Min kamerakrönika - 21

Nikon D600

Det var ofrånkomligt. Efter drygt fem år pensionerade jag min D80. Utvecklingen hade sprungit ifrån den med stora tekniska kliv. Egentligen skulle det ha blivit en D800 men precis när jag var redo att trycka på köpknappen dök den här upp från ingenstans. En snabb koll i specarna övertygade mig om att det här var ett bättre val. För mig, alltså. Jag köpte kitet med 24-85 mm. Inte världens bästa glugg måhända men brännviddsområdet ligger precis rätt för mig. Det är där jag håller mig till nästan 100% så egentligen behöver jag ingen annan. Nu har jag redan flera andra fasta fullformatsgluggar och favvon bland dem är Zeiss Planar 1,4/85 mm som inköptes en tid innan D600 och som används flitigt på mina analoga Nikonhus.

Nikon D600 med 24-85 mm

Redan under den korta tid jag haft den har det runnit igenom ett par tusen bilder. Mycket mer än vad det skulle ha gjort i en kamera med film under samma tid. Det må vara ett tecken för en del som retar mig för min analogfotografering men jag rycker på axlarna åt sådant. Film är ännu nummer ett i mitt fotografiska liv. Nu blir det en bildkavalkad.

Pappa tagen med Planar 1,4/85

Barnbarn

Scoutinvigning i Hässelby missionskyrka. Den här kyrkan är nästan hopplös att fotografera i med film utan blixt. Men D600 och en massa ISO går bra.

På ryttartävling hos Vällingby ridsällskap.

Kalle Moraeus i Uppsala. Flera tiotusentals  ISO

JÅÅJ museum

Sammanfattning: Det finns lite good shit bland de digitala fotoapparaterna trots allt. Häpp!

Mellanformataren

PS
Det finns en kandidat för krönika 22 också. En spännande klassiker som jag håller på att skjuta in mig på. Det dröjer nog ett bra tag innan jag skriver om den.

2012 i backspegeln

Om planer och utfall

I början av 2012 hade jag intentioner för det nya året. Inga nyårslöften som tidigare år, bara några mål att arbeta mot. På min profilsida har de stått att läsa under året och har varit;

Porträtt i miljö
Gatufotografi
Träd
Teknik och jobb
Dokumentär
Kommentarer till samtiden

Fotoböcker
Utställningar
Mörkrum

Portätt i miljö
Det har varit lite trögt med det här, kanske mest för att det blivit väldigt lite gatufotografi under året. På Midsommargårdens höstutställning ställde jag ut sex porträtt tagna i olika miljöer. Nu hänger den utställningen kompletterad med några fler bilder i en korridor på jobbet. Ett fåtal av visitkorten som också hänger där har försvunnit och till dags dato resulterat i ett porträttjobb. Märk väl att alla bilder jag ställt ut har varit tagna på film och kopierade i mörkrum och det är just det som jag deklarerar att jag vill göra. Via kontakter på Facebook har jag fått ännu ett porträttjobb av det större slaget men det infaller inte förrän i januari. Det har varit trögt i starten kan man säga men det artar sig.

2012-05-01

Gatufotografi
Det är sorgligt men sant. 2011 var jag ofta inne i city och fotade. 2012 bara ett fåtal gånger och jag är ledsen att det inte blev mer.

Juli 2012

Träd
Det började med en magisk morgon i början av mars på en äppelodling på Munsö. Frosten dekorerade varje grässtrå med sina diamanter. Solen höll på att stiga och dimman var på väg att lätta. Lite senare blev det ett par ekar som stod där i ensamt majestät en bit ifrån varandra. Det är något speciellt som händer när man får för sig att fokusera på något, man ser plötsligt motiven. Vart vi än åkte såg jag fina träd vars adress jag noterade i minnet och återvände till senare för att ta bilder. Bilden nedan vann klubbens tematävling på temat träd i höstas.

2012-06-17

Teknik och jobb
Jag är fortfarande kvar på uppdraget med fotoförbud så det blev naturligt nog få bilder. Jag hittade dock ett och annat. Här en teknikbild från ett loppis i Skå på Färingsö. Vad sägs om lite klassisk svensk teknik?

Hagström och Husqvarna. 2012-08-05

Dokumentär
Det händer en del hemma i min hemstad. Rivning och nybyggnation m a o. Det blev en del fotograferat de gånger jag varit hemma i syfte att dokumentera miljöer som försvinner eller förändras. Här är en bild på den numera rivna vagnexpeditionen vid Åmåls station tagen bara ett par månader innan den revs.

2012-05-25. Nu är det jämnat med marken.

Kommentarer till samtiden
Jag försöker lägga märke till samtidens egenheter och fånga dem på bild. Det är svårt men några bilder blev det.

Bönestund vid mobilaltaret. Juni 2012

Fotoböcker
Det blev bara en. Men jag har minst fem till på gång. Det tar bara en väldig tid att fixa bilder till dessa. De ska dessutom innehålla text så de kommer att ta ett tag att bli färdiga. Men det är riktigt kul med böcker. Här är den enda jag gjorde i år.

Januari 2012

Utställningar
Tidigare år har jag bara deltagit i en utställning. Klubbens höstutställning på Midsommargården. I år har det blivit fem.

2012 Åmåls Fotofest
2012 Gnestaplanket
2012 Stadsbiblioteket, Åmål (repris på Gnestplanket)
2012 Midsommargårdens höstutställning (MGFK)
2012 Miljöporträtt, SAAB Järfälla

Jag har också dekorerat min arbetsplats med några bilder som jag byter ut varje månad. De både betittas och pratas om och det är kul.

Mörkrum
Mörkrummet har varit flitigt använt i år. Tyvärr kan jag inte göra större kopior än 24x30 cm hemma och jag har börjat leta efter andra mörkrum för att tillfredsställa mina mörka begär och dessutom kunna göra större kopior. Det är något visst med varmtonade fiberpapperskopior.

Nu ser jag fram emot 2013 och håller som bäst på med att fundera på lämpliga projekt. Som tidigare kommer de att synas till vänster i min profil. Sannolikt kommer jag att fokusera på färre projekt medan många motivområden ligger konstant i bakgrunden. Jag slutar inte gatufotografera t ex men gör inget specifikt projekt av det. Det bara finns där, liksom. Lika naturligt som att andas.

Mellanformataren

En tredagars expedition på Vänern

Om en resa till barndomsminnen

Min tidsresa genom livet med profilbilder är inne på sista varvet. Vi har nu kommit till 2005 och en liten digitalkompakt har blivit instrumentet för att bevara minnesbilder. Emellertid fick digitaltekniken en trög start. 2005 var nog ett lågvattenmärke beträffande fotografering. Året efter var inte mycket bättre, det heller. Inte förrän 2007 tog det fart ordentligt. Trots den magra produktionen av blott femtiofyra digitala bilder detta år så finns det ändock en historia att berätta.

  Canon Powershot A80

Det här året gör jag en efterlängtad resa båtvägen från Åmål till Sundhult i Grums kommun där farfar hade byggt sin sommarstuga i början av 60-talet. Den som är bevandrad i Sveriges geografi inser att detta inte är gjort i en hast. Det tar en timme med bil men båtvägen är mycket längre, både i sträcka och tid. Och dessutom i makligare takt. Fem knop ger långa tillfällen till meditation och andra nyttiga aktiviteter.

Fortskaffningsmedlet var denna mahognysnipa byggd på Kållandsö 1956. Den här gången, liksom många andra gånger, skulle den stryka förbi sin födelseort. Bilden är från ett tidigare datum.

Resvägen. Ut ur gattet vid Åmåls A-hamn (marinan), förbi Fogdens fyr, därifrån åt babord med sikte på Millesviks skärgård. Efter att ha passerat Busen och viken in till Säffle kan man i kikaren sikta Hjellesgate gård som en vit prick i grönskan på Värmlandsnäs. Det är bara att köra på, det är gott om vatten under kölen. Mellan 25 och 70 meter närmare bestämt.

Matroserna Viktor med kusin Hampus hade inte så mycket att göra på det första benet.

Det här är en omöjlig ubåt. Vi högvatten syns bara pinnen med pilen. Den talar om att du ska svänga babord. Annars blir DU en ubåt. Nu är vi redan inne en bit i Millesviks skärgård med sin spännande farled av grynnor och stenar.

St Körtungsskär. Vi närmar oss dagsmålet som heter Aspholmen där vi övernattar. På Aspholmen tar vi inga bilder. Detta mysiga tillhåll mitt i Vänern får förbli en hemlighet tills vi besöker det en annan gång i en annan båt.

Nästa dag vaknar vi till sämre väder men det är inte sämre än att vi kan fortsätta.

Pappa Leiler är styrman ibland.

Vi för nationsflagg förstås. Det gör alla på sjön som en slags markering av sjöns internationella brödraskap. På sjön är vi alla lika, om än inte i samma båt. Man hjälps åt på ett sätt man sällan får erfara på land. Jag har undrat mycket vad det där beror på.

Matroserna tar sig en extra lur.

Östra sidan av Värmlandsnäs är ofantligt ointressant. Inga öar, nästan inga intressanta landmärken och öppet "hav"med den oftast befintliga sydosten in från styrbord gör att inga landstigningar är att rekommendera. Gapershults hamn,  Lindränkans hamn,  Ekorns hamn, Önö hamn och Hästholms hamn. Hamnar som knappt gör skäl för namnet hamn passeras även om de är utmärkta platser för lä och fikapaus.

Staviks fyr. Vädret har blivit bättre under resans gång.

Stavikens mynning passeras liksom Mässviken och sedan närmar vi oss resans mål, mina farföräldrars sommarstuga byggd av gamla järnvägsvagnar, återvunnen spik och mycket kärlek.

Den här bilden är tagen åtskilliga år tidigare. Stugan har tilläggsisolerats, fått en altan och ett nytt förråd. Men svängdörrarna av teak med rostfritt sparkbeslag och det uppfällbara  tvättfatet på toaletten fanns kvar i alla år.  Lillstugan som farfar byggde för att bo i medan han byggde Storstugan på bilden ligger skymd bakom det nya förrådet.

En överraskning väntade här. Innan vi nådde fram till bryggan strandade båten i sanden några meter före bryggan. Vi fick låna den nya grannens brygga att förtöja båten vid.

Den nya grannens sommarstuga.

Vi sov över i stugan och dagen efter mönstrade matros Hampus av och blev hämtad av föräldrarna för att åka på något annat nöje. Och vi som var kvar anträdde hemfärden.

Som omväxling till Aspholmen tänkte vi övernatta i Ekenäs hamn på Värmlandsnäs sydspets på hemvägen. Men se, det var fullt. Båtfolk är visserligen generösa och hjälpsamma men det fanns bara ingen möjlighet. Glada tillrop och lystna blickar fick vi dock. En skinande mahognysnipa bland plastbaljorna är alltid Kung, liksom. För stunden i alla fall. Det blev Aspholmen igen för övernattning men den ligger ju bara en distansminut söder om Ekenäs hamn, tvärs över farleden.

Bäring hemåt.

Sällskap i farleden

Avlösning vid styrpulpeten. Vi närmar oss hemmhamnen.

Månadens profilbild är croppad ur bilden nedan. Den är från ett besök på Hantverksmagasinet i Upperud. För den med ringa kunskap i den Dalsländska geografin ligger Upperud rakt söderut över sjön från Håverud med sin berömda akvedukt. En annan berömdhet i Håverud är den gamla musikkåren som är/var(?)  obetydligt äldre än sina medlemmar. Hantverksmagasinet var ett trevligt utflyktsmål med många spännande saker att titta på eller köpa. Bara att traska omkring i en fyravånings träkåk med med murad suteräng och bevarade originaldetaljer som skvallrar om tidigare användning är i sig ett äventyr. Därifrån kunde man också åka en liten ångbåt över sjön till Håverud. Nu är Hantverksmagasinet stängt och det känns lite sorgligt.

Originalet till månadens profilbild.

Mellanformataren

Tornerspel och båtsommar

Eller vad man kan åstadkomma med en enkel analogkompakt

Året är 2002. Frugans dotter ska komma på besök och det första vi gör är att åka till  Trollhättan på Fallens Dag. Fallen är inte så intressanta men ett Tornerspel i utkanten av stan är det. Ja, ni vet, flickor och hästar, Behöver jag säga mer? Vi hamnade på fel sida av banan med solen lite från sidan. Det mesta av publiken satt på andra sidan. Men det var bra. Vi fick första parkett till "striderna" och de medeltida sporterna. Här är några exempel.

Kombattanterna ställer upp

Förbiridning som uppvärmning.

Att spetsa ett tygstycke med lans kan tyckas vara lätt...

Eller trä upp ringar på densamma

Spelens höjdpunkt var förstås man mot man med lans och hjälm

Och segraren fick förstås välja spelens vackraste mö. Och allt blev därefter lugnt i Sherwoodskogen.

Ett par år tidigare hade jag skaffat min båt, Joker II, och om somrarna gjorde vi förstås utflykter med den, både när och fjärran. Från en kvällstur till Säffle kommer nästa bild. Vi är på hemväg medan solen går ner. Fina minnen är de gånger vi såg fullmånen gå upp ur Vänerns som en stor apelsin. Men det tog jag ingen bild på...

Från en annan tur till Södra Kattholmen är profilbilden hämtad. Den kommer nu att pryda min sida på Fotosidan under september.

Mellanformataren

PS
Samtliga bilder är tagna med Olympus µZOOM115. I oktober blir det något helt annat.

And then we take Moscow

Eller, Jag mötte Lenin...

Profilbilden för 2001 hämtar jag från mitt besök i Moskva våren 2001. Jag hade som vanligt med den enda kamera jag ägde vid denna tid och några år till, Olympus µZOOM:115. På Arbatskaja mötte jag Lenin som tog betalt för att man lät sig fotograferas med honom. Det kändes fel på nåt sätt med kapitalism och kommunism på samma gång men jag lät det passera. Den som tog pengarna fick låna min kamera.

I en rotunda av gjutjärn poserade min kära.

Järnlady

Och så var det profilbilden då. Slaget vid Narva gick som bekant inget vidare. Det var lättare att inta Moskva.

Mellanformatare redan då.