titel och konstnärlig frihet
ur själens djup
är titeln på en bild som speglar mitt själsliga tillstånd, just i det ögonblicket jag gör den, - en rent egotrippad och naiv förhoppning av att möta person med egna upplevelser och tankar kring bilden eller egna bilder skapade ur själens djup
är jag den enda på FS som, ibland, utgår från egen själslig känsla och behov av att uttrycka detta?
eller är alla tekniskt styrda atleter som gör perfekta bilder utan någon som helst personlig anknytning eller personligt behov av uttryck
innebär min titel att jag måste ta hänsyn till betraktarens förmåga att tolka - kommentera eller kritisera bilden
en slags själslig allergi - tål du det eller det - där ansvaret ligger hos bildmakaren -
en sak till kom jag i tanke om - för mig är det naturligt att göra tolkningar av bilder jag ser och påverkas av, rent tekniskt har jag inte så stora kunskaper, men tolkning intresserar mig - skall jag sluta med det
jag är mycket intresserad av tankar kring detta
fotografi kan bli bild
själv har jag sedan 60 år nästan uteslutande sysslat med experimentell fotografi
det är min värld
Och visst är det mycket teknik på FS. Ibland motiverat, ibland kanske mest av nån slags egennytta.(Tekniskt styrda atleter var ett bra uttryck, det lägger jag in i ordförrådet.)
hälsningar Gunnar s
det känns som ett oöverstigligt område - lättare i en diktatur som vi just bevittnar med falska övertygande bilder av egen utsatthet
i vår värld blir det komplicerat då betraktarnas personliga omdömen och upplevelser har så skiftande bakgrund
ibland känns det kopplat till genre, svart/vitt analogt är lite finare än digital färg och blandat med PS är det helt kasst
men för att återgå till titeln - vad är dens funktion om den inte ingår i bildens uttryck?
egentligen en kvarleva från målerikonsten skulle jag tro
jag kanske skall sluta med titlar, annat än när det ingår i bilden
tack för hjälpen och din intressanta kommentar
/inger
det känns som ett oöverstigligt område - lättare i en diktatur som vi just bevittnar med falska övertygande bilder av egen utsatthet
i vår värld blir det komplicerat då betraktarnas personliga omdömen och upplevelser har så skiftande bakgrund
ibland känns det kopplat till genre, svart/vitt analogt är lite finare än digital färg och blandat med PS är det helt kasst
men för att återgå till titeln - vad är dens funktion om den inte ingår i bildens uttryck?
egentligen en kvarleva från målerikonsten skulle jag tro
jag kanske skall sluta med titlar, annat än när det ingår i bilden
tack för hjälpen och din intressanta kommentar
/inger
det känns som ett oöverstigligt område - lättare i en diktatur som vi just bevittnar med falska övertygande bilder av egen utsatthet
i vår värld blir det komplicerat då betraktarnas personliga omdömen och upplevelser har så skiftande bakgrund
ibland känns det kopplat till genre, svart/vitt analogt är lite finare än digital färg och blandat med PS är det helt kasst
men för att återgå till titeln - vad är dens funktion om den inte ingår i bildens uttryck?
egentligen en kvarleva från målerikonsten skulle jag tro
jag kanske skall sluta med titlar, annat än när det ingår i bilden
tack för hjälpen och din intressanta kommentar
/inger
Om du frågar om någon mer ”ibland utgår från en egen själslig känsla och behov att uttrycka detta?”, så inbillar jag mig att en rätt stor del av de mer ”medvetna” fotograferna, både på FS och annorstädes, faktiskt gör just det (åtminstone ibland).
Däremot är det kanske inte särskilt många som delar din påtagliga förmåga att uttrycka sig med vad jag vågar kalla rena abstraktioner, såsom den du visar här. Mycket uttrycksfullt och effektivt om man behärskar den, förvisso. Det syns tydligt att ”det är din värld”!
Men man kan ju visa subjektiva bilder som är gjorda på mindre abstrakt sätt. Jag tar mig friheten att använda Hans-Åke Öhlins Skövdebilder som ett fint exempel på det här på FS, men det finns många andra. Och Gunnar Smolianskys bilder var ju i högsta grad konkreta, men handlade ändå nästan aldrig bara om sina motiv.
Det du frågar, om att ta hänsyn till betraktarens förmåga att tolka bilden, vill jag personligen svara ett bestämt nej på. Man fotograferar (eller rättare: gör en bild) för sig själv, utan att snegla på andra, för att uttrycka sig därför att man behöver det, helt enkelt.
Sen är det ju roligt om någon gillar bilden, och kanske kommenterar den…. Och när man sitter och väljer vilka av ens bilder som det ”kan vara lönt” att visa här, så är det nog lätt att välja en som man tror ska få många positiva kommentarer, inte en som man verkligen gillar mer innerst inne, men tror är lite mer svårsmält…
Vet inte om mina kommentarer här tillför något till diskussionen, eller ger dig någon återkoppling av värde, men det är vad jag har för respons på ditt inlägg. Det är ett av de alltför få här som verkligen handlar om BILD, och det gör det värt att tänka över så där extra!
tack för tipset
efter din kommentar känner jag mig lite mer genomtänkt och kommer aldrig mer att fundera över titlar då jag inte kommer att använda några annat än när det är något jag vill understryka i mitt uttryck
jag sneglar inte på andra och då missade jag Hans-Åke, det blev en härlig upplevelse vill jag säga - den typen av bildspråk, så djupt och känsligt ser man sällan
hej och tack
/inger