Har man gett sig in i leken...

Får man leken tåla, eller...?

Jag har tänkt på en sak, bara för att man lämnar ut sig själv och skriver saker som berör och väcker känslor hos andra människor, måste man då vara beredd att ta emot "vilken skit som helst"?

Varför väljer en del personer att gå "till attack", att vara spydiga eller rent av elaka i sina kommentarer?

När jag skriver ett inlägg om mig själv och min livssituation, gör jag det för att jag hoppas att det skall leda till något positivt. Att de som läser min blogg skall ta till sig det jag skriver och förhoppningsvis komma med något konkret förslag på förbättring. Självklart är det heller aldrig fel med stöttande ord och uppmuntringar. Vad som jag däremot anser är väldigt onödigt är när folk (som inte har en aning om hur saker och ting ligger till) "ser ned på mig" och bara gör saken ännu värre. Jag som redan mår dåligt och tidigare berättat att jag ibland haft självmordstankar, kan tycka att det är ren idioti som i värsta fall kan leda till katastrof!

Kanske känner jag så här bara för att jag själv aldrig ens skulle komma på tanken att skriva något som medvetet skulle såra en annan människa. Speciellt inte då han eller hon redan ligger ned och mår fruktansvärt dåligt. Har jag inget snällt, eller något konkret som kan leda till något positivt att komma med, låter jag hellre bli att skriva någonting alls!

Men jag antar att man får "stå sitt kast" om man väljer att öppna sitt hjärta ("Mitt inre rum" är ju just namnet på min blogg) för främmande personer. Men jag ville ändå skriva detta. Kanske får det någon enstaka person att tänka en extra gång innan han eller hon skriver något som kan såra en annan människa...

Vad anser Du om detta? Berätta gärna!

Mina inlägg är ofta "ett rop på hjälp"...

Kram Milla

Ps. Jag får så många positiva förslag och goda råd, så de överväger allt de negativa. Därför orkar jag att fortsätta skriva! Tack för att Ni finns! :o) Ds.

Foto: Camilla Thieme

2010-10-10 14:38   Nonno Holmström

Hej Camilla!
Jag hoppas verkligen att mina inlägg inte medverkat till att du mår sämre. Har de ändå gjort det utan att det varit min avsikt, då handlar det om hur svårt det är att förmedla alla nyanser och tonlägen i det skrivna ordet.
För säkerhets skull ber jag om ursäkt ifall jag omedvetet och utan avsikt åsamkat dig smärta och förtvivlan.
Vänligen
Nonno

Besvara

Svar från Trullan 2010-10-10 14:45

Å, Nonno... Dina inlägg är ju en av anledningarna till att jag kämpar vidare! Du är en av de som gett mig flest goda råd! Så får Du inte tänka, tvärtom!
Tack för att Du finns och tack för all hjälp och allt stöd!!! :o)
Kramar i massor!
Milla

Svara

2010-10-10 14:57   punchline82

om jag ger dej koden till mitt hjärta då kan jag ta hand om dej för alltid. då kommer du må mycket bättre tror jag..

Besvara

Svar från Trullan 2010-10-10 15:00

Hm, låter ju frestande... ;o)
/Milla

Svara

2010-10-10 15:00   Osquar

Ja du, både verkligheten och människan är grymma till sin natur... tyvärr. Därför är det snudd på obegripligt modigt och starkt av dig att föra din blogg på detta öppna och nakna sätt, för det krävs fanimig en inre styrka utöver det vanliga för det!! Tänk på det när du "känner dig värdelös"......!!

Jag har tyvärr ingen mirakelmedicin att ge dig, mer än att jag beundrar och är imponerad över din styrka i din osannolika livssituation, dina foton samt att du kan upprätthålla ditt yttre samt din utstrålning på ett sån't beundrandsvärt sätt när din situation egentligen borde få dig att se ut som nedbruten tångruska.... ;-)

Lycka till!
Oscar

Besvara

Svar från Trullan 2010-10-10 15:03

Oj, det var inga dåliga ord Stefan (eller vill Du att jag skriver Oscar)?
Jag tar med mig Dina ord i mitt hjärta och skall plocka fram dem när det känns tungt :o) Stort tack, blir rörd...
Kram från mig!
Milla

Svara

2010-10-10 15:00   Nonno Holmström

Tack Camilla, nu blev jag lättad! Det skrivna ordet kan lätt bli så statiskt och kan ibland ge en känsla hos mottagaren som inte alls var menat från "sändarens" sida. Men nu vet jag och det gläder mig om jag kunnat vara till hjälp och stöd på något sätt. :-)

Du ger av dig själv så oändligt mycket och ibland skalar du av dig in på bara skinnet. Människor är olika och förmågan till empati och att sätta sig in i en annan persons situation ser så hemskt olika ut. Jag tror att du därför alltid riskerar att få betala ett pris för det du berättar så frikostigt om dig själv.
Samtidigt är din öppenhet för andra en bekräftelse om att man inte är ensam med ångest och dåligt mående. Det kan då bli en hjälp och ett stöd att få krafter att försöka hitta egna förändringar så livet inte fortsätter att bara vara tungt och svårt.

Jag tror att du själv måste känna efter om det är värt priset du får betala, för dömande människor kommer du alltid att möta i deras reaktioner på det du skriver.

Sköt om dig och ha det så bra som du bara kan ha.

Vänligen
Nonno

Besvara

Svar från Trullan 2010-10-10 15:06

Det är definitiv värt det! Det finns så många vänliga och generösa människor här på Fotosidan och de personerna är jag oändligt tacksam över! Som jag skrev i mitt inlägg så överväger de positiva kommentarerna alla negativa, med hästlängder! :o) Tack ännu en gång Nonno! Sköt om Dig Du med!
Kram Milla

Svara

2010-10-10 15:33   [email protected]

Jag hoppas att jag inte är en av dom som gjort dej -LEDSEN -Milla .Kanske du inte borde vara så ärlig och utlämmnande om dina problem .Det finns så många olika slags mäniskor .En del förstår nog inte hur du har det .Det är väll bra att en del av oss ger dej -TRÖST- .Ha det bra och fortsätt vara-MILLA-Fotografen med dom -FANTASTISKA-Tavlorna .Hälsar Krillan 54 .

Besvara

Svar från Trullan 2010-10-10 16:03

Hej Krillan!
Jag har fått så mycket hjälp och goda råd här och det hade jag inte fått om jag inte vågat öppna mig ;o) Så jag tror jag fortsätter med det ;o)
Vad glad jag blir att Du gillar mina foton :o) Tack!
Mvh Milla

Svara

2010-10-10 18:48   ae bild

Nej Camilla, du ska inte behöva ta vad skit som helst!!! Alla måste få ha sin personliga åsikt men när man återkopplar på din text här på fotosidan bör det vara på ett trevligt sätt! Tror att det är viktigt för dig själv och andra att du markerar tydligt när du tycker att gränsen är nådd för vad du kan och vill ta! (om du orkar, förstår att det kan vara jobbigt också....)
Hoppas liksom övriga kommenterande här att jag inte åsamkat dig några ledsamheter.
Önskar att jag kunde hjälpa dig på något sätt, som tack för alla dina goda råd och för den inspiration du ger genom dina bilder.
Kram Anette

Besvara

Svar från Trullan 2010-10-11 12:56

Tack för Ditt inlägg Anette! :o)
Jag försöker att svara de personer jag tycker går över gränsen på ett "vuxet" och sakligt sätt, men ibland är det svårt. Du har verkligen aldrig åsamkat mig några ledsamheter och Du hjälper mig genom Dina vänliga kommentarer och inlägg!
Tack för det rara Du :o)
Kram Milla

Svara

2010-10-10 20:21   esonkar

Du är en otrolig inspiration för både mig själv och säkert många andra, Jag ser alltid fram emot dina skapelser och det är en fröjd för ögat. Jag tycker du gör rätt i att ha ditt bloggande, sedan att du utlämnar dig själv med så mycket privata saker som du skriver om är ju bara du själv som bestämmer över. Detta är en ventil och sådana är väldigt viktiga att ha, speciellt när man sitter med mycket tankar och funderingar. Ett sätt som jag tror kan vara bra att testa är att försöka vara medveten om varje sekund som går, reflektera över vad som händer och sker, hur det känns och bara njuta av alla saker som händer runt omkring dig som du inte styr över. Skall prova det själv tror jag, kanske upptäcker massor av härliga och coola saker som man aldrig får uppleva annars! Vad händer precis just nu när jag skriver ordet "Milla", jo tangenterna låter olika och fingrarna rör sig över tangentbordet och tv:n är på med något fiskeprogram samt att jag la märke till hur kjedjan rörde sig när jag vände på huvudet. Sedan finns det säkert en hel del som är betydligt roligare att upptäcka än det jag beskrev men det lämnar jag till dig att få upptäcka själv i din egna medvetenhet ;)

Kram Anders

Besvara

Svar från Trullan 2010-10-11 13:00

Tack min vän! :o)
Svårt att vara "medveten" när man har ångest bara (det vet ju Du ;o)
Lycka till med Ditt medvetande ;o) Hihi.
Kram Milla

Svara