Rödbena

Rödbenan häckar i stora delar av Europa och Asien, norr om Himalaya och så långt österut som till Kina. Merparten av världspopulationen är flyttfåglar och de övervintrar i Mellanöstern, Indien och Sydostasien. Arten övervintrar också lokalt utmed stora delar av Afrikas kuster. Exempelvis övervintrar 25% av alla rödbenor som flyttar utmed atlantkusten (i den så kallade östatlantiska flyttkorridoren) kring Bijagosöarnautanför Guinea Bissau. Merparten av populationen i Storbritannien och Västeuropa är stannfåglar eller flyttar kortare sträckor ut till havet.

Adulta fåglar har röda ben och röd näbbrot med gråsvart näbbspets. Både näbb och ben är ganska långa. Den adulta fågeln är om sommaren gråbrunspräcklig på ovansidan. Bröstet och gumpen är ljust gråvattrat. I flykten visar den en tydlig vit kil längs med ryggen och breda vita bakkanter på vingarna som har svarta handpennor. I vinterdräkt är den mindre vattrad, lite dovare och gråare än om sommaren. Den är cirka 30 cm lång och har ett vingspann på 59-66 cm. Den väger ungefär 130 gram. Juvenila individer har gulorangea ben och mestadels grå näbb. Ovansidan är vattrad i gult, gråsvart och brunt medan undersidan är ljus med gråsvart längsstreckning.

Flyktlätet är ett tvåstavigt ”tju-hu”, eller ”tju-hu-hu”. Den varnar med ett hamrande ”kly-kly-kly…”. Den har också ett joddlande spel med inslag av flyktlätet. Rödbenan är överhuvudtaget en högljudd fågel.

                                                                                    ****

                                                                                          ****

Förstora 

Gullviva

Gullviva (Primula veris) är en art i familjen viveväxter. Det är en gulblommande växt som är en av de mest igenkännbara vårblommorna i Sverige. Gullvivan är Ålands och Närkes landskapsblomma.
Gullvivan är bland vårens ("veris") förstlingar ("primula"). Redan vid snösmältningen visar sig den övervintrande bladrosetten med vitgröna, sammetsludna blad, och i maj och juni kommer gullvivans blommor, strax efter vitsippans. Gullviva är på sina håll mycket ymnig och plockas mycket till buketter, och är en av årstidens populäraste prydnadsblommor. Emellertid har den i vissa landsdelar minskat och är fridlyst i hela landet. Den får inte plockas eller skadas i Skåne, Hallands och Örebro län. I resten av landet är det tillåtet att plocka en bukett till sig själv. Man får inte gräva upp eller dra upp blommorna med rötterna och inte heller plocka eller samla in exemplar för försäljning eller andra kommersiella ändamål. .
Arten är allmän i södra Sverige, men mindre allmän i mellersta Skandinavien och går ej längre i norr än till Västerbotten och ungefär motsvarande latitud i Finland. I Norge förekommer den så långt norrut som Narvik i Nordland fylke
En mutation, inte helt ovanlig, har röda blommor. Om dessa korsas med de vanliga gula exemplaren får avkomman en färg mitt emellan. Dessa ska inte förväxlas med halvvissna gula exemplar, som under en kort tid har en rödaktig nyans.

                                                                *********************

                                                                              *********************

Förstora 

Tibast

Tibast (Daphne mezereum) är en art i familjen tibastväxter.
Tibast är en lövfällande buske som blir 1,5 meter hög. Bladen är mjuka, 3-8 centimeter långa och 1-2 centimeter breda. Den blommar tidigt på våren på bar kvist. Blommorna är rosa eller ljuslila, i sällsynta fall vita (underart alba), 10-15 millimeter i diameter och har stark, behaglig doft. Frukten är ett klarrött bär som är 7-12 millimeter i diameter.
Växten är ursprunglig i större delen av Europa och västra Asien. I Norden förekommer den sparsamt, och är i Sverige som vild fridlyst i vissa län.
Bären är mycket giftiga för människor, men vissa fåglar är immuna mot gifterna (daphnetoxin och mezerein). De äter bären och sprider på det sättet fröna. Om bär förtärs av en människa orsakar det en brännande smärta i munnen och i halsen, blåsor ochsalivavsöndring. Andra följder kan vara kräkning, magsmärtor, diarré. Första hjälp är att ge dryck och koltabletter. Växtsaften är också kraftigt ögonretande. Vid tillbud måste ögat omedelbart sköljas med vatten i minst 5 minuter. Även tibastbuskens bark är mycket giftig, liksom övriga delar.
Allvarliga förgiftningar är ovanliga, men kan i svåra fall leda till medvetslöshet, kramper och njurskador. Två bär ger allvarlig förgiftning, tolv bär har lett till dödsfall. En svår förgiftning kan pågå i månader

                                                             *************************

                                             *******************************************

Förstora 

Rhododendron

Rododendronsläktet (Rhododendron) är ett släkte i familjen ljungväxter, med bland annat omtyckta blommande trädgårdsväxter.
Flera av arterna i släktet är städsegröna. Under försommaren växer nya blad ut. Rhododendron finns som buske och trädliknande växt. De är vanligen långsamt växande men blir efter några årtionden mycket stora.
I vilt tillstånd finns de i Himalaya, Burma, Kaukasus och Tibet. De gillar kyla men har svårt att tåla torka. I Sverige finns två vilda arter, lapsk alpros (R. lapponicum) och skvattram (R. tomentosum).
Som trädgårdsväxt finns den i otaliga varianter, enligt en källa 1300 stycken, förmodligen fler. Arterna skiljer sig åt vad gäller storlek, blomfärg, och blomningstid, men de blommar samtliga under tidig försommar.
Rododendronsläktet är så kallade surjordsväxter, pH-värdet i jorden bör vara 4,5 och den föredrar att växa i sluttningar med lätt vandrande skugga.

                                                              ************************

Förstora 

Svalört

Svalört (Ranunculus ficaria) är en art i familjen ranunkelväxter och förekommer naturligt från Europa till västra Asien och nordvästra Afrika.

Det är en flerårig ört som blommar i april-maj. Den har bara tre foderblad och vid stjälkens bas finns knölformade rötter, vilka används vid fortplantningen. Den växer i lundar och parker, i fuktig, näringsrik mark. Bladen är hjärtformiga, kala och med en naggad kant. Den sprider sig gärna i stora bestånd.

Precis som många andra arter i ranunkelsläktet (Ranunculus) innehåller svalörten det svaga koncentrationer av det giftiga ämnet Protoanemonin. Giftet neutraliseras genom uppkokning och torkning varefter bladen är ätliga. Förr i tiden samlade man in dem och använde knölarna mot fikonvårtor på nötkreatur. Detta sades också vara verksamt mot hemorrojder. Den färska växten användes också i viss mån som sallad.

Vid början av 1800-talet var dess svenska namn Kålranunkel, men kallades även Kerskål, Smörblommor, och Möja

                                                   ****************************

Förstora