Post card

Om att Göra något av alla sina bilder

Bland alla fotopapper jag fått av andra så hittade jag en 100-pack med färdigtryckt baksida som satte fantasin i rörelse. På Facebook efterlyste en av mina vänner vanliga handskrivna brev. Har folk slutat skriva? Jag tog henne på orden och skickade ett vykort och fastän hon borde ha varit beredd så blev hon överraskad. Helgen i andra Advent tog jag tag i saken och plockade fram 100-packen och började producera vykort på löpande band. Nu är packen snart slut men papperet kan fortfarande köpas. Och negativ har jag så det räcker efter flera års analogt fotograferande. Nu återstår bara att hitta adresser och köpa frimärken.

Vykortspapper

Några exempel

Bilder på papper är trevligt att få. Och man behöver inte starta någon elektronisk apparat för att titta!

Eders hängivne

PS
Det går säkert att göra med digitalbilder också. Gläd någon med dina egna bilder på papper. Det behöver inte vara bara vid jul. När som helst är lika överraskande och roligt. 

Äppel, päppel, pirum, parum........

Om att välja film

Idag kom den första sändningen av mitt pröva-på-projekt för 400 ISO svartvit film. Paketet kom från Macodirect i Tyskland som är billigast på de flesta svartvita filmer.

18x400ISO

För att få så jämförbart resultat som möjligt kommer jag att köra alla i en enda kamera, min svarta Olympus OM-2N och framkalla i samma framkallare, Xtol 1+1. Dessutom kommer jag enbart att använda Olympus ZUIKO-objektiv. Allt för att minimera skillnader som inte beror på filmen.

Testutrustningen

Däremot kommer jag att använda flera brännvidder. Jag har nästan allt för Olympus men kommer att begränsa mig till 28-35-50-85. 50 mm sitter på min silver-Olympus som är Dogmakamera med färgfilm så jag får väl "låna" den till projektet ibland.

Nu handlar det mest om att välja första filmen. Det är där ramsan kommer in.

Eders hängivne

PS
Och lotten föll på Fomapan action 400 

PPS
På söndag åker jag till Göteborg för att titta på utställningen av Vivian Maier tillsammans med mellansonen. Jag borde väl ta Rolleiflexen då men är angelägen om att komma igång med det här. Sist jag var där nere gick vi båda på stan med var sin Rolleiflex och väckte både uppmärksamhet och artigt intresse. Rolleiflexen är en "social" kamera =)

Multitest svartvit film 400 ISO

Om att hitta sin favoritfilm

I flera år har jag fotograferat  med Tmax 400 och jag har varit mycket nöjd med den men tycker att jag ska prova lite andra filmer för att se om där finns någon mer som jag kan trivas med. Lite vid sidan om har jag provat andra filmer utan någon egentlig struktur. Denna sommaren har jag hårdkört med Ilfords HP5 Plus men den har inte tilltalat mig riktigt så nu tar jag ett större grepp om 400 ISO-utbudet och har beställt hem flera olika 400 ISO-filmer som jag tänkt köra, några rullar av varje. Jag ska t o m köra min första favoritfilm, Tri-X 400. Det var så längesedan så jag har nog egentligen glömt hur den är. Här är min lista på tilltänkta testobjekt på 400 ISO.

Neopan, Fomapan, Kentmere, Delta, APX och Tri-X . Eventuellt tar jag även hem Lady Grey, Bergger BRF och ett par Rollei-varianter senare.

Berlinmuren. Symbolisk och historisk.

Eders hängivne

PS
Bilddata: Zeissen, Sonnaren och HP5+ 

PPS
Jag kör min absolut sista rulle  Kodak BW400CN i Olympus XA. Jag sörjer inte att den är borta, om jag säger så. 

Den lille tysken överraskar

Om en rulle från Minox 35 GT

Jag hade inga stora förväntningar på den. Särskilt inte efter två misslyckade rullar gammal Tmax 400 som blev kraftigt underexponerade. Men jag gav mig inte. Nu har jag kört en rulle Acros 100 i den och fått överraskande bra bilder. Med bra menar jag förstås bra ur ett analogt perspektiv. Jag hade mina dubier om att köra batterier med för hög spänning och hur det skulle påverka exponeringen. Tmaxrullarna blev ju kraftigt underexponerade, vilket i och för sig kan ha orsakats av deras ålder. Acrosen är på 100 ISO så jag satte kameran på 50 för att kompensera för den förmodade underexponeringen. Efter halva rullen satte jag den på nominella 100 och körde slut på rullen. Döm om min förvåning när jag ser bildresultatet och ser att nästan alla bilder är uniformt exponerade. Det finns några få undantag (fotografens misstag) och några ur den första halvan av rullen indikerar att det nog inte var helt rätt att köra på 50 ISO, trots överspänningen på batteriet.

Kan det verkligen bli nåt bra med en tvåbladig bländare som ser ut som ett liggande kattöga? Även slutaren är tvåbladig. Hur kommer detta att påverka bakgrundsoskärpan? Duger det lilla objektivet f2,8/40 till något annat än bleka semesterminnen? Döm själv.

Först några bilder exponerade på 50 ISO.

Café Rosenhill

Fika på italienska terassen i Bergianska trädgården

Hästar på Munsö

Kista Science Tower

Och så resten exponerade på 100 ISO

Fredagsfika på jobbet

Under lövverket

En höna i hönsgården

Bakluckeloppis

Eders Hängivne

PS
Inte en favoritkamera men den tar bilder som är överraskande bra. Mina stora händer hade svårt med objektivinställningar och filmframmatningen (dubbelslag). Fotografer med små händer har säkert mer glädje av den än jag. Men jag gillar bildresultatet.

Plastbandsfotografi

Om en nyupptäckt

Min gode vän i Vimseby återgav vad han sett i ett lokalt tv-program. En ung tjej hade fått tag på en gammal Trip 35:a och fått den laddad med film. Hon var så fascinerad av att bilderna fastnade på det där "plastbandet" och hon ville gärna visa för reportern hur det såg ut. "Förstör du inte bilderna då?" frågade reportern försynt. "Närå, titta bara" och så öppnade hon kameran och visade underverket. Plastbandet där bilderna fastnade.

En fascinerande historia om den är sann. Att det inte har blivit en snackis på Facebook med en massa delningar är en gåta. Men det kan bero på att tjejens eller de lokala tv-tittarnas bekantskapskrets är lika okunniga.

Det bästa med den här historien är att jag fått ett nytt bra ord för det jag håller på med när jag tar bilder. För en vanlig svensk betyder ju film att det är fråga om rörliga bilder. När man säger att man använder en filmkamera så tror många att man filmar. Icke. Men att kalla det för analog fotografi gillar jag egentligen inte. Därför kommer det nya ordet väl till pass. Plastbandet får bli förleden till mina fotografiska aktiviteter i fortsättningen. Plastbandskamera, plastbandsfotografi och kanske också plastblads-o s v

Plastbandskasetter 

Men man slipper nog aldrig ifrån frågan från de bättre vetande, "går det fortfarande att få tag på film till den där?"

Eders hängivne
Plastbandsfotografen 

PS
Som vanligt är det inte på fullt allvar. Men snutten på tv är dagsens sanning enligt min vän. Och honom tror jag på.