Stopp, stanna! Dagarna går för fort.

Dagarna bara rusar iväg och jag vill bara säga stopp, stanna, det går för fort! Ledighet är ljuvligt, en frihet utan måsten och krav. Lite kallt är det även om jag inte gillar för varmt så är det lite i kallaste laget ändå. Igår kväll var det en skön och lite varmare kväll i alla fall och det ska väl komma lite värme nu.
jag har min väninna hos mig och vi for iväg igår för att fota i bra ljus. Men att bara åka iväg utan mål är det sämsta. Blir mest åka bil och inte hitta någonstans att stanna om man ser något intressant.

Vi åkte och åkte och hitta inget bra, men det var ändå en skön kväll och vi såg ju en hel del fint där det inte gick att stanna.

Varenda liten skogsväg testa vi men hamna mest i svår terräng och mörk skog med massa mygg.

Kvällen innan åkte vi mot Saxenäs och Spången. Det är fint där och ett ställe jag tycker om men blåsigt och kallt denna kväll. Ska nog ta mig dit i gryning när jag är
ensam i stugan. Det är ingen av mina som gillar tidiga mornar. Tror det kan vara fint då och kanske lite morgondimma.

När livet vänds upp och ner

Längtan har för mig som för alla andra varit att snart få ha semester med lediga dagar, som man längtat! Min iver var att få åka till älskad stuga och inte behöva åka till stan på en månad, dagar i naturen mer tid att fota, inga tider att passa, frihet, vilken härlig känsla. Livet ville annat, det vändes lite upp och ner från ena stunden till den andra.
Men kan man någonsin vara beredd när det händer, nej jag tror inte det.

Frihet, en härlig känsla som semester och ledig tid ger.

Stillhet för tankar och njuta av att vara här och nu.

Min nerräkning hade ju börjat, bara 2 dagar kvar. Så igår vändes livet helt upp och ner, jag var inte beredd, men det är väl som sagt ingen.
Cancer är ett laddat ord, som ett litet elakt monster. Jag känner mig ju som förut men ändå inte, en overklig känsla. Men samtidigt ramlar en del pusselbitar ihop-
Denna extrema trötthet, att stupa i säng före 20 på källarna och ångesten över att man slarvar bor livet.

Kan hundar känna på sig? Selma är mitt älskade krulliga barnbarn..

Såklart många tankar som dansar runt i huvudet men jag har nog en av de former som har goda prognoser ändå. Alla har inte den turen alls.
Det som svider är att behöva åka hem efter en vecka, jättetokigt tänkt, jag vet. Men kanske jag inte landat riktigt ännu.

Igår kom också en jättekonstig känsla, jag längtade efter Selma, dotterns hund. Hur galet är inte det när jag både har älskade döttrar och barnbarn.
Men sprang över en kort stund till Selma, och hon riktigt ylade när jag kom, jättekonstigt. Hon blir alltid jätteglad och vi träffas ofta, men det här var annat och 
väldigt märkligt. Kan hundar känna på sig?

Nu är jag här i älskad stuga och ska njuta av varenda dag den veckan jag får vara här. Jag mår ju bra idag, och får ta en dag i taget. Njuta av att få vara  ute I naturen och få fota som jag älskar att göra. Leva helt i nuet. 

Snart semester

Snart semester, bara en vecka kvar och det känns för kroppen börjar tagga ner.
Den här helgen har varit firande av yngsta lilla Lillfröt som fyller 35. Varje år döttrarna fyller år så inser man att man själv börjar bli gammal och att åren rusar snabbare och 
snabbare. Det går för fort..

Inte mycket fotande har det blivit men snart får man lite mer tid att åka runt och det ska bli ljuvligt!

Var ut en stund medan gänget sov på morgonen men blåsten gjorde det svårt åter igen. Men gillar linjen som bladet ger i detta foto även om inte spindelns skärpa sitter 
riktigt.

Lite blad med solen som lyser upp är alltid fint att sätta ögonen på, men mer blev det inte denna helg. Nu riktar jag in mig på nedräkning till efterlängtad semester.

En tur till Ängsö

Jag är dålig på att ta tillvara vardagarna, efter jobbet är jag trött och åker oftast direkt hem. Livet går ju fort och bör tas tillvara, måste bli bättre på det.
Helgerna drar jag till stugan och där är jag bra på att aktivera mig på ett helt annat sätt.
Innan stugan så var jag ute jämt på helgerna i Västerås närområden, det ju finns otroligt många fina platser runt Mälarstaden.

Igår tog jag Mia (min arbetskamrat) med mig och vi åkte till underbara naturreservatet Ängsö. Såg det nästan med lite nya ögon nu när jag inte besökt platsen på några år.
Det är verkligen magiskt vackert och väl värt varje besök. Synd nog orkade vi inte riktigt vänta tills det fina ljuset kom, men en underbar kväll hade vi tills hungern satte in.

En av alla alléer på Ängsö. Just nu riktigt gröna och frodiga.

Tog även några foton i ICM. Vackra portaler av träd.

Det finns flera vandringsleder på Ängsö men även lite små vägar 0ch gångar vid slottet som går ner mot Mälaren.  Rofylld plats att strosa omkring i.

Här är skogsvägen vid parkeringen ut mot en av lederna man kan vandra. Slott, Mälaren och en massa härlig vacker natur med både hästar, får och fåglar.
Så när man väl tar sig ut så är det värt varenda minut. En riktigt bra kväll!

Från insekter till vildsvin

Helgen kom med stuga och AC så man kunde andas igen och sova gott. Fotolusten kom tillbaka, inte riktigt med det jag tänkt fota men foton blev det.
Planen var en myr bonden prata om, men den visade sig vara långt bort i svår terräng så det blev inget, och efter det var det span på vildsvin med grannen Conny.
men jag började hemma i trädgården och fastnade med insekter av olika slag. En hel del myggbett fick jag på köpet. Fota macro i blåsväder är inte lätt, så Mr Nikon fick 
minsann gå varm.

Spindeln o baggen hitta jag i ett träd bakom bodarna. En vass och spretig och en rund och fin.

Gick förbi Ölandstoken, då fånga denna lilla vita mitt öga. Så pytteliten stack den fram bland allt det gröna.

..
Likaså här, dessa kom upp mellan massa stora blad och jag gillade kontrasterna mellan de olika gröna växternas former.

Massa grönt och de tre så prästkragarna lyste upp.

Återgick resten av dagen att fota insekter i blåsten. Svårt och många foton har gått i sopkorgen.
Den här lilla krabaten blev min favorit från dagen. Såg ju inte i kameran riktigt hur han såg ut då han var så pytteliten. Men på skärmen sen blev han ett charmtroll.

Men grejen var ju att spana vildsvin med grannen Conny och få till lite fina foton av det. Så blev det absolut inte, i stort sett alla foton blev oskarpa, men en annorlunda spännande kväll.
Efter 1.5 timmars span och vi var på gång att ge upp grisarna dök de upp. En liten (fotot) och en dubbelt så stor. Häftigt att få se dem så nära men fotona gick åt helskotta.
Har ju nyligen bytt kamera från Nikon D500 till Nikon Z6 och får inte autofokus att fungera något bra vid serietagning. Den liksom hakar upp sig och hänger inte med riktigt.
Kanske är det jag som gör något fel. Jag fotar ju oftast med manuell fokus eller med stativ och då fungerar det bra. Det stör mig ändå, speciellt när jag försöker fota fåglar.
Grisar är ju inte direkt något jag fotar i vanliga fall. Upplevelsen av att spana vildsvin var ändå en kväll att minnas.