Första steget är taget...

Jag vill bara berätta att jag idag gjorde det som jag trodde att jag aldrig skulle göra! Jag började med medicin mot min ångest...

Jag har under en längre tid funderat på om jag skulle prova, men inte vågat ta första steget. Men så bestämde jag mig och idag tog jag alltså den första dosen. Jag började med en pytteliten dos (1.25 mg) och skall sedan sakta öka på den.

Jag har alltid trott att jag skulle klara av att bli frisk och fri från min ångest på egen hand. Att jag skulle vara en "sämre och misslyckad människa" om jag inte fixade det. Men efter 18 år som sjuk och ett extremt kämpande har jag tillslut insett att det inte går...

Jag har bland annat testat KBT, samtalsterapi, och mindfullness, men ingenting har hjälpt. Och efter att ha blivit avsevärt sämre de senaste åren har jag insett att jag inte kan fortsätta att leva som jag gör idag. Därför bestämde jag mig för att ge det en chans, trots mina enorma rädslor över eventuella biverkningar (framför allt rädslan över att kräkas). Men vem skulle inte tveka både en eller ett par gånger efter att ha läst bipacksedeln...

Här är några av biverkningarna som man kan få av min medicin Fontex:

- Andningssvårigheter

- Svårigheter att stå och sitta still

-Blåsor på huden så att huden fjällar eller lossnar

- Feber med snabb andning eller hjärtfrekvens

-Förvirring, extrem oro eller sömnighet

-Diarré, orolig mage och kräkningar

- Leverskador

- Huvudvärk, sömnproblem och yrsel 

- Håravfall, dimsyn, led- eller muskelsmärta

- Muskelkramper, hallucinationer och våldamt beteende

- Svårighet att urinera, sexuella problem samt mjölkflöde ur brösten

- Ångest, förvirring, panikattacker och självmordstankar

Skulle Du våga ta en sådan medicin??? Berätta gärna!

Kram Milla

2010-11-20 16:03   Peterus

Go girl! Go!

Besvara

Svar från Trullan 2010-11-20 16:54

Hihi :o)
/Milla

Svara

2010-11-20 16:09   h_pia

ja jag skulle utan tvekan ta medecinen. Det kvittar vilken läkemedelsförpackning man läser tom vanlig huvuvärkstabletter har en massa såkallade biverkningar, det är inget man ska stirra sig blind på utan man ska slänga den lappen och se framemot det positiva som medecinen kan göra för dig.
Och jag säger bara Bra för dig att du har tagit steget..nu går det bara sakta åt rätt håll för dig och jag är glad att du tog steget.
Super kram Pia

Besvara

Svar från Trullan 2010-11-20 16:53

Tack Pia :o)
Ja, Du har rätt i det Du skriver om andra läkemedel.
Det är bara att hoppas att man slipper biverkningar
och blickar framåt :o)
Superkram tillbaka!
Milla

Svara

2010-11-20 18:23   Makten

Ångest kan ju vara ungefär som de där biverkningarna, så det är klart att det är värt att prova:-) Funkar det inte så har du i alla fall provat!

Hoppas det går bra. Vi håller tummarna förstås:-)

Besvara

Svar från Trullan 2010-11-20 18:31

Absolut, så är det! Men jag har inte spytt av min ångest ;o)
Dessutom är man rädd att det blir "för mycket" med både ångest och biverkningar...
Tack så hjärtligt för att du håller tummarna Martin! :o)
Mvh Milla

Svara

2010-11-20 18:39   begust

Tänk positivt. det är inte alla som drabbas av biverkningar

Besvara

Svar från Trullan 2010-11-20 19:20

Det är precis det jag gör :o)
Tack för Ditt inlägg Bengt!
Mvh Milla

Svara

2010-11-20 20:00   Fredrikpersson

OK. Många och lite skrämmande biverkningar. Men de flesta som tar medicinen måste ju bli hjälpta av den. Annars skulle den inte finnas. Och funkar den inte får du pröva en annan.

Heja!

/F

Besvara

Svar från Trullan 2010-11-20 23:27

Så sant, så sant ;o)
Tack Fredrik!
Mvh Milla

Svara

2010-11-20 20:14   Nonno Holmström

Vilket bra steg du har valt att ta Camilla!
Jag hoppas att du ska våga härda ut den där tiden som det ibland tar innan kroppen anpassat sig till medicinen, för som jag förstått av många jag träffat, kan måendet vara riktigt jobbigt i början. Efter en tid mår de bättre än på väldigt, väldigt länge.
Det är synd att du läst bipacksedel i förväg och kanske låter den oroa dig i onödan. Jag håller tummarna för att det ska gå lätt och smidigt för dig.
Du frågar om man skulle våga ta en sådan medicin? Jo, det skulle jag om mitt mående begränsade mig så mycket som ditt gör. Det är värt att göra ett försök, för det är så oerhört många som fått hjälp genom medicinering.
Jag säger som flera andra - go girl, go! :-)
Vänligen
Nonno

PS
Hur har det gått med din bild som du råkade ta bort ur FS Galleriet?
DS

Besvara

Svar från Trullan 2010-11-20 23:32

Ja, fast än så länge känner jag inget :o)
Har bara tagit en dos visserligen och en mycket liten sådan ;o)
Vi får se hur min kropp reagerar.
Jag var tvungen att läsa bipacksedeln, det stod att man skulle göra det...
Men jag visste redan det mesta.
Tack för Ditt inlägg och Din uppmuntran :o)
Vänligen Milla

Ps. Jag har inte hört något från Fotosidan, trots mitt blogginlägg
och mitt mail till dem... :o( Vi får se om de svarar... Hoppas det! Ds.

Svara

2010-11-20 22:34   Maria G

Camilla
Jag tycker att du gör rätt som efter så lång tid tar steget att medicinera mot din ångest. Att läkemedel ger biverkningar är vanligt, men det är inte alltid de uppträder och i många fall överväger fördelarna.
Jag känner till en del om detta då jag långtidsbehandlas med cytostatika som också ställer till med oreda i kroppen.
Alla är vi olika och biverkningsbilden är väldigt individuell.
Vem vet, du kanske klarar dig helt utan besvär...
Jag håller tummarna för Dig!
Mvh / Maria

Besvara

Svar från Trullan 2010-11-20 23:33

Tack Maria :o)
Jag hoppas också att jag slipper biverkningarna :o)
Hoppas av hela mitt hjärta att Du mår bra.
Mvh Milla

Svara

2010-11-21 00:56   Elin Torger

Jätte bra!
Absolut, klart jag skulle ta den! menar, det kan ju inte bli värre, om man säger så, det är ju meningen att det skall bli bättre. Och det blir det ju inte om man inte vågar liksom! Mkt bra, du kommer inte ångra dig!

Besvara

Svar från Trullan 2010-11-21 08:22

Jo, fast är man så rädd eller rättare sagt SKRÄCKSLAGEN över att ta en medicin som man kan kräkas av, så är det inte lätt att göra det. Det är som om en frisk människa riktar en pistol mot huvudet och inte vet om den skall "gå av" eller ej... Jag hoppas att jag inte kommer att ångra mig.
Tack för Dina rader Elin.

Svara

2010-11-21 08:25   esonkar

Vi har pratat om det länge och när tiden är mogen så tar man steget och kör, så är det med allt. Vi tog den första dosen tillsammans och det är bara att fortsätta. Men att samhället vänder ryggen gör mig grymt irriterad fortfarande, det är inte rätt. Men som sagt så ser jag fram emot nästa steg och det är den andra dosen, när den andra dosen är tagen så är man uppe i varv och då kan man börja tänka på framtidens härliga dagar.

Kram Anders

Besvara

Svar från Trullan 2010-11-21 09:18

Japp, det gjorde vi :o)
Tack för att Du finns min vän!
Kram Milla

Svara

2010-11-21 15:35   Trullan

Från anonym:

Såg ditt blogginlägg tycker verkligen du är grym som skriver sådant öppet det är ju mycket hysch hysch om sådant annars har en syster som dragits med samma besvär i många år så en stor ROS till dig som tar upp ämnet här.
Sedan måste ja berömma alla dina fina bilder är imponerad av dig härligt att titta på.

Stora kramar från mig till dig :-)

Svar till anonym:
Tack snälla Du :o)
Vad härligt att Du uppskattar min uppriktighet!
Hoppas Din styster fått hjälp med sina bevär.
Vad glad jag blir att Du gillar mina bilder, TACK! :o)
Stora kramar tillbaka
/Milla

Besvara

2010-11-27 18:04   Henrik Olsson

Hej Camilla !

Hur går de ..
VaFår jag fråga vilken meducin du äter...
Du bahöver bara svara om du vill.
Här i värmland har jag kalla fötter.
Samma med dig ?

Henrik

Besvara

Svar från Trullan 2010-11-27 22:42

Hej Henrik!
Medicinen heter Fontex (står i texten här ovan ;o)
Samma som Fluoxetin (fast flytande).
Här är hela kroppen kall, inte bara fötterna ;o)
Mvh Milla

Svara