Gatufotografering i Covent Garden
Vid mitt första besök i London fanns här en sjudande frukt- och grönsaksmarknad. Numera är Covent Garden Market en trist plats och tillrättalagd för turister. En del charm finns fortfarande kvar.
Mina bilder är från en vacker förmiddag i höstas. Ett besök idag skulle handla om hela julfirarköret i regn och vintermörker.
En leksugen hund var den första som hälsade på mig i Covent Garden.
Satt själv på en bänk mitt emot killarna och åt nån slags lunch. Kamera i en hand och en macka i andra. Tyvärr upptäckte jag inget ställe att köpa fish and chips. Det är en rätt på väg ut ur det brittiska kosthållet tror jag. Helst ska de va drypande oljiga chips i tidningspapper med en halv friterad torsk.
Det här killen tittade anklagande på mig. Menade att det var myckte "impolite" att fota folk så där. Jag svarade lite ilsket att han borde se sig om efter ett annat jobb om han var rädd för en kamera på en sån här turisplats.
Ingen champange för den här killen. Crusting Pie är ett sån där restaurant där folk tar ett glas vin på innan dom besöker någon av de otaliga teatrarna i grannskapet.
Den här tjejjen upptäckte också att jag gatufotoade och sa lite irriterat "Thank you". Hon hade lärt sig gilla läget att jobba här i Covent Garden. Turister med kamera.
Det är noga med att gatuartisterna håller klass i Covent Garden. Man håller auditions vid utsatta tider med en jury. Bara sådana som håller hög standard och är duktiga på att etablera kontakt med publiken antas. En artist får då tre minuter på sig att visa vad man kan. Det skulle inte skada om det fanns liknande krav för gatuartister i exempelvis Stockholm.
Det här gänget spelade Boccerinis menuett för stråkar tror jag. Får att få en bild gick jag nedför en trappa och ställde mig bakom laptopparen. En publik på ett hundratal personer stod runt ett räcke en trappa upp och betraktade mig intresserat.
Här är det lite mer uppträdanden. Det kom skolklasser tågande och fylkade sig runt artisten som involverade hela publiken i sitt framträdande. Kul.
Jag gick igenom Covent Garden Market vid flera tillfällen senare. Men då var det livlöst. Människorna såg håglösa och glåmiga ut. Inget hände
Men vid första besöket var det liksom att platsen rockade loss. Det fanns motiv överallt. Så är det ofta.