Sakta framåt...

Igår var jag hos min läkare på Ankaret (Psykiatrin i Haninge) för första gången sedan jag började med Fontex. Gissa om hon var glad över att jag äntligen vågat testa medicin mot ångest! Hon tyckte även att jag skulle börja med att höja dosen varje vecka, istället för varannan (för att på så sätt nå önskad effekt snabbare). Känns lite läskigt, men jag skall ge det en chans. Hon sade dessutom att jag skall komma upp i 10 mg Fontex så småningom och inte 5 mg som jag först hade hoppats skulle räcka...

Jag berättade även för min läkare att jag skulle vilja söka fonder/stipendier för att eventuellt kunna få någon form av "inkomst". Då ordnade hon en tid till en kurator på Ankaret som skall hjälpa mig med detta. Det ser jag verkligen fram emot! Hon skulle även skriva ett läkarintyg som jag kan skicka till Försäkringskassan. Funderar nämligen på att söka sjukersättning igen, nu när jag även testat/testar medicin (något de eftersträvade i min förra ansökan). Jag ger mig inte i första taget ;o)

Sedan har jag fått en ny tid till smärtkliniken Capio S:t Görans Sjukhus, där jag först skall träffa en läkare och sedan en sjuksköterska. Egentligen skall man träffa sjuksköterskan först, men då väntetiden skulle bli längre i sådana fall bestämde vi oss för att göra tvärtom.

Så lite går det väl sakta framåt för mig i alla fall, tycker jag. Jag vågade till och med ta bilen till gymmet (Hanige Fysio Center) igår och träna en timme. Något jag inte gjort sedan i mitten på november!!! Hoppas att det håller i sig, skall försöka gå dit på fredag igen.

De som känner mig väl säger att jag blivit lite lugnare sedan jag började med medicin. Jag tar visserligen en väldigt låg dos än så länge (endast drygt 3,5 mg) men jag hoppas att den haft en positiv effekt och påverkan på mig och att det skall bli ännu bättre med tiden :o)

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

2011-01-12 13:02   Otten

Bra jobbat!

Besvara

Svar från Trullan 2011-01-12 13:07

Tack så hjärtligt Per! :o)
Mvh Milla

Svara

2011-01-12 13:33   Nemesis

Har inte kommenterat din blogg förut, men tycker mig märka en ljusare och mer positiv ton i dom senaste inläggen.
Lycka till i din fortsatta kamp.
/Peter

Besvara

Svar från Trullan 2011-01-12 13:39

Tänk att jag tänkte samma tanke när jag satt och skrev faktiskt :o)
Tack så mycket Peter!
Mvh Milla

Svara

2011-01-12 17:50   Marianne Bengtsson Rosander

Kämpa på, det går framåt även om man inte själv märker så mycket. Det tar bara tid och det får man ge sig själv. I slutändan är det värt varenda timme .
Jag säger som en mycket god vän sa till mig när jag var deprimerad: Det blir inte mörkare än att man kan tända ett ljus.
Tänd ett ljus och fortsätt framåt.... framtiden är din
Kram Marianne

Besvara

Svar från Trullan 2011-01-12 23:46

Jag lovar att kämpa på Marianne :o)
Tack för Dina värmande och stöttande ord.
Jag skall tända alla ljus jag har... ;o)
Kram Milla

Svara

2011-01-12 19:57   Nonno Holmström

Härligt Camilla!
Visst ska du göra ett nytt försök att få ersättning via FK för att få mer tid att stegvis förbättra och förändra din situation.
Go girl, go!
Vänligen
Nonno

Besvara

Svar från Trullan 2011-01-12 23:42

Ja, hoppas det håller i sig bara (hade lite ångest nyss).
Precis vad jag också tycker!
Vänligen Milla

Svara

2011-01-12 21:06   präntare

Två steg framåt ett tillbaka.
Ge inte upp nu, du har allt att vinna

Besvara

Svar från Trullan 2011-01-12 23:41

Jag kämpar på... Tack Hans-Åke.
Mvh Milla

Svara

2011-01-13 10:47   esonkar

Du är starkast, glöm inte det!!

Kram Anders

Besvara

Svar från Trullan 2011-01-13 11:10

Är jag???
Kram Milla

Svara

2011-01-13 12:12   esonkar

Klart Du är!!! bara fortsätta!

Kram Anders

Besvara

Svar från Trullan 2011-01-14 14:25

OK :o)
Kram Milla

Svara