Sakta framåt...

Igår var jag hos min läkare på Ankaret (Psykiatrin i Haninge) för första gången sedan jag började med Fontex. Gissa om hon var glad över att jag äntligen vågat testa medicin mot ångest! Hon tyckte även att jag skulle börja med att höja dosen varje vecka, istället för varannan (för att på så sätt nå önskad effekt snabbare). Känns lite läskigt, men jag skall ge det en chans. Hon sade dessutom att jag skall komma upp i 10 mg Fontex så småningom och inte 5 mg som jag först hade hoppats skulle räcka...

Jag berättade även för min läkare att jag skulle vilja söka fonder/stipendier för att eventuellt kunna få någon form av "inkomst". Då ordnade hon en tid till en kurator på Ankaret som skall hjälpa mig med detta. Det ser jag verkligen fram emot! Hon skulle även skriva ett läkarintyg som jag kan skicka till Försäkringskassan. Funderar nämligen på att söka sjukersättning igen, nu när jag även testat/testar medicin (något de eftersträvade i min förra ansökan). Jag ger mig inte i första taget ;o)

Sedan har jag fått en ny tid till smärtkliniken Capio S:t Görans Sjukhus, där jag först skall träffa en läkare och sedan en sjuksköterska. Egentligen skall man träffa sjuksköterskan först, men då väntetiden skulle bli längre i sådana fall bestämde vi oss för att göra tvärtom.

Så lite går det väl sakta framåt för mig i alla fall, tycker jag. Jag vågade till och med ta bilen till gymmet (Hanige Fysio Center) igår och träna en timme. Något jag inte gjort sedan i mitten på november!!! Hoppas att det håller i sig, skall försöka gå dit på fredag igen.

De som känner mig väl säger att jag blivit lite lugnare sedan jag började med medicin. Jag tar visserligen en väldigt låg dos än så länge (endast drygt 3,5 mg) men jag hoppas att den haft en positiv effekt och påverkan på mig och att det skall bli ännu bättre med tiden :o)

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

Tid till smärtklinik...

Nu har jag äntligen fått en tid till Smärtkliniken Rehab Capio S:t Görans Sjukhus. Tyvärr måste jag ändra den tiden, då min man arbetar och jag gärna vill ha med honom dit.

Har någon av Er varit på denna eller någon annan smärtklinik? Fick Ni den hjälp Ni behövde? Berätta gärna!

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

Bakom kulisserna... ;o)

Började året med ångest...

Hm, när klockan slog tolv i natt och det nya året började fick jag ångest!!! :o( Ingen rolig start på 2011... Ångesten gick dock ganska snabbt över och var tack och lov inte så kraftig.

Idag är det dags att höja dosen på medicinen igen och det är alltid lika nervöst. Är så rädd för att jag skall få en lika kraftig reaktion som för några veckor sedan... Det vill jag inte!!!

Men peppar, peppar så har jag mått ganska bra sedan dess. Däremot har jag isolerat mig totalt och går knappt utanför dörren längre. Har även många fler tankar om vinterkräksjukan samt sover inte så bra på nätterna. Men jag kämpar vidare, år 2011 skall bli ett bra år, så det så! :o)

Önskar Er alla ett underbart 2011!

Kram Milla

Jag har alltid velat fotografera fyrverkerier, men har aldrig tagit mig i kragen och gjort det "seriöst". Igår hade jag dock tänkt göra det, men vid tolvslaget vräkte snön ned... 

Dessa raketer fotograferade jag Nyårsafton 2008, men som Ni kan se så är det inte världens bästa bild ;o) Fotade dessutom genom ett fönster. Får försöka om ett år igen ;o)

Foto: Camilla Thieme

Slutat att gå till gymmet...

Sedan jag började med medicin mot ångest har jag isolerat mig alltmer och vill helst inte träffa en enda människa. Jag är livrädd över att de personer jag möter skall vara magsjuka och smitta mig! Jag har till exempel slutat att gå till gymmet (något som jag tidigare tagit mig i kragen och gjort två gånger i veckan, trots ångest och risken att bli smittad av vinterkräksjukan). Nu har jag inte varit på gymmet sedan i slutet av november...

Tycker även att det känns väldigt jobbigt att ta bilen till gymmet, vilket också gör att jag hellre stannar hemma. Har inte kört bil mer än en gång sedan jag började med medicin.

Hur skall jag ta mig förbi detta? Jag måste ju träna för att inte ha så ont i kroppen... Jag kan ju inte bara ge upp och sluta leva!!! Några bra förslag? Berätta gärna!

Kram Milla

Foto: Marko Thieme

Bildredigering: Camilla Thieme

Mail från en politiker...

Jag har tidigare berättat att jag inte haft någon inkomst/bidrag sedan maj 2010 och har kämpat med bland annat Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Socialkontoret, Psykiatrin och olika läkare för att få en möjlighet att kunna försörja mig med mera.

När detta inte gått vägen har jag vänt mig till regeringen för att få hjälp.

Jag skrev ett mail till Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson och här är svaret jag fick: 

Hej Camilla!

Tack för ditt brev. Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson har bett mig att svara dig.

Jag förstår av det du skriver i ditt brev att du känner oro inför din situation, vilket jag beklagar. Varken Socialdepartementet, regeringen eller enskilda statsråd har emellertid någon möjlighet att kommentera eller ingripa i enskilda ärenden eftersom detta skulle kunna innebära ministerstyre vilket är förbjudet enligt grundlagen. Endast Försäkringskassan och de berörda myndigheterna kan lämna förklaringar till sina beslut. De tillhandahåller också information om hur man kan överklaga deras beslut.

När Alliansregeringen tillträdde hösten 2006 var sjukförsäkringen i stort behov av förändring eftersom den hade kommit att användas för syften som den inte var avsedd för. Människor förtidspensionerades emot sin egen vilja och ställdes utanför arbetslivet utan något stöd för att komma tillbaka. Under en lång tid förtidspensionerades så många som 140 personer om dagen och mycket få personer kom någonsin tillbaka från förtidspension till arbetsmarknaden. Skälet var att någon rehabilitering eller jobbförberedande insatser inte sattes in. I bästa fall omprövades arbetsförmågan varje, vartannat eller vart tredje år.

Utgångspunkten för den sjukförsäkringsreform som har genomförts var att ersätta den tidigare passiva sjukförsäkringen med en sjukförsäkring som värnar de som är sjuka och samtidigt erbjuder hjälp och stöd tillbaka till arbetet för de som orkar och kan. Som en del av denna ambition har den tidsbegränsade sjukersättningen från och med 1 juli 2008 avskaffats. Den som fått tidsbegränsad sjukersättning innan juli 2008 får behålla denna för den tid som redan beslutats och därefter i ytterligare perioder om högst 18 månader. Tidsbegränsad sjukersättning kan i inget fall utbetalas för tid efter december 2012.

Mot bakgrund av sjukförsäkringsreformen når vissa personer en bortre tidsgräns för sin tidsbegränsade sjukersättning från och med januari 2010. Regeringen har därför infört ett särskilt arbetsmarknadspolitiskt introduktionsprogram som syftar till att ge stöd till den som länge har varit sjukskriven att hitta och ta tillvara förutsättningar för utveckling mot arbete och egen försörjning. Under tiden som en person deltar i introduktionsprogrammet utbetalas aktivitetsstöd.

Om man har en sjukpenninggrundande inkomst kan man ansöka om sjukpenning tre månader från det att den tidsbegränsade sjukersättningen har upphört. Den som har en stadigvarande nedsättning av arbetsförmågan kan ansöka om sjukersättning. För en del kan det istället finnas behov av ytterligare insatser hos Arbetsförmedlingen. Regeringen följer noggrant utvecklingen för att se om det finns särskilda behov av rehabilitering eller andra insatser som kan bli aktuella för dessa personer.

Eftersom det länge har varit och fortfarande kan vara svårt att få en anställning om man under en lång tid har varit sjuk eller arbetslös har regeringen infört så kallade särskilda nystartsjobb som innebär att arbetsgivarens kostnader för att anställa en person som tidigare varit långtidssjukskriven halveras. Regeringen har också ökat antalet lönebidragsplatser. Syftet är att ge ökade möjligheter för dem som står långt ifrån arbetsmarknaden att komma tillbaka till arbetslivet. Självfallet är det också viktigt att var och en får ett individuellt anpassat stöd från Arbetsförmedlingen.

Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen samverkar för att förhindra att personer hamnar i en situation där de inte bedöms berättigade till någon ersättningsform och ”hamnar mellan stolarna”. För att säkerställa ett väl fungerande samarbete har myndigheterna på regeringens uppdrag upprättat en nationell handlingsplan  för stöd till den enskildes återgång i arbete. Syftet är att underlätta övergången från sjukförsäkringen till att söka ett nytt arbete, samtidigt som människor ska få det stöd de behöver. Enligt handlingsplanen ska en gemensam beredningsgrupp anordna kontaktmöte efter 90 dagars sjukskrivning, överlämningsmöte vid nej till sjukpenning eller sjuk- och aktivitetsersättning och ett avstämningsmöte för att klargöra arbetsförmågan.

För den som trots dessa insatser inte bedöms vara berättigad till ersättning från varken Försäkringskassan eller genom Arbetsförmedlingen finns möjlighet att ansöka om försörjningsstöd från socialtjänsten i hemkommunen. Biståndet från socialtjänsten är samhällets yttersta skyddsnät och kan användas i de fall den enskilde inte själv kan tillgodose sina behov eller få dem tillgodosedda på annat sätt.

Under de närmaste tre åren satsar regeringen 17 miljarder på att hjälpa långtidssjukskrivna tillbaka till ett arbete. Det är av största vikt att så många personer som möjligt ges förutsättningar att komma tillbaka, framför allt för deras eget välbefinnande, men även för att bibehålla välfärden.

Stora förändringar likt sjukförsäkringsreformen kan emellertid leda till att enskilda drabbas av orimliga och icke avsedda konsekvenser. Regeringen följer därför utvecklingen i detta avseende och ser för närvarande över om regelverken och deras tillämpning har fått icke avsedda konsekvenser för enskilda individer.

I arbetet med att se över regelverken och deras tillämpning har socialförsäkringsministern betonat några delar som särskilt prioriterade. Bland dessa kan nämnas situationen för de som uppburit tidsbegränsad sjukersättning enligt övergångsbestämmelserna men saknar sjukpenninggrundande inkomst, formerna kring övergången mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen och det långsiktiga förtroendet för de myndigheter som förvaltar våra gemensamma trygghetssystem.

Tack än en gång för att du tog dig tid att skriva.

Stockholm i december 2010

Med vänliga hälsningar

Medarbetare i Ulf Kristerssons politiska stab

Nu är det bara media som återstår... 

Kram Milla