Redo att kasta in handduken...
Hade jag vetat att jag skulle tvingas gå genom HELVETET när jag började med medicin mot ångest hade jag aldrig, aldrig, ALDRIG börjat...
Efter ytterligare en sömnlös natt med extremt svår ångest börjar jag tappa modet. Känner att min kropp inte klarar mycket mer nu. Jag längtar till och med tillbaka till min ångest innan medicinen. Trodde inte att man kunde känna så här, att man kunde må så här dåligt.
Jag har varit vaken i snart två dygn och ångesten/medicinen gör att jag inte kan vara stilla. Varje gång jag sätter mig ned eller försöker vila får jag bara mer ångest och är tvungen att gå upp igen. Kroppen går på högvarv, men jag är så trött att jag knappt kan hålla ögonen öppna. Jag kryper bokstavligen omkring, försöker få luft. Jag skulle så gärna vilja sova, om så bara för ett par minuter. Men jag vågar inte somna, för så fort jag somnar så börjar allt om igen...
Snälla låt det vända, orkar snart inte kämpa länge...
Kram Milla
Foto: Camilla Thieme
Försöker själv komma på det.
Har några teorier, men vet inte helt säkert.
Tack för Ditt inlägg Harald.
Mvh Milla
Kram och ta hand om dig!
/Anna
Pratade med en kvinna från psykiatrin nyss.
(Min läkare hade bara telefontid tisdag och onsdag).
Hon sade att det kan ta mellan två till fem veckor innan man börjar må bättre!!! Men det kan även gå snabbare... Hoppas, hoppas, för jag orkar ärligt talat inte längre. Man brukar må bra i början och så efter ca två veckor kan man må sämre.
Tack för Din omtanke :o)
Kram Milla
Tack Torbjörn.
/Milla
men de låter som det är biverkningstabletter du behöver just nu..man får ju biverkningar av all medicin.
krya på dej.
Skulle ALDRIG göra något utan hennes tillåtelse, är ju LIVRÄDD över detta...
Tack!
/Milla
Det var så länge sedan jag mådde bra,
så jag har glömt hur det är att leva...
Mvh Milla
Nu kommer en klyscha men den är positivt menad
Efter regn kommer solsken, hoppas att det gäller även dig
Mikael
Jag hoppas verkligen att jag får se solskenet igen!
Tack för Dina vänliga rader Mikael :o)
Mvh Milla
Är Du uppe på "rätt" dos ännu?!
Om Du ändå går på knäna så satsa på att medicinen funkar?!
Önskar verkligen att Du får slippa detta helvete!
Oändligt med bamsekramar!!!!
/Peter
Nej, jag är inte ens uppe i halv dos.
Tack för bamsekramarna, de behövs! :o)
Kram Milla
Kram Anders
Kram Milla
Tro på dig själv, krossa dina demoner! Seriöst, Milla.... Hela ditt blogg-material och dina foton visar entydigt på att du är en kvinna som besitter en inre styrka som är större än dina "demoner". Pränta in det i ditt huvud, i ditt medvetande, så kommer saker å ting att så sakteligen att börja rätta till sig... Visst, ingen lätt väg, men du fixar det!!!
/Oscar
Jag, jag är nog en väldigt stark person innerst inne (som orkat kämpa med ångest i halva mitt liv mm.) jag måste bara (precis som Du skriver) få in det i mitt huvud ;o)
Stort tack för Ditt fina inlägg Oscar! :o)
/Milla
Kram Milla
Måste vara med en viss tillfredsställelse som du kan läsa och begrunna tidigare inlägg i din blogg, från tiden när du hade det kämpigt värre... Tänk om du DÅ kunde ana hur det skulle utveckla sig till det bättre? Och det har du faktiskt till största delen dig själv att tacka för!
Varför inte skriva ihop ett litet alster, dokumentation, över din svåra tid, tankegångar, mediciner, motgångar, framgångar mm mm mm fram till din situation idag? Givetvis illustrerad med lämpliga bilder. Kan tänka mig att en sådan publikation skulle kunna vara till både tröst och hjälp för många andra i snarlika situationer...
Fridens
Oscar