Retrokameratipsen går i pension

Det är dags för retrokameratipsen att ta pension. Syftet med dem har varit att väcka intresse för gamla kameror och berätta var man kan hitta dem. Jag tror ni har fattat =) Det finns hur många fina, fungerande och intressanta gamla kameror som helst där ute i världen. Du har fått ledtrådarna. Godbitarna kommer du att hitta. Många fina står och samlar damm och bara längtar efter en filmrulle, eller bladfilm. Många som inte fungerar skulle säkert, med minimal omvårdnad, börja fungera bra igen.

Ett annat syfte har varit att väcka intresse för Retrokamerapoolen och där tror jag att jag lyckats. Poolen har redan ganska många medlemmar som laddar upp bilder. I skrivande stund är det 43 medlemmar, 127 bilder varav inga okommenterade.

Jag har fastnat för film i gamla kameror och tycker det är så kul att jag startat två bilderbloggar för att visa mina bilder. Helt ostrukturerat men nu, ett tag efter starten så är det dagsaktuella bilder. En del framkallade samma dag. Den första bilderbloggen är bilder från kameror äldre än 1960. Den andra har bilder från kameror från 1960 och framåt. Jag har ju några såna också som är roliga att fotografera med. Välkommen in att kika på bilder och kommentera där också. Om du har lust. Kanske väcks lusten att fotografera på film hos dig också. Det bästa sättet att bli av med en frestelse är att falla för den,  sa Oscar Wilde. Gör det du också!

Retrokamerabilderbloggen för (film)kameror -1960

Filmkamerabilderbloggen för (film)kameror 1960-

 

Zeiss Ikon Super Ikonta B. En av mina favoriter.

PS

Retrokameratipsen kanske droppar in ändå lite då och då. En pensionär mår bäst av lite aktivitet.

Retrokameratips - 60

På 50-talet gjorde plastic sitt inträde i kameravärlden och nu finns en, till det yttre, mycket fin Zeiss Ikon Ikonette 35 till salu på Tradera. Allt är inte plast men Zeiss Ikon ville väl pröva de nya materialens möjligheter. Objektivet är ett 45mm/f3,5 och enligt en källa på nätet ger den bra bilder. Tider mellan 1/30 och 1/250 och B gör den perfekt för Kodak Portra 160 och man ska nog inte köra snabbare filmer än 200 ISO i bra ljusförhållanden. Den tar vanlig 135-film. Kameran tillverkades 1958 men togs ganska fort ur marknaden då flera kameror drabbades av ljusläckage. Filmframmatning och trigger sitter i samma spak. En röd flagga dyker upp i sökaren om filmen inte är framdragen. Enkelt och rättframt. Avståndsinställningen är, som alltid med enkla Zeiss Ikon-kameror,  en gissning. Du får chansen att använda din egen mätsökare med tillhörande processor (ögon och hjärna) och får en välbehövlig träning i avståndsbedömning. Det fattas mycket information om kamerans skick så det gäller att fråga hål i huvudet på säljaren.

Retrokameratips - 59

En lite ovanligare boxkamera finns nu till salu på Tradera. Det är en engelsktillverkad Coronet 0.20 med menisklins, rotationsslutare och, som vanligt, dubbla sökare. En för liggande och en för stående bilder. Sannolikt bara en slutartid samt B och fast bländare så det är läge att bevisa att man kan fotografera =) Kameran laddas med 120-film och ger åtta bilder med format 6x9 cm. Den är tillverkad någon gång på 30- eller 40-talet. Det är inte mycket som kan gå sönder på en sån här kamera så ett köp får anses som nästan riskfritt. Och 120-film har alla seriösa fotohandlare hemma i kylen. Köp en med runt 100 ISO och ta en runda på stan. Åtta bilder tar man i ett nafs.

Gatufotografisk premiär - och flopp

Egentligen är det ingen premiär. Fotograferat på gator har jag gjort sedan jag började fotografera men för att högtidlighålla mitt inträde i Gatufotopoolen gav jag mig ut att gatufotografera med föresatsen att nu ska det vara människor i bilderna. I varenda bild! Till saken hör att jag nu läser Kurt Bergengrens bok ”Fotografera är nödvändigt” och har tagit intryck av en del av de fotografer han skriver om. Nåväl, ut i vimlet och ta bilder på folk. Dagens utrustning var en Olympus 35RD mätsökarkamera med Tmax 400 i buken. Jag fick den av mor i maj. Hon använder den inte längre. Och jag har ett nyårslöfte att uppfylla.

Lite närmare Södra station gjorde jag mitt första övertramp. Stockholms stads allmänna cykelpool utan en levande människa i närheten! Jag var medveten om brottet och gick vidare bannande mig själv. Jag hade behövt den Alvedon som cyklarna gör reklam för.

Mariatorget. Folkvimmel och fina möjligheter till bilder. Tog flera skott här och hoppades mycket på en del. Gick Hornsgatan ner mot Slussen och trampade sånär på en skateboard vid trappan ner till Södermalmstorg men klarade mig från en klassisk cartoonvurpa. Såg att Stadsmuseet var öppet så jag passade på att titta på SvD:s reportagebildutställning. Till min förvåning kände jag igen en del bilder. Och ändå läste vi aldrig Svenska Dagbladet i de västra provinserna där jag kommer ifrån. Kanske NWT köpte några? Nu letade jag mig ner i katakomberna vid Slussen för att hitta Affes hörna och denna gång lyckades jag. Inte en kotte där! Gick gången bort och där! Nere vid en busshållplats satt en ensam resenär och väntade. Jag tog i lugn och ro två skott. Gick vidare in i mörkret och kände mig som en upptäcktsresande som trampade ny mark. Så småningom uppdagades en väbekant syn; Gamla stan. Så jag gick dit där Djurgårdsfärjorna anlöper ty där var mycket folk. Tog många bilder här och filmen närmade sig sitt slut. Bestämde mig för att spara några rutor till hemfärden även om jag inte gillar att fotografera i tunnelbanan. Gick längs kajen till Gamla stans tunnelbanestation och tog tåget hem. Rullen tog slut innan jag klev av.

Framkallning. Jag gillar det ordet. Att kalla fram något (ur mörkret). Men min fru gillar inte lukten. Kemikalierna ligger på 24°C och jag kör fem minuter, stoppbad 30 s, fix 7 min drygt, skölj 30 min. Sanningens minut är slagen. Har jag lyckats i föresatsen att ha människor i alla bilder? (förutom Alvedoncyklarna förstås) De första åtta bilderna ser ut som bilder sedan är allting svart som i graven! D v s överexponerat som om slutaren ville gömma sig för solen i objektivets periferi. Jag sneglar misstänksamt mot kameran, tar den och testar medan jag stirrar rakt in i objektivet (som står på full glugg) och ser till min förfäran att slutaren öppnas mycket långsamt och stannar i öppet läge och stängs inte förrän jag ”drar fram” mera film. Och jag som hade hoppats på en del fina bilder... men efter ruta åtta gick den sönder. Jag fick i alla fall bilder till nyårslöftet. Och en ordentlig promenad.

Ruta åtta. Motorcyklar på Swedenborgsgatan. Sista normala rutan.

PS addendum

Nu har jag gjort några fina bokmärken av den svarta negativremsan =)

En 80-årings sista suck

Eller hur, Rolle? Upp med hakan! Inte hänga läpp sådär när alla ser!