Redo att kasta in handduken...

Hade jag vetat att jag skulle tvingas gå genom HELVETET när jag började med medicin mot ångest hade jag aldrig, aldrig, ALDRIG börjat...

Efter ytterligare en sömnlös natt med extremt svår ångest börjar jag tappa modet. Känner att min kropp inte klarar mycket mer nu. Jag längtar till och med tillbaka till min ångest innan medicinen. Trodde inte att man kunde känna så här, att man kunde må så här dåligt.

Jag har varit vaken i snart två dygn och ångesten/medicinen gör att jag inte kan vara stilla. Varje gång jag sätter mig ned eller försöker vila får jag bara mer ångest och är tvungen att gå upp igen. Kroppen går på högvarv, men jag är så trött att jag knappt kan hålla ögonen öppna. Jag kryper bokstavligen omkring, försöker få luft. Jag skulle så gärna vilja sova, om så bara för ett par minuter. Men jag vågar inte somna, för så fort jag somnar så börjar allt om igen...

Snälla låt det vända, orkar snart inte kämpa länge...

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

2010-12-10 13:39   porträttfotograf h.valde

hej jag har läst genom ditt inlägg,nu är jag vare sig ingen expert eller psykolog,men kanske jag kan komma me lite goda råd om du kan berätta va du tror,för at veta säkert kanske inte är så lätt,men va din ångest bottnar i,vilka bakomlignande orsaker tror du kan ligga bakom va rädd om dig kram harald

Besvara

Svar från Trullan 2010-12-10 15:16

Om jag ändå visste...
Försöker själv komma på det.
Har några teorier, men vet inte helt säkert.
Tack för Ditt inlägg Harald.
Mvh Milla

Svara

2010-12-10 13:58   enanse

Har du pratat med din läkare om detta? De brukar ju ha en del erfarenhet om hur man kan må av medicinen och hur lång tid man mår dåligt av den också. Det är mitt råd, iaf... och jag hoppas verkligen att det vänder igen, så att du kan må bättre - som du gjorde i början av medicineringen.
Kram och ta hand om dig!
/Anna

Besvara

Svar från Trullan 2010-12-10 15:12

Hej Anna!
Pratade med en kvinna från psykiatrin nyss.
(Min läkare hade bara telefontid tisdag och onsdag).
Hon sade att det kan ta mellan två till fem veckor innan man börjar må bättre!!! Men det kan även gå snabbare... Hoppas, hoppas, för jag orkar ärligt talat inte längre. Man brukar må bra i början och så efter ca två veckor kan man må sämre.
Tack för Din omtanke :o)
Kram Milla

Svara

2010-12-10 14:43   pic-tor

Försök att hålla ut Camilla. Jag tror att besvären är övergående. Medicin mot depression och ångest brukar ge de här symptomen under ett antal veckor för att sedan i de flesta fall försvinna. Så håll ut ett tag till.

Besvara

Svar från Trullan 2010-12-10 15:09

Jag försöker...
Tack Torbjörn.
/Milla

Svara

2010-12-10 14:45   punchline82

jag tror fortfarande att du skulle ta den dos som läkaren angav. att exprimentera själv med medicin kan sluta hur som helst.
men de låter som det är biverkningstabletter du behöver just nu..man får ju biverkningar av all medicin.
krya på dej.

Besvara

Svar från Trullan 2010-12-10 15:08

Jag har kommit överens med min läkare angående dos!
Skulle ALDRIG göra något utan hennes tillåtelse, är ju LIVRÄDD över detta...
Tack!
/Milla

Svara

2010-12-10 15:36   Rei Trulsson

Jag hoppas för din skull, att din ångest dämpar sig. Jag kan inte relatera till det men det är inte svårt att förstå att det är hemskt och jobbigt. Kämpa på, Camilla. Livet är värt att kämpa för!

Besvara

Svar från Trullan 2010-12-10 16:27

Tack snälla Rei :o)
Det var så länge sedan jag mådde bra,
så jag har glömt hur det är att leva...
Mvh Milla

Svara

2010-12-10 16:41   Surgeon

Vad jobbigt du verkar ha, lider verkligen med dig

Nu kommer en klyscha men den är positivt menad

Efter regn kommer solsken, hoppas att det gäller även dig

Mikael

Besvara

Svar från Trullan 2010-12-10 16:58

Ja, det är inte lätt att vara Milla just nu :o(
Jag hoppas verkligen att jag får se solskenet igen!
Tack för Dina vänliga rader Mikael :o)
Mvh Milla

Svara

2010-12-10 19:51   Peterus

Näe, nu jäklar får Du sluta må dåligt!
Är Du uppe på "rätt" dos ännu?!

Om Du ändå går på knäna så satsa på att medicinen funkar?!

Önskar verkligen att Du får slippa detta helvete!
Oändligt med bamsekramar!!!!

/Peter

Besvara

Svar från Trullan 2010-12-10 21:48

Om jag bara visste hur jag skall göra...
Nej, jag är inte ens uppe i halv dos.
Tack för bamsekramarna, de behövs! :o)
Kram Milla

Svara

2010-12-10 22:29   esonkar

Bara att hålla ut Camilla, det kommer ordna sig! stark, starkare, starkast det är du det! Man blir helt galen på fk:s jävla kriterier för att få sjukpenning!!! Om man gör allt för att återanpassa sig i samhället pga reglerna är utformade på ett visst sätt, då skall man väl för fan kunna få hjälp med det under den tid man inte kan jobba!! Varför har vi sjukförsäkringar och betalar skatt när man inte får någon hjälp med det, börjar bli riktigt jävla trött på detta skit!! Kraften finns hos dig och nu är det bara att fortsätta! håller på dig och detta fixar du!

Kram Anders

Besvara

Svar från Trullan 2010-12-10 23:11

Inte så bara... Du om någon vet ju vad jag går igenom (det är ju Du som får "ta hand om mig" på nätterna när jag skriver sms till Dig ;o) Du får gärna skriva till FK och tala om hur det ligger till! Tack för Ditt inlägg Anders och tack för att Du är min vän.
Kram Milla

Svara

2010-12-12 01:50   Osquar

En människa som har kraft och seende att lägga ut en bild som denna här ovan, kan inte vara helt under isen... Bilden, bildvalet, engagemanget att lägga ut bilden tyder på att det finns kraft, det finns hopp, det finns en framtid hos denna människa, dvs DIG....!!!

Tro på dig själv, krossa dina demoner! Seriöst, Milla.... Hela ditt blogg-material och dina foton visar entydigt på att du är en kvinna som besitter en inre styrka som är större än dina "demoner". Pränta in det i ditt huvud, i ditt medvetande, så kommer saker å ting att så sakteligen att börja rätta till sig... Visst, ingen lätt väg, men du fixar det!!!

/Oscar

Besvara

Svar från Trullan 2010-12-12 13:52

Jag passade på att ta den här bilden emellan ångestattackerna ;o)
Jag, jag är nog en väldigt stark person innerst inne (som orkat kämpa med ångest i halva mitt liv mm.) jag måste bara (precis som Du skriver) få in det i mitt huvud ;o)
Stort tack för Ditt fina inlägg Oscar! :o)
/Milla

Svara

Svar från Trullan 2014-03-14 10:07

Läste dessa rader nyss och grät. Tack.
Kram Milla

Svara

Osquar 2014-03-14 13:49

Ingen orsak. Tacka dig själv!!

Måste vara med en viss tillfredsställelse som du kan läsa och begrunna tidigare inlägg i din blogg, från tiden när du hade det kämpigt värre... Tänk om du DÅ kunde ana hur det skulle utveckla sig till det bättre? Och det har du faktiskt till största delen dig själv att tacka för!

Varför inte skriva ihop ett litet alster, dokumentation, över din svåra tid, tankegångar, mediciner, motgångar, framgångar mm mm mm fram till din situation idag? Givetvis illustrerad med lämpliga bilder. Kan tänka mig att en sådan publikation skulle kunna vara till både tröst och hjälp för många andra i snarlika situationer...

Fridens
Oscar

Svara