Medicinrapport ;o)

Jag tänkte jag skulle rapportera hur det gått med min medicin sedan sist jag ökade min dos.

De två första veckorna gick ju som sagt galant, men på den artonde dagen brakade HELVETET löst. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så har jag aldrig förut upplevt en sådan stark ångest och ett sådant obehag, både fysiskt och psykiskt.

I fyra dygn kämpade jag med fruktansvärd ångest. Jag sov endast ett fåtal timmar, kunde knappt äta och mådde nästan konstant illa. Jag hade svårt att vara still och var tvungen att hela tiden röra på mig, trots att jag var så trött att både kropp och ögon värkte. Stundtals låg jag på golvet i hallen och kallsvettades och skakade. Jag var livrädd över att jag skulle kräkas!!! Jag blev dålig i magen, kände mig yr och hade ständigt en klump i halsen.

Tack och lov släppte den värsta ångesten efter dessa fyra mardrömsdygn och jag har sedan dess mått hyfsat bra. Men jag känner en ökad oro, speciellt när jag vaknar på morgnarna och på förmiddagarna. Jag har inte vågat gå utanför dörren på tolv dygn (med undantag en timme då jag följde med min man och handlade) och det känns som jag fått "börja om från början" med allt igen. Jag vågar inte träffa människor, inte åka/köra bil, inte äta ute och så vidare. Saker som jag faktiskt gjorde innan jag började med medicinen, trots att jag mådde dåligt. Nu vågar jag inte ens försöka...  Jag har dessutom fått mer negativa tankar och tänker mycket mer på baciller och magsjuka (sådant som är orsaken till mina besvär). Men det är tydligen normalt att man blir sämre en tid för att sedan bli bättre igen :o) Så det är bara att kämpa på.

Igår ökade jag min dos igen. Visserligen bara pyttelite, men jag är ändå orolig för att det skall bli som sist. Jag vill INTE gå igenom det HELVETET igen!!!

Nu tänker Ni säkert att jag skall tänka positivt för att inte själv framkalla ångest/oro och det gör jag. Men den ångesten som jag kände när jag mådde som allra sämst är inget man kan framkalla själv. Det är en 100% "äkta fysiskt reaktion". Bara att hålla tummarna att det värsta redan är över...

Kram Milla

Teckning: Camilla Thieme

Min vän Anders började med samma medicin samtidigt som mig och har haft relativt få biverkningar (trots att han tar en nästan tre gånger så hög dos än mig). Han har endast känt sig lättirriterad och stundtals haft ökad ångest/oro samt fler "negativa tankar". Men i natt klockan kvart över tre fick jag detta sms av honom:

"Panikångestattack! Hjärtat rusade, hela vänster sida krampade och domnade bort, trodde jag åkte på en hjärtattack först. Vet inte vad som hände, har inte varit med om detta förut! Fick ingen kraft i benen och hade fullt upp med att stå".

OBS! Jag har fått Anders godkännande att publicera detta. Tack min vän och krya på Dig! Ds.

2010-12-19 10:28   Ellionora

Men nu vill jag bara sända en inbubblad tomte med syftet att ta bort din ångest. Fy satan vad är det för helvete du står ut i. Du är en av de starkaste människor jag ..mött..(på avstånd) som skriver sanningens vrål helvete.
Jag skulle så gärna vilja ge dig din värld utan ångest, jag skulle så gärna vilja ta de där hemska känslo stormarna och gå genom det åt dig.
Har min beskärda del av Ångest och jag kan känna din vånda genom dina ord.

När du kommit lite längre kan du säkert läsa allt med annan blick, och du KOMMER lyckas oavsett vad du beslutar dig för att göra.
Din isolering från folk, avståndstagande från allt, inte köra bil mm kommer du vända men visst det tar tid.
Men du är fantastisk fotograf, du är klockren på bildbehandling, photoshop, du skriver så jävla bra att du skulle vara en given författare och jag hade köpt varenda bok. Kanske ditt tillstånd kan leda till nya vinklingar i ditt liv.

Ibland kan man behöva bli blind för att kunna se.

//Johanna

Besvara

Svar från Trullan 2010-12-19 10:35

Johanna... Jag gråter när jag läser Dina rader.
De träffade rakt i mitt hjärta :o)
Tack så ödmjukast.
Kram Milla

Svara

2010-12-19 10:59   esonkar

Ja det är bara att kämpa vidare, du grejar det, Du är starkast i världen! Det är lustigt hur tankar kan vara så pass starka som gör en så oerhört skör mot olika saker, igår kväll skulle jag äta pommesfrites, men mådde illa under hela middagen. Det var tankar om att spy som vållade problemen, tänk vad en liten potatisbit kan ställa till med ;)

Tack Milla för ditt stöd!

Ps. Är det där en av dina "så kallade" streckgubbeteckningar som du visar upp här i bloggen ;o) Ds

Kram Anders

Besvara

Svar från Trullan 2010-12-19 11:10

Japp, vi kämpar på Du och jag!
Tillsammans är vi starka :o)
Tankar kan vara hopplösa ibland!
De kan förstöra SÅ MYCKET!
Och då är de bara TANKAR och inget som verkligen har hänt...
Helt i onödan alltså. Men det är svårt att hindra dem från att komma, tyvärr :o(
Hoppas Du återfår aptiten. Själv har jag gått ned tre kilo! Idag kunde jag ana revbenen... Tack själv för Ditt stöd! :o)
Kramar Milla

Ps. Japp, det är en av mina "streckgubbeteckningar" ;o) Hahaha... Ds.

Svara

2010-12-19 11:19   Hundblues

Jag vet att du har provat det utan framgång, och jag vet att jag absolut egentligen inte begriper ett smack av dina problem eftersom jag varken är utbildad eller har så mycket egna erfarenheter, men jag vidhåller det jag sagt tidigare, KBT!!

KBT angriper ju hur du tänker inför en situation, inte hur du mår eller varför du gör det. Och uppenbart är ju att det är dina tankar som vad-som-skulle-kunna-hända, som är ett av de stora problemen. Men eftersom det inte funkat tidigare, kan man ju egentligen bara hoppas att medicineringen gör nytta.

Besvara

Svar från Trullan 2010-12-19 11:24

Ja, det hoppas jag med...
Tack Per!
Mvh Milla

Svara

2010-12-19 18:20   Maria G

Bara en styrkekram!
/ Maria

Besvara

Svar från Trullan 2010-12-19 19:18

Inte så bara ;o)
Tack Maria!
Kram Milla

Svara