Kära doktorn! Hur botar man fotomani.

Har blivit helt sjukt beroende av att fota. Får jag inte gå ut  och gå med min kamera på några dagar känns livet värdelöst.

Träffar jag vänner så ser jag snabbt till att samtalet leds in på foto.

Kvällarna fördriver jag sittande vid datorn och redigerar bilder eller kollar FS.

Dyr i drift har jag blivit också. Sen jag köpte min Nikon d 3000 har jag bara velat haft mer och mer. 

Konstaterade då snabbt att objektivet som hängde med kameran inte gick att zooma in saker på nära håll. Köpte ett 200mm objektiv. Till småfågel?

Nää för futtigt. Det blev ett begagnat 300mm f4 fast objektiv. 

Kameran då? Nej jag ville ha en bättre kamera. Blev en d300. Tyvärr inte så ljusstark som jag trodde . Men en bra kamera.

Hittade en begagnad d 700 på blocket. Fullformat. Oj vad små mina gråsparvar blev. Förstora. Ja men då har jag ju bara hälften av mina megapixlar kvar.

Vill ha mer. Hela tiden denna önskan om bättre grejer. Köpte ett 500mm objektiv för ett tag sen. Ett Sigma 6,3 när jag fotar nära. Var överlycklig. 

Men med 300:an blir det brusigt i mörka Mantorpsdjungeln, och med 700:an får jag beskära.

Vet att man inte ska fota i starkt dagsljus och i blåst. Men jag har jobbat i 3 nätter och sovit på dan.Abstinens? Nej då! Men jag bara måste ut och titta vad jag hittar i min lilla skogsdunge. Har aldrig hänt. Men kanske den där falken som jag aldrig sett sitter där. Eller min söta ekorre lilla My. 

Nej då! En kråka blev det. Om än lite brusig. Tur att elements finns även om jag vet att det finns folk som inte gillar redigering.

Det är iallafall en räddare i nöden.

Mitt arbete har blivit nåt nödvändigt ont. Som tur är jobbar jag mycket natt och får en hel del lediga dagar. Älskar dom där dagarna mitt i veckan då alla andra jobbar. Inget som stör. Tar min kamera och mina katter och drar ut i den stora Mantorpsdjungeln. Synd bara att den är så begränsad. 

Rödhake, Björktrast, Flugsnappare och Gråsparv. Idag fick jag iallafall en Kråka. Närmast Rovfågel man kan komma här.

Drömmer om en Värstingkamera, Ett riktigt ljusstarkt objektiv samt ett litet gömsle där Uggla, Falk och en och annan varg traskar förbi

Elller ett möte med mitt favoritdjur Lodjuret. Han skulle sitta så fint på en sten och le vackert in i kameran.

Sov gott! Kul att höra om nån känner igen sig.

Fortsättning på konsten att fånga lodjur på bild.

Skulle kanske döpt den till konsten att skriva blogg, Gick inte att skriva under sista bilden. Så det kommer här.

I år var vi på Järvsö Varghotell. Riktigt häftigt. Man hade panorama fönster ut mot varghägnet och fri tillgång till parken hela natten. 

Vi började med att besöka lodjuren för att få se när dom åt.

Pyttsan. Dom ville inte äta med publik. Jag ser er allt men ni ska inte få se mig tycktes han säga där han låg på klipp hyllan.

Vi var ett ganska stort gäng som stod där och väntade. Till slut avbröt vi för att åka in till Järvsö och få lite middag själva.

Återkom fram mot kvällen när parken var stängd.

Nu vågade dom sig fram.

Mums oxfilè.

Nej men ser man på. Unge herr lokatt har också kommit ner.

Älskar dig ungen min.

Man måste lära sig att klättra om man ska bli en stor kat som mamma. Men oj! det här var inte lätt.

Är jag inte duktig på att kamouflera mig så säg. Ganska kul att iaktta besökarna också. Tjejen med kameran där t.ex. Hon har stått här halva kvällen. Sen kommer hon tillbaka redan vid 04:15. Är det oxfilèn hon är ute efter så kan hon känna sig blåst.

Vill verkligen rekommendera den här djurparken.

Vi bodde på hotellet med utsikt över varghägnet. Det första som vi såg när vi tittade ut från rummet var 6 vargar som sprang omkring. Nu är jag ju Lo-djurens vän. Så jag höll mig mest där. Men min man berättade att 05:30 hade alla vargar börjat yla som på kommando. Fast de små gläfste mest lite.

Nu hann det ju bli ganska mörkt innan lo-katterna behagade sig fram. Så jag fick verkligen se vad min kamera dög till när det gällde iso. Stativ med lång slutartid var inte att tänka på. Även om jag hade med stativet. Dom var nämligen ganska flyttbara.

Men det var inte bara bilderna som gjorde besöket så lyckat. Bara känslan av att stå där ensam och betrakta de vackra djuren. Nästan som om man sett dem i det fria. Hur mamman tog hand om sin lilla katt och såg till att han fick mat och lärde honom klättra.  Till sist tog hon honom i nackskinnet och bar in honom i grottan.

Natti natti. Nu är det dags för små lo-katter att gå och sova.

Konsten att fånga ett lodjur på bild.

Jag älskar lo-djur. Det är mitt favorit djur. Kanske därför jag valde en katt med tofsar på öronen. Mitt egen lilla gose lo-katt.

Var i Kolmården för ett par år sen. Då låg lo-katten och solade på en bergshylla högt upp. Eftersom jag bara är drygt 1,5 meter hög. Fick jag en fin bild på tassen.

I år var jag där igen. Då valde han att ligga och sova bakom ett plank. Våntade länge och väl. Sen gick vi vidare. Ett sista försök innan vi gick. Jodå. Han tittade faktiskt upp.

I år gick resan till Järvsö- Äntligen skulle jag väl få en bild på ett Lo. 

Den här bilden är därifrån. Skulle fortsatt här. Men jag är inte duktig på att skriva blogg. I går satt jag halva kvällen . När jag kom tll sista bilden Lyckades jag ta bort allt. Sen skulle jag fortsatt under den här. Men lyckades bara inte få in nån text under. Så fortsättning följer i nästa blogg.

Vilket skitväder!

Nu ska jag anförtro er något. Jag avskyr våren Jo det är sant.

Jag tycker den är överreklamerad. Men ljuset då säger någon.

Var då????

Skiner solen så är det kallt och blåser full storm annars regnar det.

Idag ville inte ens mina katter följa med till skogen.

Vi går gärna ut. Men vi väntar hellre här under taket så vi kan hålla oss torra om tassarna.

En stackars Talgoxe satt och huttrade på en gren. 

Livet känns lite surt just nu sa han.

Titta bara på den lilla Blåmesen. Behövs inga ord. Man ser vad han tycker.

Domherren sa att jag var knäpp som sprang omkring i regnet när jag kunde vara inne.

Innan han skrattande flög sin kos. Snabb var han också. Han satt så still när jag tryckte på knappen. 

Nej när det är sånt här regnväder då ligger jag hellre här på torktumlaren där det är varmt och skönt sa Smokey.

Fast den bilden är inte tagen idag. Den tog jag en dag i förra veckan när jag letade i hela huset efter Smokey. 

Först gick vi på morgonpromenad Smokey, Leida och jag. Sen fick jag in Smokey men inte Leida. Gick ut och hämtade henne efter en stund. Sen var det dags för sovstund eftersom jag skulle jobba natt.

Brukar alltid kolla var jag har mina kompisar innan. Leida såg jag men ingen Smokey.

Jag ropade men fick inget svar. Tog på mig kläderna och gick ut.

In igen och letade i den gamla wellpappskartongen som fått stå kvar för att Smokey älskar att sovi i den. I klädkammaren då. Näe då. 

Jag letade överallt kunde ju inte gå och sova utan att veta var min katt var.

Sen kände jag mig plötsligt lte iakttagen.

Högst upp på torktumlaren låg han.

Vad bråkar du om. Jag ligger ju bara här och har det lugnt och skönt.

Vad säger om en bild är bra eller dålig!

Har funderat lite vad som gör en bild bra eller dålig .

En sak som jag tror de flesta är överens om är att en bra bild får inte vara suddig.

Mer än blom bilder där många bilder får beröm för just den vackra oskärpan.

Ibland tror man sig veta hur en bra bild ska se ut.

Som bilder på djur som man helst ska ta i ögonhöjd med djuret för dess närkontakt.

Men så dyker dom upp. Bilderna som blev så där bra just för att dom var tagna uppifrån. En hemlös katt i snön och en katt som lapar vatten tagen från en trappa. 

Där gjorde kamera vinkeln att man såg djurets litenhet.

Brusiga bilder har jag svårt för. Faktiskt värre en oskärpa.

Fel vitbalans. Ja ett blåstick i bilden ser ofta ganska kallt ut. Men! Då dök dom upp igen. Dom där vackra blå-vita bilderna som visar hur kallt det är. 

Rena fina och helt underbart vackra.

Lade för ett tag sen ut en bild på mina katter som var suddig p.g.a. att Smokey jagade Leida i skogen där det inte var så bra ljusförhålllanden. Skrev själv att bilden var suddig eftersom jag var medveten om det. 

Fick då kommentaren att med en sån kamera som d 300 s borde inte bilden bli suddig. Dessutom kom bara halva Leida med, därför att Smokey jagade henne ut ur bilden. Det var just det som var syftet med bilden. En lite rolig bild som skulle visa Smokeys grottbjörns liknande sätt att uppvakta leida.

Men bilden gick inte obemärkt förbi. Fick faktiskt 9 kommentarer på den.

Så jag tog bort den innan den kom med i topplistan på mest kommenterade bild.

Fast det hade ju varit ganska kul.

I går var vi hos min svåger och tittade på hans nya familjemedlem-

En vacker Bengalkatt som heter Inga.

Hon var riktigt duktig på att hoppa