Retrokameratips emeritus 1

Just nu är det gott om lämpliga instegskameror till retrokameravärlden på auktionssajterna så det här inlägget kommer att bli ett retrokameratips vulgaris för den som funderar på att ge sig själv en fotoupplevelse av ett annorlunda slag, fritt från megapixlar, photoshop och färgrymder. De krav jag själv ställt för att presentera några bra modeller är:

• Enkelt handhavande, men inte för enkelt. Valbar bländare och tider samt avståndsinställning
• Vanligt förekommande på auktionssajterna
• Billig
• God filmtillgänglighet, d v s 120- eller 135-film
• Ska kunna användas utan manual av en normalt läraktig digitalfotograf

Jag är väl medveten om att ”billig” betyder olika siffror för olika människor. Jag inriktar mig här på kameror som brukar ligga mellan 1-200 kr i utropspris. Utropspriset för samma modell av kamera brukar variera inom det området. Riktigt fina och fungerande exemplar kan kosta mer när klubban går.

För den sista punkten kanske jag måste göra ett separat tillägg om filmladdning som kanske inte är solklart för den som aldrig laddat en film tidigare.

Inte oväntat hamnar vi då i 40/50-talet i vårt kameraval då det massproduceras enkla, folkliga kameror under den tiden. Här nedan kommer en del typiska kameror från denna gyllene era i fotoapparaternas historia.

Zeiss Ikon Nettar tillverkades mellan 1937 och 1959 i ett flertal varianter. Gemensamt för alla är att de är pocketkameror med bälg och som regel har en utmärkt optik. Mellanformat på 120-film. En kamera som med god marginal uppfyller mina krav ovan. De som har en Nettar älskar den med tiden. En enastående nybörjarkamera som ger goda resultat så länge man inser dess begränsningar.

Nettar 515/16. Tidig modell i mint condition. Här med gulfilter monterat.

Franka är ett gammalt tyskt kvalitetsmärke. Klassiska kameror från retroeran är Solida Junior, Solida I och II samt Solida Record. Dessa är kameror för mellanformat på 120-film. Här får man dock se upp lite. Franka är kanske den enda tillverkare som tillverkade bälgkameror in på 60-talet och 1960 är ju den gräns vi har i retrokamerapoolen. Bäst är att kolla i Camerapedia som har en fin uppställning.

Franka Solida 

Voigtländer kan man inte gå förbi när man talar om retrokameror. Tyvärr faller flera fina modeller ofta på att de inte längre är så vanliga att hitta på sajterna. Och vanliga var ju ett av mina krav. Vito I och II förekommer däremot ganska ofta och är en fin modell för småbildsformatet på 135-film. Vito B är ytterligare en. Sedan börjar 60-talets modellhysteri på Voigtländer. Bland mellanformaten finns Bessa I och II där den senare faktiskt är en mätsökare.  Båda har en enorm spännvidd på priserna men det finns ganska ofta billiga exemplar.

Voigtländer Vito B

AGFA fabricerade flera fina och billiga modeller för mellanformatet på 120-film. Isolette och Billy är ett par av dem som är mycket vanliga på auktionssajterna, ofta tillsammans med andra kameramodeller så ibland får man köpa en hel samling för att få en Agfa-modell. Vidare kan nämnas Record som fanns i flera varianter där de enklaste uppfyller mina krav för en instegskamera.

AGFA Record

Kodak då? Kodak har ju experimenterat en hel del med olika filmformat (där många har avsomnat) så här måste vi först titta på lättillgängliga filmer. Vilka modeller har de för 120- respektive 135-film som är vanligt förekommande och billiga? Inte så många visar det sig även om det är många nog med alla varianter. Kodak Folding Pocket finns i flera varianter för 120-film och är ganska vanliga om än prisbilden ibland har ett större spann än mina krav. För småbild (som Kodak till slut kapitulerade för) finns Retina I och II samt Retinette I och II. Här får man återigen se upp med de senare modellerna som tillverkades in på 60-talet.

Kodak Retina 1a

Det blev till sist en hel del billiga instegsmodeller att leta efter, även om jag inte har gjort en fullständig genomgång. Bara det viktigaste råden är kvar. Fråga alltid säljaren om funktionen på bländare, tider och fokusering. Finns det en självutlösare? Hur ofta använder du den? Glöm den är mitt råd även om det finns en. Fungerar de långsamma tiderna? Hur ofta tror du att du använder dem? Mitt råd är att om 1/25 s och uppåt är ok så är det ok att köpa kameran. Du kommer bara att använda dessa kameror i bra ljusförhållanden som ger dig chans till 100% utbyte av filmen.

Crimson i all ära men om du låter dom göra allt jobb med filmen när rullen är slut så kostar det onödigt mycket pengar. Framkalla själv svart/vit film och låt Crimson framkalla färgrullarna (utan att skanna och kopiera). Framkallningsdosor kan du hitta på Tradera också. Köp en som klarar både 120- och 135-film. Kemikalier kostar förvisso en del men räcker till många filmer. Skanner ska du väl ändå ha för att kunna skanna dokument eller gamla foton. Merkostnad för att kunna skanna film är obetydlig. De flesta som tillverkar skannrar som tar film klarar 120- och 135-format utan problem.

På't igen. Papparazzi och 800 mm

De som känner mig vet att jag inte ger mig så lätt när jag väl fått en idé i skallen. Båten som välte i Tappströmskanalen ska jag ju bara ta bild på, så det så. Lyckligtvis har jag en farbror som tröttnat på sina analoga kameror så i veckan har jag begåvats med ett par Pentax-hus , fyra objektiv, mellanringar och telekonverter. T ex 400 mm och 2x telekonverter. Jag kände det som om jag var en astronom =) Jag såg genast tillämpningen och for iväg igår med detta imponerande ekipage till Ekerö. Seaside here I come. Nu var det inte så bra ljus. Solen rakt in i kameran och Seaside låg i skugga så jag vände hem utan en bild. I morse var jag där igen och intog kullen vid Wallenbergs begravningsplats med en Pentax K1000, telekonverter och 400 mm Vivitar. Papparazzi Meldert var ute på jakt.  Till min stora häpnad var 800 mm för mycket men jag tog ett par bilder i alla fall, tog sedan bort konvertern och körde ”bara” 400 mm. Fortfarande astronomiska siffror för en som annars sällan ens använder 90 mm. Nåväl, Jag fick Seaside till slut, polistejpen till trots.

PS
Ovan som jag är vid dessa monsterbrännvidder glömde jag att ta med en trådutlösare. Jag kunde nästan se med blotta ögat hur objektivet svajade ute i spetsen. Undrar hur proffsen gör?

Nyårslöftet: Kvartalsrapport

Dags för lite rapportering om hur nyårslöftets uppfyllande fortskrider. Vid halvåret fanns tjugoåtta fungerande kameror för film och vid kvartalets slut hade de ökats med ”bara” två. Flera av dessa kameror har blivit favoriter och har alltid film. Digitalkamerorna står  mest och samlar damm numera. På min profilsida kan man se hur den aktuella statusen är på de kameror som ännu inte är färdiga och i mitt album Nyårslöftet finns två bilder från varje kamera som bevismaterial. Jag har slagit stopp i inköpen för i år för att hinna med de som ännu inte är färdiga. Trots köpstoppet ramlar det in kameror i alla fall =) Det är just nu mest kameror med färgfilm som har film kvar och det passar bra så här på hösten med alla dess färger. Jag hyser tillförsikt när det gäller att uppfylla mitt nyårslöfte och det blir i så fall första gången någonsin! Slå det den som kan =)

Och så en bild på favoriternas favorit. Det här är ju en fotoblogg.

Rolleiflex Automat från 1952. Går som ett urverk med omväxlande Tri-X och Portra

Uppbrott från barndomen

1967 var ett omvälvningarnas år. Nu flyttar vi från Kyrkogatan 23 till ett eget stort hus på Åsgatan 17 som mina föräldrar köpt av en rar gammal tant, Lydia. Det hör väl till saken att farfar var byggnadssnickare och i den egenskapen ville förstås pappa att han besiktigade objektet. Farfar Gösta blev ivrig när pappa ringde och sa att de skulle på visning. Han gick i hast till garaget för att köra ut bilen medan farmor gjorde sig iordning för färden. Så ivrig var han att när farmor kom ut på trappan med kappan och handväskan på så var det enda hon såg att farfar och bilen försvann runt kröken vid Skogsstigen. Det här har det skrattats åt i årtionden, om hur farfar glömde farmor. Nå, farfar godkände huset och vi flyttade in den 30 juni, ca en månad innan jag blev tonåring. 

På hösten kom nästa steg i livet då jag inträdde i den treåriga Realskolan på anrika Norrtullskolan med den skräckinjagande Ove Moberg som rektor.

En av våra nya grannar var tryckeriägaren Melker Bohlin som också var en av grundarna till Åmåls fotoklubb. Han blev den direkta orsaken till att pappas fotointresse tog fart genom att pappa köpte sin Rolleicord av honom och senare inbjöds att bli medlem i fotoklubben, vilket han blev året efter.

Mer omvälvande var nog högertrafikomläggningen som inträffade detta år med en del komplikationer och svårigheter att hålla sig till höger. Det här var på många sätt en gyllene tid då allt var spännande och inget ont kunde hända. Detta år började jag också i SMU:s juniorer och fann där en gemenskap och tro som varat ända tills nu och fortfarande pågår.

Arrangerade bilder finns det gott om i mitt album och pappa tog regelbundet bilder på hela familjen och dess medlemmar. Här är bilden som jag klippt ut månadens profilbild från. Den är påpassligt från oktober 1967, alltså 42 år sedan och jag är tretton år.

Bilden tagen med pappas nyförvärvade Rolleicord IV

Seaside har kapsejsat

Igår när vi gjorde utflykt till Drottningholm och Färingsö lade vi märkte till en nyhet i landskapsbilden. Personfärjan Seaside som legat strandad, men förtöjd, i Tappströmskanalen har kapsejsat. Idag tänkte vi åka dit för att ta lite bilder men där fick vi tji. Det var avspärrat med ståltrådsstängsel och polistejp. En ung kvinna som satt i en byggbod ganska nära avvisade oss vänligt men bestämt. Det är ju ingenting att bråka om så vi åkte hem igen. Vakten sa att det pågår en polisutredning om varför den har kapsejsat och jag frågar mig om det hade samband med helikopterrånet nyligen eller om det har naturliga orsaker, typ ett mindre landförflyttning på botten av kanalen som sopade undan ”fötterna” för båten. Nåväl, det kommer nog inte ens i tidningen. Vi har dock noterat en anmärkningsvärt hög polisaktivitet i Vällingby och på Ekerö/Färingsö. Det är polisbilar och polismotorcyklar överallt och de letar knappast efter mina stulna nummerplåtar =) Nu några bilder från i våras när Seaside stod upp med lätt slagsida åt babord. Nu ligger hon på styrbords sida i dyn.









Det enda man ser nu är det korrugerade taket  som ligger vänt mot stranden samt en bit av fördäck.