Det osynliga ljuset

Och att stänga ute det synliga

Nu har jag gett mig på något som jag nog får ångra. Att fotografera i blindo är ju inte riktigt vad man är van vid, menar jag. Filtret jag sätter på objektivet är svart och helt omöjligt att se igenom. Det gick inget bra. Det tog två rullar innan jag kom på vad felet var. Mitt filter spärrade t o m för de våglängder filmen är känslig för. Så det blev till att byta filter för att släppa igenom lite mer av det osynliga ljuset. Då märkte filmen det också. Och så blev det som jag tänkte.

Vy över Ekerö kyrka och Mälaren

Det är magiskt

Eders hängivne

PS
Jag använde Rollei IR 400 med ett 715 nm filter på objektivet och körde på ISO 6. Stativ förstås. Kompenserade avståndsinställningen ett par grader för IR-ljusets avvikande brytning. Bländare 16 och 0,5 sek blev de bästa exponeringarna den här gången. Framkallad i Rodinal 1:50.

Dagarna går

Dags för en ny profilbild igen

Jag var hemma i Åmål i början av maj och hade storformataren med mig. Min vana trogen tar jag bilder på mina föräldrar. Även med denna kamera. Här är ett par exempel.

Mamma Carin

Pappa Leiler

Vi fikar på balkongen när vädret tillåter och då passade pappa på att ta en bild på mig medan jag tar en bild på dem. Det får bli juni månads profilbild.

Jag har fått låna bilden av pappa den här gången

Eders Hängivne

PS
Det ligger nära 200 blad i frysen så jag har nog att göra i sommar. Kanske t o m något självporträtt med ballongutlösaren... 

Jag brukar gå ut med en av varje

Om det enkla fotograferandet

Varför ska man göra det svårt för sig jämt? Mina bästa stunder med fotografiskt förtecken sker med en kamera, ett objektiv och möjligen en extra film eller ett extra batteri. Naturligtvis gör jag det svårt för mig ibland och drar med en större utrustning men normalläget är bara en kamera med ett objektiv. Jag trivs helt enkelt inte med att bära en massa grejer. "Det ska va lätt å fota, annars kan det kvetta". I alla fall när man håller på med gatufoto.

Nu till helgen kommer det att bli en hel del "Dogma"-liknande fotografering. Jag kommer att gå ut med bara en kamera och ett objektiv. Jag gillar utmaningen att ta bilder med det jag har och ångrar sällan mina val. Ibland ångrar jag att jag inte hade färg i kameran. Som t ex tillfället nedan. Färgsprakande dräkter gör sig inte lika bra i svartvitt, om man säger så.

Klarabergsgatan vid Sergels torg. Nikon S + f1,4/50 mm + Tri-X 400

Eders hängivne

PS
Någon vecka senare stötte jag på dem igen med min OM-2N. Det var lika illa då, ingen färg i kameran! 

PPS
Jag kör med vänster- och högerdoja också. En av varje. Inget ombyte.

En borg i ruiner

Om Edsholms borgruin

När jag senast åkte hem till Åmål tog jag mig tillfället att fotografera den där borgruinen i Gamla Slottsbron som ligger alldeles bredvid järnvägen och landsvägen. Jag har tänkt att göra det många gånger men det har aldrig blivit av. 

Här kommer lite information från Wikipedia:

"Edsholms borg är en medeltidsborg vid Slottsbrosundet i Grums i Värmland som uppfördes på 1300-talet, förmodligen på 1370-talet av marsken Erik Kettilsson Puke. Läget var en strategiskt viktig punkt, varifrån man behärskade sjöleden upp mot Värmeln och det inre av landskapet där även den viktiga färdleden från västkusten över Dalsland till Värmland och Bergslagen passerar.

Borgen var säte för kungens fogde i Värmland. Den siste hövitsmannen där var riddaren Herman Gisler, under vars tid slottet 1434 intogs och förstördes av Värmlandsbönderna under Peder Ulfsson (Roos) i samband med Engelbrektsupproret. Det återuppbyggdes aldrig.

1991-1992 genomfördes en arkeologisk undersökning som finns rapporterad i ett antal arkeologiska rapporter. Edsholm är en av Värmlands tre medeltidsborgar. De två andra är Saxholmens borg och Amneholm vid Gullspång.

Jag slösade med filmen (FP4+) och tog tre bilder med min Brownie Flash IV som ger 8 bilder per rulle

Här gick jag längs järnvägsvallen för att komma nära. Man ser riktigt bra om man sitter på rätt sida i ett tåg.

Här har jag fotat från västra sidan med småbåtshamnen i ryggen. Det var ganska mycket skrot i vägen. En annan gång ska jag nog knalla upp och kolla utsikten.

Det närmaste jag kom den här gången. Gulfiltret utdraget till strålgången.

Det här är förstås ett stycke meningslös dokumentärfoto. Borgruinen lär inte försvinna i brådrasket och är dokumenterad på andra sätt. De lär finnas kvar efter att jag gått till andra jaktmarker. Men det är lite kul att hålla liv i en gammal kamera.

Eders Hängivne

PS
Jag behövde inte använda blixten den här gången så jag sparade tre lampor =) 

Fjärde sträckan blev seg

Kamerastafetten som kom av sig

Det var väl givet på förhand, att ladda en Brownie med sommarfilm i början av vintern var väl en dålig planering. Det gick som det gick, den blev stående hela vintern. Vintern var ju dessutom mörkare än vanligt då den i stort sett var snöfri. Nå, nu är rullen slut och framkallad. I slutet av detta inlägg visar jag några bilder tagna med den.

På femte sträckan blir det  en 6x6-kamera som är något av det fulaste man kan hänga runt halsen. Men man kan ta bilder med den. En Barnet Ensign Ful-Vue. En tid + Bulb, en bländare och två fokuseringslägen (upp till 3 m och 3 - oändligt). Enklare kan det inte bli. En kamera med så lite grejer kan inte gå sönder om man inte slänger den under en ångvält. Robust ingenjörskonst á la England.

Här är objektivet utdraget till porträttläge. Upp till 3 meter, alltså. Helt intryckt för landskap. Om du tittar noga kan du se att avtryckaren är punktpräglad. Ingen risk att slinta där inte.

Det blir en sommarfilm i den här också. Det är ju säsong. Observera originalspolen i plåt.

Man laddar filmen i magasinet utanför kameran som hos de större 6x6-bröderna. Sedan skjuter man in magasinet  från sidan och låser med en ratt på andra sidan.

Dra fram till första rutan och sen är det klart, liksom. Kameran väger 444 gram. Med film.

Det var just den här modellen som min mamma började fotografera med i slutet av 40-talet. Gick det då så går det nu också. Det är min paroll för att fotografera med gamla kameror. Bilderna blir inte perfekta men de mognar med åren. En vacker dag blir de dyrbara minnen, de också.

Eders Hängivne

PS
Och så några bilder från förra stafettsträckan med Brownie Flash IV .

Analogfotograferna Stockholm:s högsäte på Mejselvägen 33 i Hägersten. Högsäte och högsäte, mörkrummet ligger i källaren men är rikt utrustat.

Järnvägsmuséet i Åmål. Det var inte öppet men jag fotade genom grindspjälorna.

Restaurang Kungskvarnen i Borgvik, Grums kommun. Restaurangen är stängd och väntar på en ny ägare. Borgvik är ett idylliskt litet brukssamhälle med en hyttruin. Här gjordes nitarna till Eiffeltornet.

För mig andas bilderna 50-tal lång väg. Som hämtade ur mitt eget album.