"Hjärtats tankar & funderingar"

Jag har inte varit arg på FLERA ÅR!!!

Jag har funderat på en sak och kommit fram till att jag inte varit arg på flera år!!! Är det normalt eller? 

Jag tror att det är bra att bli arg ibland och få "avreagera" sig. Lika så är det viktigt att både skratta och gråta (vilket jag förvisso har gjort en hel del under dessa år).

Jag tror att jag inte blivit arg för att jag är en väldigt "tålig" person och de senaste åren har jag haft nästan all min focus på min ångest och mitt mående. Dessutom måste jag umgås/omges av en hel bunt fantastiska människor som inte gjort mig arg/upprörd ;o)

De få gånger som jag blivit sur har känslan gått väldigt fort över och jag är definitivt inte långsint. Jag tycker att det bara är slöseri med tid att vara osams (beroende på vad saken gäller givetvis) och jag kan till och med glömma bort vad jag/vi bråkat om, efter bara ett par minuter!

Hur ofta brukar Du bli arg och är Du långsint? Berätta gärna!

Kram Milla

Inlagt 2011-09-09 12:33 | Läst 3915 ggr. | Permalink

"Jag har inte varit arg sen min 25års dag o det är 21 år sen om en vecka... Jo det är sant, om man nu inte ska räkna när man blir irriterad eller upprörd det blir man ju lite av o till. Men riktigt arg har jag inte varit sen dess o knappt innan heller. På mitt 25års kalas fick jag en anklagelse som var så osann så jag kunde inte låta det passera. Jag ställde mig upp, pekade på personen o skrek svärandes åt honom. Den som känner mig vet att jag i stort sett aldrig svär, o ännu mindre på den tiden när jag hade småbarn. Kan ju säga att den personen o jag pratar knappt med varandra än, men vi måste träffas då o då hos gemensamma släktingar... Ingen ursäkt har jag fått heller, det är väl det värsta... Så jag är nog onormal om någon om man mäter i arghet ;)"


(visas ej)

Vad heter Disneyfiguren Kalle A*** i efternamn?
Nej i min värld är det inte normalt;) Men åt andra sidan är jag finne,rödhårig vid födseln och vädur;) Att mitt humör inte går och tygla är inte så konstigt;) Och jag gillar och vara arg. Få ur mig onödig frustration. Men sen jag fick barn har jag lärt mig och vara arg i min ensamhet. Så en och annan tallrik slås i golvet fortfarande, men inte så nån ser;)
hurf 2011-09-09 16:24
Hahahaha, tack för dagens skratt. Jag gillar sjävdistans! "finne, rödhårig vid födseln och vädur" :D
Svar från Trullan 2011-09-09 19:24
Min man är finne så jag vet vilket temprament finnar har ;o)
//Milla

Ps. Var rädd om porslinet Katja ;o) Hahaha. Ds.
Jag blir arg lite då och då - oftast på fåniga saker som inte är värda att bli arg för, vilket kan tyckas lite onödigt.

Som tur är varar mitt långsinne inte längre än ungefär maximalt 15 minuter :)
Svar från Trullan 2011-09-09 19:23
Vad bra att Du inte är långsint i alla fall :o)
/Milla
Riktigt fly förbannad blir jag inte varje år.
Svar från Trullan 2011-09-09 19:22
Ok, vilken tur då :o)
//MIlla
Jag har ett riktigt hett temperament och blir förbannad ofta...det brinner i proppskåpet fort och lika fort blir jag lugn igen =)
Jag är liksom Katja, halvfinne =) Kanske är det därför.
Min far är likadan och vi läste en gång en artikel där det stod att de som sällan är arga kan lättare få hjärtinfarkt när det väl händer. Vi skrattade och då säger min far "Ja, men det är ju därför, jag övar varje dag" ;-)
Svar från Trullan 2011-09-09 19:22
Dig vågar man inte träffa då... ;o)
Min man är finne ;o)
Då kommer jag garanterat att dö i hjärtinfarkt ;o)
/Milla
Man måste bli skitförbannad minst en gång per dag, annars stoppar man upp systemet.

//Tommy Vädur
Svar från Trullan 2011-09-09 19:20
Då är mitt system utslaget nu då ;o)
//Milla Tvilling
Jag har inte varit arg sen min 25års dag o det är 21 år sen om en vecka... Jo det är sant, om man nu inte ska räkna när man blir irriterad eller upprörd det blir man ju lite av o till. Men riktigt arg har jag inte varit sen dess o knappt innan heller. På mitt 25års kalas fick jag en anklagelse som var så osann så jag kunde inte låta det passera. Jag ställde mig upp, pekade på personen o skrek svärandes åt honom. Den som känner mig vet att jag i stort sett aldrig svär, o ännu mindre på den tiden när jag hade småbarn. Kan ju säga att den personen o jag pratar knappt med varandra än, men vi måste träffas då o då hos gemensamma släktingar... Ingen ursäkt har jag fått heller, det är väl det värsta...
Så jag är nog onormal om någon om man mäter i arghet ;)
Svar från Trullan 2011-09-10 22:14
Det är fruktansvärt att bli "oskyldigt anklagad" för något :o(
Personen borde definitivtbe Dig om ursäkt!
Kram Milla