HALLÅ! FÄRG!

När färg är motivet

Jag är en nördig svartvitfotograf och har de senaste åren tyckt att färg är för svårt. Dessförinnan tyckte jag tvärtom. Men så lärde jag mig att fotografera svartvitt och började älska det. Kommentarer som "verkligheten är i färg så därför fotar jag i färg" sporrade mig att tränga djupare in i det svartvitas uttryck. Dessutom tyckte jag att färg blev tråkigt. Det såg ut som vanligt. Som verkligheten, liksom. Vardagsmat. Det svartvita gav mig en ny dimension även om jag växt upp med svartvitt i fotoalbumet och i pappas mörkrum. Men själv körde jag bara färg tills för några år sedan då jag steg in i den svartvita världen.

Nils Bergqvist gav mig en kalldusch, eller färgdusch om man så vill i ett av sina blogginlägg nyligen. Han visade egna fina färgbilder som var utöver det vanliga. Dessutom bjöd han på en länk till Franco Fontanas märkliga färgvärld. Allt helt utanför den vanliga verkligheten. Och ändå en del av den.

Chockad men inspirerad har jag nu vänt åter till färgens värld som en copycat. Om man gör som en mästare så kanske det går vägen, tänker jag på min kammare. Här är några av mina första försök.

Eders hängivne

PS
Jag kör numera med färgfilm i mitt Dogmalöfte också och har laddat upp med en 10-pack Portra 400 i frysen. 

Känsligare

Byter känslighet i Dogma-löftet

Jag kör väldigt mycket 400 ISO-film i svartvitt så jag modifierar mitt Dogma-löfte och byter Portra 160 mot dito 400.

Allt annat oförändrat

Eders Hängivne

Min kamerakrönika - 22

Större fotografier!

Egentligen skulle det här kapitlet i min kamerakrönika handla om en annan kamera. Men jag använder den för lite för att den ska få komma med riktigt än. Istället blir det ett annat nyförvärv som jag dock använt ett par år på lån innan den blev min. Det är en Toyo Field 45 CF. Som siffrorna antyder är det en kamera för bladfilm med storleken 4"x5" (100x125 mm). Eftersom det är en fältkamera är den ihopfällbar och blir som en liten handväska när man ger sig ut. Nu är det ingen kamera för handhållet även om en rem antyder att det går. Jag tänker nog uteslutande att använda stativ till den här. Det är för mycket runt omkring att hålla reda på så det är bra att veta att den står där man ställt den.

Toyo Field 45 CF

Här är den i transportläge

Med kameran följde naturligtvis en hel del tillbehör men jag ska inte tråka ut er med en lista på allt. Jag fick t ex sex objektiv varav jag räknar med att använda tre för det mesta. 90, 135 och 210 mm, där det sistnämnda ligger närmast en småbildsnormal. Resten betraktas som vidvinkel i den här världen.

Fotoväskan med objektiv och en del av tillbehören. Jag slaktade en gammal verktygsväska med hjul och draghandtag för detta ändamål.

Fotoryggsäcken jag fick på köpet var väl lite överdimensionerad. Det var gott om plats för kameran t v, vinkelsökaren i mitten och kassettväskan till höger. Ändå blev det plats över om man tar bort en massa överflödiga mellanväggar.

Lite bilder från användningen då. Jag bad min pappa att fotografera mig medan jag fotograferar med den. Det här är inget för otåliga snabbskjutare. Det är en långsam och nästan meditativ typ av fotografering där man måste vara på alerten hela tiden för att inte "glömma" något grepp i den fastställda ordningen. Jag räknar med att det ganska snart sitter i ryggmärgen om jag använder den flitigt.

Jag har tidigare provat både positiv och negativ färg och svartvitt. Nu kör jag bara svartvitt men jag har en spännande filmsort i frysen som jag ska prova i sommar. Mer därom i ett senare inlägg.

Skynket är svart på ena sidan och vitt på det andra. När solen skiner tar man den vita utåt så blir det inte så varmt under skynket. När det är kallt gör man tvärsom.

Uppställt och klart på mitt Gitzo Explorer. Bara motivet som fattas. Men inte motivationen =)

Eders Hängivne

PS
Du har nog redan gissat. Det blir en Toyosommar.

Fjärde sträckan blev seg

Kamerastafetten som kom av sig

Det var väl givet på förhand, att ladda en Brownie med sommarfilm i början av vintern var väl en dålig planering. Det gick som det gick, den blev stående hela vintern. Vintern var ju dessutom mörkare än vanligt då den i stort sett var snöfri. Nå, nu är rullen slut och framkallad. I slutet av detta inlägg visar jag några bilder tagna med den.

På femte sträckan blir det  en 6x6-kamera som är något av det fulaste man kan hänga runt halsen. Men man kan ta bilder med den. En Barnet Ensign Ful-Vue. En tid + Bulb, en bländare och två fokuseringslägen (upp till 3 m och 3 - oändligt). Enklare kan det inte bli. En kamera med så lite grejer kan inte gå sönder om man inte slänger den under en ångvält. Robust ingenjörskonst á la England.

Här är objektivet utdraget till porträttläge. Upp till 3 meter, alltså. Helt intryckt för landskap. Om du tittar noga kan du se att avtryckaren är punktpräglad. Ingen risk att slinta där inte.

Det blir en sommarfilm i den här också. Det är ju säsong. Observera originalspolen i plåt.

Man laddar filmen i magasinet utanför kameran som hos de större 6x6-bröderna. Sedan skjuter man in magasinet  från sidan och låser med en ratt på andra sidan.

Dra fram till första rutan och sen är det klart, liksom. Kameran väger 444 gram. Med film.

Det var just den här modellen som min mamma började fotografera med i slutet av 40-talet. Gick det då så går det nu också. Det är min paroll för att fotografera med gamla kameror. Bilderna blir inte perfekta men de mognar med åren. En vacker dag blir de dyrbara minnen, de också.

Eders Hängivne

PS
Och så några bilder från förra stafettsträckan med Brownie Flash IV .

Analogfotograferna Stockholm:s högsäte på Mejselvägen 33 i Hägersten. Högsäte och högsäte, mörkrummet ligger i källaren men är rikt utrustat.

Järnvägsmuséet i Åmål. Det var inte öppet men jag fotade genom grindspjälorna.

Restaurang Kungskvarnen i Borgvik, Grums kommun. Restaurangen är stängd och väntar på en ny ägare. Borgvik är ett idylliskt litet brukssamhälle med en hyttruin. Här gjordes nitarna till Eiffeltornet.

För mig andas bilderna 50-tal lång väg. Som hämtade ur mitt eget album.

Paradigmskifte i fotoväskan

Inte helt, men nånting ditåt

I flera år har min standardfilm varit Tmax 400, men i sommar tänkte jag svida om till en annan 400 ISO-film. Jag har just inhandlat 30,5 meter (100 fot) Ilford HP5+ och laddat i mina laddningsbara kassetter. En finess med film på metervara är att man kan ladda en kassett med valfritt antal bilder. Jag har några korta rullar gammal Tmax 400 som är utmärkta som testfilmer för en "ny" kamera eller objektiv. Nackdelen är väl att numreringen är lite annorlunda för de som vill hålla ordning på negativen. Men det ska nog gå bra ändå. Att hålla ordning, menar jag. Jag har en beprövad metod som hjälper mig att hitta mina bilder.

Min laddningsapparat för småbildsfilm. Hansa film loader.

100 fot HP5+

Nu är det bara skjuthumöret som fattas mig. Jag får en chans imorgon. Klubben ska till Slussen och fota porträtt. Då blir det en 85:a och HP5+

Eders hängivne