MITT INRE RUM...

"Hjärtats tankar & funderingar"

Alla är vi barn i början...

I mitt förra inlägg frågade jag Er om förslag på förbättringar i en bild som jag hade gjort. Tyvärr (?) fick jag bara en kommentar (angående stenen bakom stolen). Jag vet inte hur jag skall tolka detta? Antingen tyckte Ni att bilden dög som den var eller också ville Ni helt enkelt inte skriva någon kommentar (jag anklagar Er inte, speciellt med tanke på att det var flera månader sedan jag svarade på alla Era kommentarer)...

Hur som helst tog jag till mig kritiken och gjorde det bästa jag kunde av förslaget. Vad tycker Ni, blev det bättre eller sämre? Berätta gärna!

Själv tycker jag det blev mycket bättre, så tack för tipset snälla Ann-Mari! Alla är vi "barn i början"...

Kram Milla

Foto: Ann-Mari Dablin & Camilla Thieme Bildbehandling: Camilla Thieme

Postat 2012-08-27 00:22 | Läst 2134 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Första gången...

Efter att ha sett Ann-Mari Dablins fantastiska bilder här på Fotosidan, ville jag försöka mig på att göra något liknande. Fick en snabbgenomgång av Ann-Mari i fredags och sedan var det bara att leta fram några bilder och börja bildbehandla. Dessa fyra bilder har jag använt mig av till min "tavla/collage".

Sakta, sakta började bilden ta form...

Och så här blev slutresultatet.Foto: Camilla Thieme & Ann-Mari Dablin

Bildbehandling: Camilla Thieme

Kom gärna med förslag på förbättringar!

Kram Milla

Postat 2012-08-26 00:26 | Läst 1762 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

SNACKA OM TERAPI...

Ni som följt min blogg känner säkert till min emetofobi (kräkfobi). En fobi som gett upphov till Min Panikångest som i sin tur lamslagit och förstört så gott som halva mitt liv.

Sedan jag började med medicin mot min ångest (emetofobi) har jag knappt tänkt på magsjuka och rädslan över att kräkas. Något som tidigare uppgav nästan hela min vakna tid och ibland även på nätterna i mina drömmar.

Sedan min man och jag skaffade hund för ett halvår sedan har Pepsi endast varit dålig och spytt ett fåtal gånger, främst när vi åkt bil.

Men så i natt blev hon väldigt rastlös och hade svårt att sova. Jag märkte ganska snart att något inte stod rätt till, då hon vankade av och an på sängen och så plötsligt spydde hon ned överkastet!

Hade detta hänt innan jag började med medicin vet jag inte hur jag hade reagerat. Antagligen hade jag fått ren och skär panik och sprungit ut (spritt språngande naken) mitt i natten och lämnat min stackars hund alldeles ensam med sin spya. (Därav en anledning till att jag aldrig skaffat hund tidigare (eller barn för den delen).

Men jag var alldeles lugn, tände bara sänglampan och konstaterade snabbt att hon hade kräkts på överkastet. Sedan reste jag mig upp, drog bort överkastet från sängen och gick ut i badrummet. Där sköljde jag först av spyan med tvål och vatten och lade sedan in överkastet i tvättmaskinen. Pepsi hade kommit in till mig och stod och tryckte sin kalla nos mot mitt ena ben.

Vi satte oss på badrumsgolvet och så klappade jag henne lätt över huvudet. Hon verkade fortfarande lite orolig och betedde sig inte riktigt som hon brukade. Så reste hon sig upp, hulkade och spydde en gång till. Jag hann precis dra bort mattan, så att hon kunde spy på golvet istället.

Efter att ha torkat av golvet satte jag mig ned igen hos Pepsi och klappade henne lätt över kroppen samtidigt som jag talade lugnt med henne och förvissade mig om att hon var OK.

När hon inte spytt mer på ett tag bäddade jag försiktigt ned henne i min säng och satt sedan vid hennes sida och "vakade" över henne. Jag hade konstigt nog ingen som helst ångest utan grubblade bara över vad det var som hade fått henne att må illa och kräkas, två gånger dessutom. De få gånger som Pepsi kräkts tidigare har det endast varit en gång, vid samma tillfälle.

Kanske (eller rättare sagt högst troligt) berodde mitt nyfunna lugn på medicinen samt att det var en hund som spytt och inte en människa! Men det återstår att se när den dagen kommer, för det lär den göra, förr eller senare...

Hur som helst var (och är) jag väldigt stolt över mig själv och på det sätt som jag handlade när denna situation uppstod. En situation som jag aldrig hade bemästrat för ett par år sedan.

Vad var det då som hade gjort att Pepsi mått illa och kastat upp? Säg det... Hundar stoppar i sig både det ena och det andra så fort man tittar bort när man är ute på promenad. Sedan har hon löpt i fem dygn och kanske förekommer det att tikar blir illamående när de löper? (Får Googla)...

Trots tikskyddet har Pepsi slickat i sig en hel del blod samt slarvat med maten. Kanske berodde det på det? Dessutom vaknade jag mitt i natten av att Pepsi slickade på min arm, som jag innan jag gått och lagt mig hade smörjt in mig med Voltaren Gel. Kanske tålde hon inte ens en liten gnutta av den och kanske var det därför som kroppen sade ifrån?

Hur som helst hoppas jag att det inte var (är) något allvarligt (som Borrelia till exempel)? Pepsi har (peppar, peppar) inte kräkts något mer sedan klockan fyra i morse och hon verkar må bra nu. Hon har varit ute och kissat och bajsat samt druckit vatten och ätit lite mat.

Min man "valde" verkligen rätt vecka att åka till sjöss och arbeta, med tanke på de senaste dygnens mindre angenäma händelser...

Har Du en tik som någon gång kräkts när hon löpt? Berätta gärna!

Kram Milla

OBS! Blod & spya. Förstora på egen risk!

Ps. Just i skrivande stund mådde Pepsi illa igen, hon hulkade och spydde ned sig själv och sin säng. Försöker få tag i en Veterinär, men de är upptagna med djur på kliniken. OROLIG... Ds.

Postat 2012-08-18 14:15 | Läst 4508 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Kan Ni hjälpa mig?

Jag har för närvarande en praktikplats hos Nordic Fields, där jag bland annat fotograferar smycken gjorda av Eva Waitzfelder.

Produktfotografering är något helt nytt för mig, som jag känner att jag inte riktigt behärskar ännu. Därför skulle jag behöva Er hjälp...

Hur gör yrkesfotografer som sysslar med produktfotografering för att få alla bilderna att se lika dana ut? Dels få samma färg och ljus i bilderna, men även få placeringen av produkterna på exakt samma ställe, med rätt avstånd och så vidare. Speciellt när man fotograferar vid olika tillfällen. Både jag och Eva har försökt klura ut detta ett antal gånger, men vi lyckas tyvärr inte.

Vi mäter, märker upp och försöker använda samma kamerainställningar och ljuskällor, men det blir ändå inte helt bra. Dessutom är detta sätt både tålamodskrävande och tar väldigt många timmar. För att inte tala om alla timmars efterarbete som bilderna kräver. Jag hoppas (och tror) att det måste finnas ett enklare sätt som både sparar tid och känns smidigare. Men kanske finns det inga genvägar? Kanske är det bara önsketänkande...

Till sist undrar jag om det finns någon yrkesfotograf som arbetar med produktfotografering och bor i Stockholm som skulle vilja ha mig som "praktikant" en dag? Tror det är det snabbaste och enklaste sättet att lära sig detta på.

Tack för att Ni finns och alltid är så hjälpsamma!

Kram Milla

Ett framtida smycke kanske?

Foto: Camilla Thieme

Postat 2012-08-17 16:20 | Läst 2374 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Prinsessa för en dag...

Fredagen den 10/8 stod jag modell åt Ann-Mari Dablin hemma i hennes vardagsrumsstudio. Tanken var att vi skulle fotografera mig som en "prinsessa", så att Ann-Mari sedan kunde göra ett fotocollage där jag skulle stå i en skogsglänta omgiven av fåglar eller fjärilar.

I mer än två timmar försökte jag förvandla den gamla tanten i spegelbilden till något som i alla fall skulle likna en prinsessa. Sedan plockade jag fram min fyra år gamla brudklänning, som jag sedan (åtta kilo tyngre) med nöd och näppe kom i. Kjolen gick precis att stänga i midjan, men spetsöverdelen var alldeles för trång över bysten. Den fick vi fästa med snöre och säkerhetsnålar på baksidan. Sedan var det bara att dra in magen och försöka se glad ut.

OBS! Oredigerade bilder.