Utställningshängning

Höstpremiär på Ellens

Igår var det höstpremiär på Ellens bakery och det var efterlängtat kan man konstatera. Vi var många. Jag räknar inte längre än till tre sen är nästa tal många. Andra kan nog ge precisare besked. Innan jag gick till Ellens gick jag på stan och gatufotade ett par timmar med en helt ny gatufotokonfiguration som jag ville testa. Den syns i John-Eriks blogg. Det funkade fint men kändes lite stort i många lägen. Utom då jag träffade på ett par ungdomar med TV-kameror och stora stativ på Brunkebergstorg. Arma krakar! Men de är ju unga och starka. Jag kände mig lättare efter det mötet =)

Ellens och självporträtt (i fönstret). Ett par andra tog bild på mig från dörröppningen men det syns dåligt i den här bilden.

Micke Borg har stylat om sig med Buddy Holly-glasögon. Frisyren tar lite längre tid att ordna till.

1/25s och bländare 3,5. Skärpedjupet blir inte stort men stämningsfullt

Det blev mycket kameraprat den här gången. För ovanlighetens skull =) Leica hade haft release av M9 och Staffan kom med broschyren som ivrigt gick laget runt. Jan-Olov hade nyss fått sin nya Olympus som lika girigt snabbtestades runt bordet. Bernt hade för ovanlighetens skull ingen fotobok med sig så bildsnacket kom av sig igår. Kanske lika bra det. Man måste ju prata utrustning emellanåt. Utan utrustning blir det inga bilder.

Eders förbundne

Mellanformataren

PS

Bengan hänvisade mig till ett 6x6-bord men det blev så ensamt där att jag fick nåden att sitta bland småbildsfolket. =)

PS2

Digitaltekniken lever fortfarande. Flera utövare var med på träffen. Välkommen du också.

PS 3

Alla bilder blötlagda igår och skannade i morse. Vem sa att film är långsamt.?

In the quiet of the railway station

Dagens melankoliska nostalgidos. Simon & Garfunkel var bland mina tonårsidoler och jag lyssnar fortfarande med god behållning på deras musik. En rad i The boxer får stå rubrik för det här inlägget som handlar om järnväg. I Åmål.

Tiden har stått stilla i många år men nu har den börjat gå igen




















Alla bilder tagna med femtiotalskameror, Rolleiflex och Nettar.

Månskensfilosofen

På kvällarna när jag lagt mig i överslafen och inte var riktigt färdig med dagen gluttade jag ofta på den mörkblåa rullgardinen och tittade på månen över Kungsberget, mitt berg och vän. I de stunderna filosoferade jag om livet och hur det är med saker och ting. Jag kom t ex fram till att när en människa sagt en miljon ord så var livet slut och man dog. Kanske är det därför som jag är ganska tystlåten? Tystlåten var jag då rakt inte i tonåren. Då var jag lika högljudd och skränig som mina kompisar. Jag hade glömt bort mina funderingar och skrek mig hes för resten av livet. Det är 1966 och det här året gjorde mina föräldrar den första ansatsen till att flytta. Vi tittade på en lägenhet på andra våningen hos en bonde i Tösse som hade ett stort hus med ladugård. Jag skulle få ett eget rum med plats för bilbanan. Det hör till saken att jag vid denna tid ville bli bonde så det här verkade som ett paradis för mig, tolvåring. Nu blev det inte så. Vi hade för lång uppsägningstid och bonden ville väl inte vänta. Flytten blev istället nästa år (läs månad här på FS). Månadens profilbild är från sista sommaren på Kyrkogatan. Min lyckliga barndomstid i Åmåls gamla kvarter är snart till ända.

Bilden tagen med Zeiss Ikon Nettar 515/16 på min bror Michaels födelsedag i juli. Michael är han som är finklädd.

Foto: Pappa

Macro med Rollei - 2

I förra veckan fick jag två satser närbildslinser till Rolleiflexen. Jag hade tidigare Rolleinar 2 och nu fick jag Rolleinar 1 och 3. De måste ju provas förstås och först ut var trean. Jag hade Tri-X i kameran med skit samma. Det kan bli snyggt ändå. Döm själva. Med linsen på satte jag avståndsratten på minsta avstånd och flyttade sen kameran. Närgränsen hade flyttat sig från 70 cm till 24 cm och det märktes helt klart. Lite svårt var det att hålla kameran i fokus och trycka av.

Rolleiflex Automat med närbildslins Rolleinar 3.