Gatufotograf utan badbyxor vandrar vidare

Gatufotografen lämnar alltid badbrallorna hemma  i Sverige. Det är fotografering som gäller framför badlivet. Hemkommen igen kan man då visa bilder på fullt påklädda människor. Och lära sig något om det vanliga livet i Las Palmas. 

Smygbild på två män. Vad pratar de om?  Planerar de våldsamheter? Knappast. Det är väldigt fridfullt i Vegueta - gamla stan i Las Palmas.

Mötte en dam i porten till saluhallen i Vegueta.

En liten kille beundrar de stora grabbarnas cykelkonster.

Två riktiga canariehundar  väntar på  husse utanför uraffären. Eller de kanske bara ville veta vad klockan var.

Man jobbade på katedralen i Vegueta. Det gav många sysselsättning som åskådare.

En gatufotograf undviker vykortsbilder. Bilden på domkyrkan kan uppfattas som en sådan. Men torget fungerar också som skolgård och är ofta full med lekande barn.

En gatufotograf lämnar alltid badbyxorna hemma

Kanarieöarna är ett semesterparadis med vida sandstränder. Sol och bad. Sånt struntar en gatufotograf i och lämnar  badbyxorna hemma. Semester handlar om att möta människor med kameran på gator och torg i städer som Las Palmas.

 Några killar som sysslar med parkour blev spännande i anslutning till pang-pang motivet på väggen.

 Mötte den här mannen på gatan som ville förmedla nåt slags budskap. Vet inte vad det handlade om. Han ville inte skydda sig mot att bli fotad i alla fall.

Som vanligt bryr sig inte folk om en närgången gatufotograf. Fick en snabb lite besvärad blick av den här damen som pausade. Hon återgick sen till sitt kaffedrickande.

Lunch i Las Palmas på en vanlig bar utan turister.

 Rundnätt man som förflyttar tom kartong.

 I en park pågick en orkesteruppvisningar. Barn som väntade på tur att få uppträda. Förväntansfulla, stillsamma och prydliga.

Någon kanske undrar om jag badade på Gran Canaria.

Nä!

Inte ens kyrkobesökare är fredade från gatufotografering

Så är det! Människor ska självfallet fotograferas överallt. Kyrkan inget undantag. Arkitekturbilder - nåt som alla fotar - finner jag tråkiga. Kyrkorna i Rom är fulla av besökare till skillnad från svenska kyrkor.

När jag återvänder till Rom i mars ska jag gatufota mer på såna här ställen då jag kommer att bo i närheten av Peterskyrkan

På hur långt avstånd kan man gatufota?

På längre avstånd smälter människorna in i gatumiljön. Den individnära berättelsen som är gatufotots nerv faller bort. Ibland finns den där trots allt. Oftast uteblir  den helt.

Det här med avstånd varierar naturligtvis med typ av objektiv man använder.

Varför ska man fundera kring detta? Gatufotopoolen på Fotosidan ställer inga särskilda krav på vad som ska kallas gatufoto. Finns en person med på bilden så betraktas det som ett gatufoto. 

Däremot. Flera gatufotogrupper på deviantArt kräver att en bild måste godkännas av en eller flera administratörer innan den publiceras. Ointressanta bilder sorteras givetvis bort.  Innehåller en bild figurer underordnade stadsiljön  faller den utanför ramen och publiceras inte heller. Det finna också andra sammanhang det är viktigt att använda rätt kategoribeskrivning.

Den här bilden skulle nog kunna gälla som gatufoto eftersom den dansande paret känns intressant.

En bild som är lite tveksam. Jag tog den från en balkong i Vatikanen i Rom. "Var är min bil? är titeln och relateras till mannen som står och tittar ut över parkeringen. Tänker på hur ofta jag själv varit i sån här situation.

Här kommer två bilder som jag visserligen gillar men knappast skulle vilja kalla gatufoto. Istället skildras intressanta gatumiljöer i Rom där personer ingår.

För egen del känns det viktigt att utveckla fotande och finna bra motiv i form av både personskildringar och  gatumiljöer.

Se folk i vitögat är viktigt för gatubilder

Gatufotot bör förmedla närvaro och kontakt. Det sker bäst om bilden är tagen på så nära avstånd att man kan läsa en människas blick. Bilden i sig behöver inte vara märklig, Det kan räcka med att nån till synes tittar in i kameran,

Den här bilden förmedlar ögonkontakt med flera personer.  Ett sorgmodigt uttryck hos mannen med kepsen fick mig att lyfta kameran. Även de två killarna som sitter på uteserveringen inkluderas i bilden på något sätt därför att man får ögonkontakt med dem.

Han hade satt sig ned på trottoaren för att knyta sina skog. Ställde mig nära och tog flera bilder till dess han förvånat tittade upp. Nöjd lyfte jag då på mössan, sa "Mercie" och lämnade honom.

Den här bilden ger också någon form av ögonkontakt.

Ögonkontakten stämmer även på gatubilder med djur. Lite Elliott Erwitt stuk på bilden hoppas jag.