Höststädning

Nu pågår storstädning i hela min profil. Album och bilder slängs. Nya album skapas och bilder byter album. Omstrukturering och förnyelse pågår. Jag överväger t o m att lämna en del intressegrupper. Svart/vitt har jag nyss blivit utslängd ifrån och jag förstår inte varför. Jag har kommenterat fler bilder än jag laddat upp. Poolvärden verkar ha storstädat i poolen och efter den utskällning jag levererade släpps jag nog inte in igen. Ändå ser jag den gruppen som den viktigaste gruppen för mig just nu. Men det finns ju andra arenor.

Det är oundvikligt att jag också rycker bort några av era favoriter men det får ni stå ut med. Ni har nog många fler som är bättre. Och många av mina retrobilder ligger för alltid kvar i Retrobilderbloggen. Där rensar jag inte utan fyller bara på. En del nya bilder hamnar nog BARA där. Så vill du följa mina äventyr med retrokamerorna är det det bästa stället att titta på.

Avslutar så här med min populäraste bild, alla kategorier, som nu är borttagen för gott.

På't igen. Papparazzi och 800 mm

De som känner mig vet att jag inte ger mig så lätt när jag väl fått en idé i skallen. Båten som välte i Tappströmskanalen ska jag ju bara ta bild på, så det så. Lyckligtvis har jag en farbror som tröttnat på sina analoga kameror så i veckan har jag begåvats med ett par Pentax-hus , fyra objektiv, mellanringar och telekonverter. T ex 400 mm och 2x telekonverter. Jag kände det som om jag var en astronom =) Jag såg genast tillämpningen och for iväg igår med detta imponerande ekipage till Ekerö. Seaside here I come. Nu var det inte så bra ljus. Solen rakt in i kameran och Seaside låg i skugga så jag vände hem utan en bild. I morse var jag där igen och intog kullen vid Wallenbergs begravningsplats med en Pentax K1000, telekonverter och 400 mm Vivitar. Papparazzi Meldert var ute på jakt.  Till min stora häpnad var 800 mm för mycket men jag tog ett par bilder i alla fall, tog sedan bort konvertern och körde ”bara” 400 mm. Fortfarande astronomiska siffror för en som annars sällan ens använder 90 mm. Nåväl, Jag fick Seaside till slut, polistejpen till trots.

PS
Ovan som jag är vid dessa monsterbrännvidder glömde jag att ta med en trådutlösare. Jag kunde nästan se med blotta ögat hur objektivet svajade ute i spetsen. Undrar hur proffsen gör?

Uppbrott från barndomen

1967 var ett omvälvningarnas år. Nu flyttar vi från Kyrkogatan 23 till ett eget stort hus på Åsgatan 17 som mina föräldrar köpt av en rar gammal tant, Lydia. Det hör väl till saken att farfar var byggnadssnickare och i den egenskapen ville förstås pappa att han besiktigade objektet. Farfar Gösta blev ivrig när pappa ringde och sa att de skulle på visning. Han gick i hast till garaget för att köra ut bilen medan farmor gjorde sig iordning för färden. Så ivrig var han att när farmor kom ut på trappan med kappan och handväskan på så var det enda hon såg att farfar och bilen försvann runt kröken vid Skogsstigen. Det här har det skrattats åt i årtionden, om hur farfar glömde farmor. Nå, farfar godkände huset och vi flyttade in den 30 juni, ca en månad innan jag blev tonåring. 

På hösten kom nästa steg i livet då jag inträdde i den treåriga Realskolan på anrika Norrtullskolan med den skräckinjagande Ove Moberg som rektor.

En av våra nya grannar var tryckeriägaren Melker Bohlin som också var en av grundarna till Åmåls fotoklubb. Han blev den direkta orsaken till att pappas fotointresse tog fart genom att pappa köpte sin Rolleicord av honom och senare inbjöds att bli medlem i fotoklubben, vilket han blev året efter.

Mer omvälvande var nog högertrafikomläggningen som inträffade detta år med en del komplikationer och svårigheter att hålla sig till höger. Det här var på många sätt en gyllene tid då allt var spännande och inget ont kunde hända. Detta år började jag också i SMU:s juniorer och fann där en gemenskap och tro som varat ända tills nu och fortfarande pågår.

Arrangerade bilder finns det gott om i mitt album och pappa tog regelbundet bilder på hela familjen och dess medlemmar. Här är bilden som jag klippt ut månadens profilbild från. Den är påpassligt från oktober 1967, alltså 42 år sedan och jag är tretton år.

Bilden tagen med pappas nyförvärvade Rolleicord IV

Seaside har kapsejsat

Igår när vi gjorde utflykt till Drottningholm och Färingsö lade vi märkte till en nyhet i landskapsbilden. Personfärjan Seaside som legat strandad, men förtöjd, i Tappströmskanalen har kapsejsat. Idag tänkte vi åka dit för att ta lite bilder men där fick vi tji. Det var avspärrat med ståltrådsstängsel och polistejp. En ung kvinna som satt i en byggbod ganska nära avvisade oss vänligt men bestämt. Det är ju ingenting att bråka om så vi åkte hem igen. Vakten sa att det pågår en polisutredning om varför den har kapsejsat och jag frågar mig om det hade samband med helikopterrånet nyligen eller om det har naturliga orsaker, typ ett mindre landförflyttning på botten av kanalen som sopade undan ”fötterna” för båten. Nåväl, det kommer nog inte ens i tidningen. Vi har dock noterat en anmärkningsvärt hög polisaktivitet i Vällingby och på Ekerö/Färingsö. Det är polisbilar och polismotorcyklar överallt och de letar knappast efter mina stulna nummerplåtar =) Nu några bilder från i våras när Seaside stod upp med lätt slagsida åt babord. Nu ligger hon på styrbords sida i dyn.









Det enda man ser nu är det korrugerade taket  som ligger vänt mot stranden samt en bit av fördäck.

Prinsessan och jag

Lilltösen hälsade på idag och veliga farfar dammade av sin D80 och brände raskt ett sjuttiotal bilder. För sent insåg han vilket enormt efterarbete det genererade. Han valde en och tröttnade sedan för att invänta att ett tiotal bilder ska torka för skanning. Äkta Tri-X var det med dem.

Här leker barnbarnet sjörövarkapten och skriker order åt sina gastar

ALLE MAN PÅ DÄCK!

Konverterad i SEP med orangefilter och på Tri-X