Laddat för filmfest

Olle Janson har ju redan sagt det. På söndag är det 127-filmens dag (12/7) och jag har laddat upp med efke R100, Macocolor 200 och Fujichrome Velvia 100. Svart/vit, negativ färg och dia. Rolleiflex Baby och Contessa Nettel Piccolette ska åka på fotoutflykt. Ännu så länge är destinationen/erna höljt i dunkel. Stundens ingivelse kommer nog att styra men ett förhandstips är Stockholm city. Så om du är i city på söndag och får syn på en dåre med en pytteliten Rolleiflex eller en ynkligt liten bälgkamera så är det önskvärt att du hälsar på honom. För att du ska känna igen honom kommer här ett signalement. Om du kan identifiera kamerorna så är det han.

 

Piccolette

 

Rolleiflex Baby

PS

Jag misstänker starkt att det är en likasinnad på utflykt i Enköping med VPK:er, Foth Derby och kanske en Baby. Håll utkik. Båda är lika sällsynta som 127-film.

Ett par favoriter

Det är väl oundvikligt att man skaffar sig favoriter i alla sammanhang. När det gäller gamla kameror i mellanformat har jag två solklara.

 

"Bach", Rolleiflex Automat (1952) här med Rolleilux exponeringsmätare

Med Tri-X

 

”Wagner”, Zeiss Ikon Super Ikonta B (1940-talet), mätsökarkamera

Med Portra 160NC

Båda bilderna tagna med D80 och konverterade i SEP på Plus-X och tonade svagt i sepia.

Macro med Rollei del 2

Nu har det hänt igen. Jag satte på närbildslinserna på Rollein och fotade i djungeln på balkongen. T o m Babyn fick känna på linserna men den filmen sitter ännu kvar i kameran. Det är väl inte så mycket macro med dagens mått mätt men på 50-talet var det macro på den tidens sätt sett. Det finns en ännu värre närbildslins, Rolleinar 3, men den har jag inte lyckats vinna på någon auktion än. Den är sällsyntare än tvåan.

90-åring med skumma ögon

Min allra äldsta kamera fick följa med till Gotland för att köra den första rullen i den. Det är en Contessa Nettel Piccolette från 1919 och första filmen var en efke R100. Kameran har inte många tider och bländare att bjuda på men det är ju bara att gilla läget och försöka göra det bästa man kan. Slutaren fungerar bara om jag använder trådutlösare men det gör mig inget. Det är en pikant detalj som nästan ger mer retrokänsla. Bara jag kommer ihåg att ta med den. Kameran är ju 90 år så den kan behöva en käpp!

Bilden tagen med Nikon D80 och superzoomen 18-200 mm.

Den uppnäste raukmannen

En snabbvisit på Krusmyntagården vid stängningsdags hann vi med. Jag hann att vila benen här en stund också.

Vet man bara sin kameras begränsningar så går det att ta bilder med vilken burk som helst som säljs med efternamnet kamera. Med tanke på dagens populära impressionistiska bildstil kanske jag kan använda den här till tävlingar om stora priser. Nå, vi får se hur det blir med den saken. Det sitter i alla fall en färgrulle i den nu =)

Retrobilderblogg

Ingen har väl undgått min fascination för gamla kameror och främst att använda dom. Utan att använda dom skulle jag nog inte bry mig. Men just fotograferandet på ”det gamla sättet” har sin charm och fungerar avstressande på mig. Nu är jag sällan stressad ändå men kan behöva skylla på något bra för att hålla på. Medicin för själen är vad det är.

I syfte att dela denna glädje och att inspirera andra att njuta av fotograferande med ett stänk av historia har jag satt upp en retrobilderblogg, Retro Photography. Jag är förstås nöjd och glad över retrokamerapoolen här på FS men ville ha ett eget ställe att ställa ut mina egna bilder på. Bloggen har bara bilder och bildtexterna inskränker sig till bildtitel, var bilden är tagen samt kamera och film. De två sistnämnda som inköpstips till intresserade.

 

Rolleiflex Automat (1952) är en av mina favoriter.