Pro Memoria
Om rynkor i porträtt
I högerkanten på Facebook läste jag följande.
”Sensationell rynkmetod”
”Nya biotekniska upptäckter revolutionerar kosmetiska produkter. Ger Synlig effekt efter bara 15 dagar”.
Allting går fortare nuförtiden. Mig har det tagit 55 år! Och inte är de särskilt djupa heller. Men jag använder ju den naturliga metoden för den kostar mindre =)
Bilden tagen med Rolleiflex utan att använda självutlösaren. Det ni! (Koncentrationsrynkorna blir djupare då)
Mellanformataren
Råcksta Träsk
Området kring Råcksta Träsk och neråt Kanaanbadet vid Mälaren är ett populärt strövområde i Vällingby där många flanörer tar sig en nypa luft på helgdagarna. Här är några bilder från förra helgen.
Vy över Träsket
Flanör
Andmataren
Alla bilder tagna med Leica M3, Elmarit 90mm/f2,8 och Tri-X
Sista bilden
Sommaren 1969 åkte vi till Arvika vid något tillfälle. Morbror Olle bodde där med sin familj, d v s med sin fru och mina tvenne kusiner. Pappa var i tagen med Rolleicorden och körde nästan en hel rulle på kusin Britt-Marie i bikini och i en solstol. Jag tvivlar på att hon skulle uppskatta att bli publicerad som sjuttonåring i bikini här på FS så ni får tro mig när jag säger att bilderna är bra. Elva bilder tog han på henne och sen skulle han förstås göra slut på filmen så då tog han en bild på mig. En bild som jag inte kom ihåg ens när den dök upp i våras. Men jag gillar den så den får bli december månads profilbild.
Det här året började jag köra moppe. Inte bara en utan två. Pappa köpte en treväxlad DKW som gick som ett skott men tappade farten i uppförsbackar. Roligare var den Monarped med påhängsmotor och remdrift som pappa hade. Enväxlad men oj, vilken maskin. Det kändes nästan som att köra motorcykel. Snabb var den också. Jag känner fortfarande hjärtats kittling i halsgropen när jag störtade fram i mina gamla barndomskvarter. Det här året begick jag och två kompisar en premiär. Vi var troligen de första som premiäråkte riksväg 45 mellan Åmål och Säffle innan den öppnades för trafik. I alla fall på moped. Tre moppar på bredd. Easy rider på svenska. Vi kände oss som Kings of the road. Tyvärr har jag ingen bild på dem men om det hade funnits hade jag önskat att det var på Monarpeden. Alla andra hade Zündapp eller Puch. Ha! Småglin! Monarpeden var en riktig hoj.
Till sist en annan bild från det året. Märket på kameran är höljt i dunkel men är troligtvis en Agfa Silette. Jag fotograferade den fina naturen och har fortfarande kvar negativen. Vilket bevisas med en av bilderna jag tog då. Ni förstår kanske varför jag inte är någon naturfotograf =) Mina naturbilder har alltid gjort mig besviken. Men inte upplevelsen.
24 exp - Mina kameraval
Nu har jag bestämt mig. 24 exponeringar ska köras x två. En färg och en svart/vit. Färgen går i en Solaris engångskamera från ExtraFilm. Bäst-före-datum är passerat sen sex år tillbaka så det är lika bra att göra något med den. Svart/vitt blir lite mer seriöst och kommer att gå i en av mina retrokameror, en FED 2 från 1956 med 50mm/f2,8 och Tmax 400. Egentligen litar jag inte riktigt på Solarisen så FED:en är en gardering =) Här är en bild på båda mina 24exp-ekipage. Inget snack om vem som inger mest förtroende, eller?
Välkommen hem!
I veckan kom det nya numret av Black & White Photography. Så det kändes lite extra skönt att komma hem. Det blev en liten högtidsstund i läsfåtöljen med en kopp kaffe. För ett tag sedan kom Leica Fotografie International och beredde ännu en fin stund med högklassigt foto. Det här är mina absoluta favorittidskrifter när det gäller foto. Kanske har jag inte upptäckt de bästa men dessa två räcker långt. Alltid med bilden i fokus men med lite teknik och tips också.
När man prenumererar slipper man alla säljande rubriker för artiklar på framsidan och får på så sätt ett nästan rent högklassigt fotografi att titta på.
Bilden tagen med Canon Powershot A80 i svart/vit mode, 400 ISO