Skokloster revisited

Igår (måndag) drog vi till Skokloster för andra gången i år. Förra gången hade jag bara en Chinon med tele med mig och den filmen sitter fortfarande i kameran. Igår var det andra kameror som gällde. Rolleiflexen så klart, Canon Dial och lilla Coolpixen. Canon är ju en halvformatare så det tar lite tid att uppfylla nyårslöftet med den. Nu fick jag några bilder av slottet i helfigur utan att stå alltför långt bort. Nu är 44 av 72 bilder tagna. Jag får nog ta ut den på en gatufotosväng i höst. Nå, nu är det väl dags för lite bilder, eller?

Slottet. Sveriges största och vackraste privata slott. Från stormaktstiden.

Södra sidoskeppet i den vackra kyrkan.

Här var det mer än bara "Gyllene skor". Hela stassen var gyllene på den här snubben. Herman Wrangel ligger på sin dödsbädd framför. Tar en med Rolleiflexen också.

Pampig orgel har dom också. Skulle ha suttit fint med lite Charles Marie Widor som eftermiddagskonsert. Stor kyrkorgel live, det är nåt det!

Utanför kyrkan stod den här stenen. Om den har nån koppling till kyrkan vet jag inte, men snygg är den.

Slottscaféet hade inga gäster, vilket härmed bevisas. Fotografen räknas inte.

Inne i slottet råder fotoförbud, så vad gör man? Inleder sin kriminella bana förstås!

Stormaktstidens version av Windows.

Några barn lekte här på innergården och jag försökte verkligen få dom på pränt men jag misslyckades.

Slottet vaktas av en kanon och en tom kanonlavett. Men det fanns inga kulor.

Fikade gjorde vi vid infarten till Skråmsta stuteri men där tog jag ingen bild.

Don Quiote och jag

Don Quiote och jag har väderkvarnar gemensamt. Han bekämpade dom och jag fotograferar dom. De har slutat fäktas med sina vingar och allt är lugnt och fridfullt i deras närhet. Här är det Kungs Husby kvarn som poserade majestätiskt på söndagens eftermiddag.

Taxinge slott, Bella Pictura och Tri-X

Bella Pictura hade valt en fin miljö som inramning till sin utställning. Jag tog inga bilder på utställningen. Det hade min svensklärare kallat för tautologi, bildligt talat =) Om utställningen kan sägas att den var liten men naggande god. I högsta grad sevärd. Sorgligt är det bara att kvinnor vill separera sig från männen i dessa jämlikhetens tider. Men det är ju ingen kvinnlig last att skapa grupper av likasinnade. Hela mänskligheten är ju så funtad att vi söker oss till dom som är som vi. Det känns tryggast så.

Alla bilder med Rolleiflexen och Tri-X, mitt Dogmaekipage.

På två hjul igen

Jag har återupptagit mina cykelturer igen och helt naturligt har jag med mig en kamera. Denna gång tog jag Dogmakameran, Canon Powershot A80. En kompetent liten fotoapparat. Egentligen vill jag ha Coolpixen till det här men den är hos Nikon på ”reparation”. Damm på sensorn! Och den har mest legat i fickan! Reparatören verkade uppriktigt förvånad men kunde konstatera faktum. Powershoten har varit med om mycket värrre äventyr än den men aldrig haft såna problem. Jag slår vad om att de glömt att montera en tätning runt optiken. Nåväl, det går ännu på garantin.

Här några bilder från dagens tur.

Framme vid målet. Hustrun blev skräckslagen när jag talade om målet för dagens tur så för att bevisa min äventyrslusta skickade jag henne ett MMS med bildbevis från ”expeditionen”. Väl hemma visade det sig att hon inte kan ta emot MMS på sitt abonnemang.

På väg hem blev jag hindrad av broöppning. Fram med kameran (som nu omärkligt har ställt om sig till panoramaläge med helt knasiga inställningar) och ta lite bilder. Det var ju det mest spännande som hände på hela turen.

En kilometer hemifrån bröt det ut ett sommaråskväder som berikade luften med nytt fräscht syre och gav spurten hem en riktig skjuts. Personbästa förstås på första turen till Drottningholm =)

D80 vs Rolleiflex Automat

Eller 2007 vs 1952. Döm själv. Samma motiv men olika tekniker och 55 års skillnad. Vilken tycker du är bäst?

 

Rolleiflex Automat, 75 mm, direkt från negativet på Delta 100 Pro

Mitt svar är båda. Men jämförelsen var intressant.

Och Silver Efex Pro har gett nytt liv åt mitt digitalintresse.