. Likheten finns i alla fall. Men det kan likaväl vara två helt olika personer.

Ett annat tillfälle. 

"Between female shapes" är rubriken som beskriver vad jag såg. Det fanns tid att ta några steg åt sidan och måtta in motivet med mannen, som det maskulina inslaget och som sitter mellan två föremål med kvinnliga former. Jag kände pressen att någon skulle hämta basen som stod lutad mot skylten. Det skulle spoliera tanken med bilden.

Gatufotografering är aldrig tråkigt.