Hyllning till hemstaden

Om Åmål

Alla har väl speciella känslor för sin hemort. Så även jag. Född på Åmåls BB den 29 juli 1954 blev jag sedan trogen hemstaden i 54 år. Sedan 2008 bor jag dock i Vällingby men besöker hemstaden några gånger per år. När jag återvänder ser jag hemorten med andra ögon. Gamla invanda miljöer blir som nya och man ser saker på ett annat sätt. Dessutom lägger man märke till förändringar, t o m de som nästan inte märks. Som en inramning till månadens profilbild som är tagen på ett café i Åmål visar jag lite bilder från min hemstad. 

Åmåls kyrka är dess främsta landmärke. Skiner som en fyr när man närmar sig vattenvägen.

Vågmästargården. Det var Drottning Kristina som gav Åmål stadsrättigheter 1643 genom att placera en järnvåg för de kringliggande järnbruken här. I konkurrens med Säffle som fick vänta mer än trehundra år på sina stadsrättigheter för att strax bli av med dem vid kommunreformen!

Det finns ett stadshotell byggt 1904

Caféerna har flyttat ut. Här är det Wienerkonditoriet. Och de bakar själva.

Tågen går fortfarande

Mina barndomskvarter har den äldsta bebyggelsen bevarad och ligger i centrum söder om ån.

En del rivningsobjekt vägrar att låta sig rivas och bidrar istället till idyllen.

Det finns flera fina muséer i Åmål. Men järnvägssällskapets hör till de sämst underhållna.

Butiksdöden härjar

Det finns gott om amerikanare i nejderna. Den här har flyttat ifrån stan.

Och en del ställen har ett nostalgiskt stuk som passar för en speciell sorts musik. Och den musiken omhuldas av innevånarna.

Man tar fortfarande studenten i Åmål

Och så profilbilden som är tagen av en ungdomsvän, Per-Eric Andersson. Han bor fortfarande kvar.

2012

Mellanformataren

PS
Nästa månad är jag ikapp! 

Klöver Kung

Om våra besök på Millesgården

Millesgården är ett av våra favoritställen på sommaren. Och varje gång blir det en del bilder. Som inramning till månadens profilbild tänkte jag bjuda på en bildkavalkad från Millesgården som jag samlat under de år vi bott i Stockholm. Vi åker inte dit så mycket för att se någon utställning utan snarare för att det är en utmärkt plats att koppla av på.

Min favoritstil - Jugend

Koppla av...

Europa och tjuren med en kamera från 1939

Fiket är ok

Carl Milles var svag för pelare. Kunde inte få nog.

Och så slutligen månadens profilbild som min fru tog vid en av fågeldammarna. Bildbehandlingen är också hennes. 

Mellanformataren

24 mm helmanuellt

Om ett gammalt objektivs välsignelser på en digitalkamera

Varje sommar åker vi runt på loppisar både  för nöjet och för att fynda om det går. Min fru fyndar oftare än jag men den gången jag ska skriva om nu var det min tur. Det var på bakluckeloppiset en söndag på Rosenhill som jag träffade på en amerikan som sålde lite Nikongrejer. Året är 2010 eftersom det här inlägget också blir historien om månadens profilbild.

Bakluckeloppis på Rosenhill. Den där Opeln var inte till salu.

Amerikanen. Han är gift med en svenska och bor i Sverige och var på tillfälligt besök hos bekanta i Hässelby. Han passade på att sälja lite Nikongrejer.

Eftersom jag sällan gör några inköp på loppisar hade jag inte några pengar med mig men vi löste det ändå. Jag hämtade objektivet senare hos hans bekanta.

Det objektiv jag köpte av honom var ett 2,8/24 mm för 200:-. Med det på min D80 med brännviddsförlängning på 1,5 ggr fick jag alltså ett 36 mm. Det var det jag var ute efter.

En av de första bilderna jag tog med objektivet blir nu månadens profilbild. Jag testade objektivet och det blev bra med en gång.

Profilbilden är beskuren till kvadratiskt format.

Lite senare satte jag på 24:an när vi gjorde en utflykt till Ulriksdals slott. Där pågick en trädgårdsutställning där olika trädgårdsdesigners hade gjort var sitt förslag på uteplats. Här kommer några bilder från den utställningen. Alla bilder är tagna med den gamla helmanuella 24:an.

Mellanformataren

PS
Numera kör jag 24:an på mina fullformatare istället. 

Över havet igen

Om en tripp till Kanada

Jag hade varit i USA flera gånger med föräldrar och i tjänsten 1998-2001. Som omväxling reste vi för att hälsa på frugans dotter och frugans bror med familj i Montreal 2007. Staden Montreal ligger på en ö mitt i Lawrencefloden men är förstås tillräckligt stor för att breda ut sina förorter vid sidan om samma flod. Det anmärkningsvärda ur min synvinkel är hur platt landskapet är runt staden vilket syns väldigt tydligt när man står på toppen av det enda berget i närheten, Mont Real. Berget har förstås gett namn åt staden. Lite bildminnen kommer här.

Vi bevittnade den årliga åminnelsen av slaget vid Chryslers Farm. Alla överlevde.

Kanadas motsvarighet till Gammelvala, Upper Canadian Village

En botanisk trädgård i Montreal

Dottern med pojkvän var medlemmar i en slagverksgrupp. Jag genomled deras övning på halvannan timme. Missförstå mig rätt, jag gillar slagverk men då tillsammans med musik.

Ute på landet hittade vi en lönnsirapsfabrik.

Broar är inte bara Claes Wåhlins gebiet. Den här gick vi på också.

Vattenfallen i St Ursule

Familjen beskådar fallen

Utsikt från Mont Real

Min bästa och mesta reskamrat. Den har varit med på otaliga resor. Nu är den ganska sliten men så länge den hänger ihop får den hänga med.

Månadens profilbild är från den där slagverksövningen. Kroppsspråket säger väl sitt, eller hur?

Mellanformataren

PS
Alla bilder tagna med Canon Powershot A80, 4Mpixlar och jpeg direkt i kameran.

PPS
I vår bär det antagligen iväg igen. Med ett koppel av kameror, digitala såväl som analoga och en hel del film.

Faraled

Om en mer spännande båttur

Trots att jag tog ett tiotal fler bilder det här året blev det färre bilder till denna bloggpost. 2006 gjorde vi som vanligt en längre resa på Vänern. Den här gången söderut mot Yttre Bodane naturreservat. Här finns inga officielt prickade leder. Bara handritade kartor med symboler som går från kopieringsmaskin till kopieringsmaskin mellan intresserade skeppare. Symbolerna motsvaras i verkligheten av målade märken på klippor och stenar som bildar ensmärken att hålla kursen efter. Inte helt lätt när man ska lägga kursen efter märken bakom sig ibland. En del symboler betyder att man ska gå nära symbolen. Men hur nära?

Första kvällen. Övernattning på Björkön mitt i Tösse skärgård.

Inloppet till Vingens hamn där Yttre Bodane skärgård börjar och därmed också den spännande delen av turen. Gaveln är vitmålad för att...

... bilda ensmärke med gaveln på Vingens fyr. När gavlarna står mitt för varandra så går man säker in mot hamninloppet när man kommer långt utifrån öppet vatten.

Här har vi passerat Vingens hamn och är en bit söderut i ett sund. Gasten står i fören och håller utkik efter undervattensstenar och grunda partier. Där bortom gattet väntar de riktigt farliga passagerna  där det är pepprat med undervattensstenar, grynnor och bränningar. Ingen tid att ta bilder här. Största koncentration och ögon 360° runt horisonten för att se de målade fläckarna.

Det gick bra den här turen. Ett annat år var det så högt vatten i Vänern att en del målade märken låg under vattenytan. Det året gick jag på grund här. Inte värre än att jag kunde backa mig loss med lite sårad självkänsla.

Månadens profilbild kommer däremot från en biltur till Varbergs kurhotell. Min fru och jag fyller år med en veckas mellanrum och då brukar vi ge oss själva en gemensam födelsedagspresent. Det blev några dagar på kurorten med diverse hälsokurer och det är väl därför jag ser så oförskämt pigg ut på hemresedagen

Eders Mellanformatare.

PS
Bara ett halvår kvar bland profilbilderna.