Pro Memoria
George Eastman och jag
Sommaren 1950 var mammas kusin med familj i Sverige och hälsade på i Åmål. Femtio år senare gjorde vi tvärsom. 1950 fanns varken pappa eller jag i mammas värld så för oss var det första gången vi träffade släkten där. För mamma var det ett kärt återseende. Medan vi var i Rochester passade vi på att hälsa på hemma hos George Eastman i hans grandiosa hem som numera är ett museum för fotografi och film men även över den moderna fotografins grundare och företaget Kodak. En spännande plats att besöka. Här bjussar jag på lite bilder från George Eastman House på 900 East Avenue. Ett vackert hem för en speciell man.
Inne i museet var det ganska mörkt. Mörkrumskänsla.
Middagsbordet är dukat.
Det exotiska frukostrummet. Lägg märke till orgeln. George hade en anställd organist som spelade på orgeln när han åt frukost. George var en kille med stil.
Finrummet där det ofta spelades musik av mindre grupper.
Elefanthuvudet i frukostrummet.
Huset och trädgården.
George Eastman föddes hundra år före mig. Plus sjutton dagar. Inget konstigt med det. Det var många som föddes samma år som jag =)
Första uppladdade bilden
Följer upp gårdagens ettårskalas med att visa den allra första uppladdade bilden på FS. Den är tagen vid den nedlagda järnvägsstationen i Värmlands Bro. Stationen har ersatts med något som liknar en busskur 100 m längre söderut. Ett dåligt byte är min mening men har resulterat i ett glömt rum att försöka besöka någon gång.
Första uppladdningen på FS
Stationshuset
Vi stannade bara för en liten fotosession (min frus idéer förverkligades) på väg till Borgvik och en särdeles fin höstdag i den idylliska gamla bruksorten. Men de bilderna har du väl sett till leda i mina album.
Välkommen hem, kära fru
Hämtade min fru på Arlanda igår eftermiddag. Det har blivit så mycket enklare nu när vi bor i Stockholm mot tidigare då vi bodde långt bort i väster. Halvnorskar som vi var. Det har blivit en tradition att ställa en bukett blommor på min frus arbetsrum innan hon kommer hem. Hon älskar blommor och överraskningar och i kombination med en romantiskt lagd make blir det en lyckad hemkomst.
Att hämta någon på terminal 5 kan närmast beskrivas som en chockbehandling av orange ljus. Spana in denna underjordiska tunnel till den internationella plätten av Sverige.
Apelsinchock eller hur?
Båda bilderna tagna med den nya lillen CoolpiX S710 som jag hårdtestar. Skriver nog en recension så småningom när Fotosidan lagt upp mitt förslag i produktlistan. Ett förhandsbesked kan du få. Kass blixt och ovanligt brusigt. Men skitcool att ha i fickan.
Fler bilder från vinden
Nu är jag helt färdig med ommontering av diabilder till kompaktramar. 3264 st diabilder är min hela produktion. De första 200 är dock inte ommonterade. De är halvformatsdia (18x24) och jag har inte hittat kompaktramar till det formatet (än).
Här kommer lite smakprov från vinden igen.
Windsurfing utanför Tversted i Danmark 1992. Det blåste friskt den dan. En del på min kamera blåste bort och försvann i sanden. Inget vitalt dock.
Siesta 1985 i Skånes djurpark
Äldste sonen Pehr 1986 på Danska västkusten.
Världens tredje äldsta olivträd finns på Naxos 1995.
Se hela härligheten i mitt album Bilder från vinden
Ändhållplats...
Vi har en egendomlig busshållplats ett stenkast från där jag bor. Råcksta begravningsplats heter den. Det stannar inte många bussar här. Man kan tro att det är en enkel resa dit. Jag har aldrig någonsin sett någon vänta där. Turlistan är mycket torftig. Några turer. Den förra var ännu torftigare. En tur. Men den bilden tänkte jag bara men tog den aldrig.
Här är en busshållplats.
Turerna är få.
Ingen väntar. Kanske är det en ändstation. Krematoriet ligger ett stenkast åt höger.