Varför ska det vara så svårt med kommentarer?
Har funderat mycket på det där med kommentarer.
När jag var ny fick jag höra att man ska ge mycket kommentarer för att få kommentarer tillbaka.
Minns glädjen över min första 4:a. Kunde ju inget om fotografering då. Hade precis köpt min första systemkamera. Tittade på bilderna på FS. Mest gamla hus. Blev imponerad över färgerna. På min gamla kamera var vitbalansen åt det blå hållet. Tänkte att det har nog att göra med att fota manuellt.
Ställde in kameran på det för att lära mig. Vilket nog var bra. Sen har jag lärt mig efter hand. Ibland blev bilderna bara kolsvarta. Men det var ju bara att sudda bort i kameran
I början fick jag mycket bra kritik. Både att bilden var bra. Det behöver man som ny. Annars skulle man ju tappa lusten. Men även kritik på hur bilden skulle bli bättre. som tips och trix med PS och om inställningar. Tog bilder på sländor för jag var impad av hur vackra dom faktiskt är på nära håll. Dom blev ganska suddiga. Hade en ganska stor bländare. Tänkte att den var ju så liten. Fick då tips om att använda bländare 8. Sländan skulle ju ta upp hela bilden.
En annan gång tog jag en bild på Smokey med ansiktet lite i skuggan. Då fick jag tips om ljusåtergivning.
Vilket jag inte använder ofta nu. Men en kul grej att kunna.
Inte tala om när jag blev tipsad att fota i RAW format. Ja det skulle ju vara bra. Ställde in kameran på RAW och tog massa bilder på en gammal Cheva lastbil som dotterns svärfar hade ute på en gård.
Va faan! bilderna gick ju inte att få upp. Sen fick jag reda på att man var tvungen att göra några inställningar på datorn. Hade ingen aning om hur man gjorde. Sen fick jag hjälp. Vilket lyft. Särskilt vitbalansen som jag tycker är svår att få i den gyllene medelvägen. Antingen för rött eller för blått. Nu får jag den precis som jag vill. Samt möjlighet att ljusa upp skuggor mm.
Men tillbaka till kommentarer. Det är ju artigt att ge en kommentar tillbaka om man fått en själv.
Då brukar jag leta upp en av vederbörandes bättre bilder för att ge en bra kommentar tillbaka.
Men alla okommenterade bilder då. En gång tänkte jag att jag skulle dra mitt strå till stacken. Gick in i flera grupper och bläddrade bland okommenterade bilder och försökte hitta varför jag inte gillade bilden. Ibland blev det lite dumt. Kunde ju vara en gammal bild där fotografen blivit bättre. Sen kände jag mig nästan lite elak. Även om jag försökte ge den på ett vänligt sätt och hitta det jag ändå tyckte var bra med bilden. Det tycker jag är viktigt att inte trycka ner någon. Själv ger jag inte betyg på bilder jag inte gillar utan bara försöker ge tips om vad som kunde bli bättre nästa gång eller ändring av beskärning.
Betyg systemet i bildkritik tycker jag är svårt att bedöma. Som kreativitet. För mig kan det vara en manipulerad bild där fotografen ägnat mycket tid i PS för att få fram ett verkligt konstverk Eller ett annorlunda sätt att fota som hjälp av tillbehör man ställt ut. Men som en riktigt bra fågelbild är det ju mest skärpa samt att man hittat en bra fond och vackert ljus. Kreativt skulle ju kunna vara att man klättrat upp i en trädtopp för att kunna få en bra bild.
Dessutom kommenterar an ju mest det som ligger en varmast om hjärtat. Därför är det sällan jag kommenterar bilsport och gatubilder. Även om jag förstår att det måste vara jätte svårt att få en bra bild på en racerbil.
Många går ju med i FS för att lära sig bli bra fotografer men tycker säkert det är lika svårt som jag att bedöma andras bilder.
Ibland blir man anklagad för att vara partisk. Jo lite så är det väl lite till mans. Man blir ju vän med många här även om man aldrig setts. Titta bara på topplistan. Det är samma namn som står där. Men vad vore FS utan dessa engagerade fotografer som lägger ut bilder och kommenterar.
Det viktigaste tycker nog jag är att ge kritik på ett positivt sätt och inte trycka ner någon.
Ettor och tvåor gör ju ingen glad. Tillför ju inte heller så mycket.
Sen det där med skärpa. Det behöver inte vara allt. Ibland kan en oskarp bild bli väldigt vacker.
Det är samma som med ögon kontakt. Brukar ju själv förespråka att man går ned på djurens och barnens nivå. Men ibland kommer det en bild som säger tvärt om. Såg en bild en gång på en hemlös svart katt mitt i vintern. Den låg i snön och bilden var tagen uppifrån vilket speglade kattens litenhet och hjälplöshet. Så ibland beror det på situationen.
Till sist! Ska man hård dra det där med kommentarer så skulle det ja bara vara dom allra bästa fotograferna som fick alla 5:or. Sådana som ägnar all tid och pengar åt sitt fotande. Sitter med dyrbara utrustningar och åker land och rike kring i jakten på den bästa bilden. Välförtjänta 5:or. Men det skulle bli ganska enkelspårigt. Själv ger jag sällan negativ kritik på bilder som redan fått många bra kommentarer. En bild kan ju uppfattas olika och en del har ju med tycke och smak att göra. Men det händer. Inte för att klassa ner en bild men om jag kommer på nåt som kan förbättras.
Sen ni som undrar varför jag tänkte gå ur FS.
"Fatique" hjärntrötthet kan vara svårt att förklara Var helt slut innan semestern. Det går inte att vila bort. Man kan vakna och vara trött. I samband med trötthet blir man lätt lite nedslagen.
Kan även känna mig rastlös fast jag är trött. Kunde bli sittande vid datorn och skjuta små ballonger en halv dag till ingen nytta. Även fast jag vet att sånt inte är bra. Tänkte jag stickar en tröja till lilla barnbarnet istället. Den har jag döpt till gör om gör rätt tröjan. Stickade och gjorde om. Till sist var den nästan färdig. Sydde ihop axel-sömmarna och skulle börja plocka upp maskor för halsen.
Då började jag tappa maskor som for iväg ner i arbetet med blixtens hastighet. Satt en hel ledig dag och var förtvivlad. Är man trött innan blir en småsak rena katastrofen. Nu ligger den fint i en påse. Vill ju inte förstöra semestern. Men tröttheten och misslyckandet tog musten ur mig. Samt att jag hade lite dåligt samvete. Blir lätt sittandes vid datorn. Tyckte inte heller FS var vad den hade varit.
Men sen tänkte jag till. Jag har tagit bort bubbelspelet. Som bara tar energi. Försöker undvika att vara ute så mycket när det är varmt. Tyvärr också sånt som inte är bra när man har MS. Lite trist att försaka sånt som man älskar att göra. Men att fotografera har ingen sagt att det är skadligt. Dessutom mår jag bra av att komma ut i skogen. Motion ska ju också vara bra. Även om det är svårt att komma till skott så är man gladare när man kommer hem.
Mötte en ekorr tjej härom kvällen när jag var ute och sprang. Hon satt på en trädstam och skrattade så hon kiknade. Har du glömt kameran sa hon. Nää! Är det det du skrattar åt. Nej det är ditt sätt att springa. Du springer ju sämre än min gamla farmor.
Det blev långt! Men det skulle vara kul att höra hur andra tänker om just kommentarer.
Dessutom kul med alla vänner jag tycker jag fått här på FS. Det är bara synd att många bor så långt bort.
Hälsn!
Håller med om att redigera bilder är bland det roligaste som finns.
Nej jag stannar nog kvar på FS. Humöret är lite bättre och efter att jag skrev att jag skulle gå ur så kom jag på att jag vill nog inte missa alla vänner jag fått.
/ Nilla
Fotosidan har blivit viktig för mig efter pensioneringen, framförallt därför jag har fått många nya vänner. Jag bor ute på vischan, i alla fall under somrarna, och resten av året i en småstadskommun, så det är för mig ett perfekt sätt att få dela mitt fotointresse med många andra fotointresserade. Det har dessutom blivit så att vi inte bara ses på nätet utan då och då också irl, på fotoutställningar eller då jag åker till Sthlm eller Uppsala för att vara med på fototräffar. Kontakterna är för mig viktigare än bilderna, även om dom också är viktiga.
Här på FS är det bloggarna som gäller för mig, inte bildgrupperna. Det därför att där kan jag också via kommentarer få till en dialog som är naturlig genom att berätta om mig själv och mitt fotande, precis som du gör här i bloggen. Jag finner det också mkt lättare att få kommentarer till bloggen än till dom bilder jag lägger in i grupperna. Vet inte om du är mest i bildgrupperna, kommer inte på rak hand ihåg att jag sett dig så ofta här på bloggen men kanske är det jag som varit inobservant. Och jag kommenterar gärna och ganska mkt, även om jag ibland känner att jag mest kommenterar dom jag brukar kommentera, tiden vill inte räcka till för alla och då blir det lätt så att det är dom (för mig) nya som inte får kommentarer.
Vad det gäller bildbedömning har den för mig alltid framstått som helt subjektiv. Det gäller såväl amatörfotografi som mer proffsbetonad fotografi. Många hälsningar och nyfiken på att se fler bloggar från dig, gärna med bilder :-) / Björn T