Byxorna var för små...

Eller är det jag som är för stor?...

I dag har jag varit på gymmet tillsammans med min älskade svärmor och det gick kanonbra! Alla var så trevliga, gymmet var så fint och det var inte alls mycket folk. Passade mig PERFEKT!

Däremot hade jag väldiga problem att komma i träningsbyxorna som jag hade för snart ett år sedan. Visserligen var de trånga redan då, men nu var det helt omöjliga att få på... Jag testade med gummisnoddar och säkerhetsnålar, men det var lönlöst. Det slutade med att jag gick till gymmet i mina "vanliga mjukisbyxor med kjol". Tänk vad man kan ställa till det för sig...

Fast jag känner mig ändå glad och positiv, nu skall det bara bli bättre och målet får bli att komma i mina gamla träningsbyxor igen.

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

OBS! Mobiltelefon (HTC Incredible S)

Mitt Nyårslöfte...

Jag lovade mig själv att jag skulle börja motionera och äta nyttigare år 2012.

Mitt mål är att komma ned till samma vikt som jag hade innan jag började med medicin mot ångest, det vill säga 58 kg till mina 1.66 cm.

Jag vet att jag skulle kunna väga ytterligare några kilo mindre, men jag har faktiskt inga ambitioner till det. Jag är ingen ungdom längre och kan jag komma ned till 58 kg igen, är jag mer än nöjd!

Jag har den första veckan gått ned 1,1 kg, vilket jag är väldigt nöjd med, eftersom jag inte bantar, utan bara "lever lite sundare". Jag undviker pasta, potatis, ris, vitt bröd, ost samt såser och försöker äta mer kycklingfilé, lax, makrill, ägg, grönsaker och frukt. 

På måndag skall jag, efter nästan ett års uppehåll börja på gym igen, men innan dess har jag "tjuvstartat" med en timmes promenad om dagen. Jag tycker faktiskt att det gör en väldig skillnad att "bara" promenera.

En annan sak som jag ändrat på är mitt vattendrickande. Jag har i många år (eller kanske till och med i hela mitt liv) slarvat med att dricka vatten. Men nu dricker jag minst 1½ liter vatten/dag och det tror jag är jätteviktigt, speciellt med tanke på att jag har njurproblem.

Här en bild från fredagens promenad.

Jag gick bland annat förbi ANKARET där jag gick hos min psykolog tidigare.

Tog även en tur runt sjön Rudan här i Handen.

Så här såg oftast min mat ut innan Nyår...

Och så här ser min mat (oftast) ut efter Nyår....

Jag tänker dock fortsätta att ha en dag i veckan då jag får "synda" och äta precis vad jag vill. Igår blev det både pizza, fikabröd, godis och choklad! Så idag när jag väger mig har jag säkert gått upp det där kilot igen...

Foto: Camilla Thieme

OBS! Mobilkamera (HTC Incredible S)

Nu är det bara att "kämpa" vidare...

Kram Milla

Ps. Har Ni testat pizzan MEZZALUNA? Den pizzan är perfekt för de som gillar Calzone samt andra pizzor och inte kan bestämma vilken av dem de vill ha. Här får man både och, på en och samma pizza.

"Min" MEZZALUNA är dock lite speciell, då jag bytt ut parmaskinkan och ruccolan mot oxfilé. paprika, tomater och bearnaisesås. Dessutom innehåller den tomatsås, ost och skinka (i den inbakade delen) samt tomatsås och mozzarella på den andra halvan. Bearnaisesås tycker jag passar utmärkt till pizza.

Jag funderar på om jag inte skall fråga pizzerian om de kan döpa "min" pizza till "Milla". Har Du någon gång fått en pizza döpt efter Dig? Berätta gärna! Ds.

Ibland...

Inte ofta, men ibland tar jag mig tid att "inte göra någonting". Som ikväll. Jag har bara suttit vid datorn och "lekt med en bild". Hoppas Ni gillar den.

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

Tappat gnistan...

Jag tror jag har tappat gnistan när det gäller min bok om Picasso...

Det känns som allt bara var "en dröm för bra för att vara sann", så nu har jag mer eller mindre gett upp. Visserligen har jag inte försökt speciellt mycket för att förverkliga min dröm, men intresset har varit för lågt, så luften har gått ur mig.

Kanske var jag dum som för en stund hoppades att någon faktiskt skulle vilja publicera min bok. Men jag ville det så gärna, det var (och är fortfarande) min dröm! När jag efter att ha levt ett halvt liv i vacuum började må bra igen växte mitt självförtroende och min självkänsla och jag trodde att kanske, kanske skulle jag lyckas ändå.

Men det är väl tyvärr så att barnen idag vill ha "allt" (eller i alla fall det mesta) digitalt. Kanske borde jag satsa på en e-bok eller ett Picassospel iPhone istället? Men det är ju inte det som är min dröm...

Tycker Du jag skall ge upp eller skall jag försöka en gång till, helhjärtat? Berätta gärna!

Kram Milla

Foto: Camilla Thieme

Några frågor om medicin mot ångest...

Jag har några fråga till Er som har tagit eller tar medicin mot ångest, som jag hoppas Ni kan svara på. Kanske kan någon som inte tagit medicin mot ångest svara också.

Självfallet skulle jag kunna ringa till min läkare på Carema och fråga dessa saker, men jag vill gärna ha svar från personer med "egna erfarenheter".

Vad jag undrar är, när vet man om man är redo att minska dosen på sin medicin och känner man om man tar en för hög dos?

Jag tycker nämligen att det "susar" så förskräckligt i mitt huvud sedan jag började med Fontex/Fluoxetin. Jag är dessutom sjukligt trött och måste "sova middag" nästan varje dag. Andra bieffekt är att jag tappat sexlusten, gått upp i vikt på grund av ökad aptit, ständigt är förstoppad och drömmer jättekonstiga mardrömmar (mm). 

Visserligen väljer jag allt detta (och mycket mer) framför ångesten, men tänk om man kunde slippa eller åtminstone minska dessa bieffekter om man justerade dosen medicin?

Kanske är det så att jag måste vänja mig med detta och fortsätta ta samma höga dos i hela mitt liv, ja kanske till och med öka dosen, vad vet jag. Men har någon av Er varit i samma situation och blivit bättre/löst problemet, berätta gärna!

Kram Milla

"Inget ont som inte har något gott med sig". På den tiden var jag i alla fall smal...Foto: Camilla Thieme