Den osynlige mannen - finn fotografen

Om att undvika självporträtt i lack och krom

Förra söndagen var det ju Prins Bertil Memorial på Gärdet och ni har redan sett bilderna från streetsnappern. Men jag hade också med mig en riktig kamera, Rolleiflex 3,5B Automat från 1954, bland de övriga vintageekipagen. Svårigheten med att fotografera bilar som glänser i solkenet är att de speglar allt i sin närhet. Och det sämsta av allt är att fotografen också kan synas i en och annan bild. Jag försöker att undvika denna olycka men ibland blir man bara så tagen av dessa juvelsers skönhet att man bara ser bilen i sökaren.

Egentligen handlar det bara om att se på allt annat än bilen, d v s titta efter reflexerna i lacken och kromet. Bilar med kraftigt tillknycklade plåtar och kromade detaljer brukar göra detaljer "osynliga" men släta fina ytor är rena spegeln och man får en bild i bilden, förlåt bilen.

Ett annat knep är att inte går för nära. Men det är svårt att avhålla sig från att närgånget studera de fina detaljerna. Krom gör sig väldigt bra i svart/vitt!

Just det. Avstånd.

Som sagt var. Det var gott om gamla skönheter...

Här tog jag en lämpligt placerad lykta och kraftigt formad stötfångare till hjälp. Förstummade difgitalfotografer till höger.

Ett smycke för sin art. Ford Thunderbird. Mycket lämpligt placerad med stort avstånd till närmaste bil och inte mycket folk som speglar sig i lacken. Ett sällsynt ögonblick i bilfotografens värld.

Utställningar i all ära. Ibland tycker jag att det blir för mycket av det goda. Det är roligare att se och fotografera dem i sin rätta miljö: på gatan eller vägen.

Mellanformataren

Ellens Fotografiska Akademi vecka 20

Jag hade lite bråttom efter sista föreläsningen så detta inlägg blir bara lite fotografiska anteckningar till alla andras. Jag har varit hemma i Åmål och vänt. Men nu, med nysoppade filmer, kommer lite noteringar från förra veckans akademi.

15 mm forehand. Micke med Mats' Bladare. Alla väntar tyst på att något ska gå sönder.

Det var inte trångt men en del satt ute ändå. Biogon 35 mm

Majjen och Göteborgarn. Biogon 35 mm.

Sammanbitna fotografers sällskap. 15 mm

Micke retas när majjen inte ser. "Min är större än din". 15 mm är kort... alldeles för kort.

Mellanformataren

15 mm Åmål

Två rullar i fullformat

Lika bra att göra det klart för alla och envar: Åmål är en liten stad. Så liten att det borde räcka med fyra bilder för att beskriva den. Typ en i varje väderstreck med ett objektiv som har en bildvinkel på 90°. Teoretiskt sett, alltså. Jag har försökt men det gick inte helt bra. Två rullar och fyra timmar senare har jag ännu inte täckt allt. Dessutom hade jag glömt sökaren hemma i Stockholm men jag löste det genom att titta med båda ögonen för att få lite split vision som objektivet har. Ändå blev jag överrsakad av hur mycket som kom med i bilderna.

Här är den. Men tänk bort sökaren på taket. 15 mm Super-Wide Heliar asfärisk

Norr

Väster

Söder. Det stod en massa hus och träd i vägen

Öster. Åmålsviken ser ut som ett tjärn. Lika bra att det storslagna havet därutanför inte kan ses. Horisonten är ju bara vatten

That's it folks. Nu behöver ni inte åka hit. Bakom 15 mm ser det ut som byggt av lego.

Både land- och sjömärke. You can't miss it.

Det är fredag. Jag är ledig och hälsar på hemma i Åmål. Jag åkte ner på torsdag fm. Alla i Åmål som har ett jobb jobbar. Det kan förklara den skenbara ödsligheten. Jag har stan för mig själv känns det som. Ändå vet jag att mellan 16 och 17  är det lögn att komma fram i en del korsningar. Inga trafikljus och högerregeln tillämpas slumpmässigt i denna, av alla svenskar, förgätna plats. Utom de som bor här förstås. Som återvändande utvandrare ser jag att staden förändras. Inga stora saker, men i alla fall märkbart för den som varit hemma här i 54  år och kan varenda skrymsle.

Stadshotellet är i alla fall lika gästfritt som vanligt

Kommunen fick ny regering i sista valet så nu renoveras kommunhuset. Järnvägsstationen har rustats upp till storstadsstatus, nästan. Den tidigare så öde perrongen har fått inglasade väntkurer och massor med bänkar istället för de två antika SJ-gröna som stod ensamma på den hundra meter långa perrongen. Det fattas bara att kalla stationen Åmål Central. Åmål Östra finns ju redan 100 meter söderut (!)

Torghandeln har krympt. Ebbe på torget står där med sina grönsaker och blommor granne med ett stånd med kläder. That's it! Fjärran från fornstora dar när lantisarna kom in till stan och sålde ägg och potatis och åkte hem när allt var slut.

Jag träffade en tidigare arbetskamrat och gjorde en dundertabbe. Jag tog ett steg bakåt och vips blev han liten som en pojkvasker. Den förkrympta torghandeln skymtar till höger.

Ungefär hälften av alla båtplatser har båt redan. Inga träbåtar ännu. Det dröjer nog ett par veckor till. Det är nog samma gubbe som är först. Restaurang Hamncompagniet med sitt utsökta läge vid hamninloppet har kursat. Jag anar varför.

Stadens sista fotohandlare har lämnat in framkallningsdosan. Någon utsocknes har köpt hela inredningen. Jag går inte ens dit och tittar. Jag får rysningar av tomma fotoaffärer.

Fotohandlaren låg långt där borta till vänster på stadens enda gågata. Den behövs inte. Men det är modernt med gågator.

Och så lite nostalgi

Mitt första föräldrahem. Min säng stod där till vänster om cyklarna. Men då var det inomhus!

Och det sista. Båda med nya ägare.

Kyrkogatan. Min gata. Och lekplats. Kyrkan ligger i den andra änden. På behörigt avstånd.

Mellanformataren

Super Ikonta 531 - bildexempel

Jag har äntligen kört klart en rulle ur min Zeiss Ikon Super Ikonta 531 och tänker visa några bildexempel. Först en titt på kameran.

Alla Super Ikontor är mätsökare och på var sida om den stora sökaren sitter två små hål som tillsammans med den vridbara linsen framme på objektivet ger en liten men fungerande mätsökarfunktion. Det är inte mycket att ha om det är dåligt med ljus. Hålet man kikar igenom är endast 4 mm i diameter!

På mitt exemplar tiltar dessutom objektivet synbart framåt så här får man en skärpedjupseffekt à la storformatare. Det gäller bara att vända kameran åt rätt håll så att skärpedjupet hamnar på rätt ställe i bilden!

Runsten på Ekerö, alldeles intill vägen på en liten höjd.

Midsommargårdens Fotoklubb har möte. Här tittar vi på varandras bilder i den på varje möte återkommande Fikabilden. Befintligt ljus.

Ann-Sofie Rosenqvist var gästföreläsare denna gång och fick dessutom vara domare och utse en
vinnare i Fikabilden.

Igår var vi till Kina för att kolla penséeutställningen. Jag hade med mig Bronican men den filmen är inte avslutad ännu. 531:an fick rycka in och ta den sista bilden vid det fina tältet bredvid Kina slott.

Här syns det tydligt att jag har tilt på objektivet. Till vänster om dörren är det oskarpt, till höger skarpt. Och det här beror ju i det här fallet på att motivet är platt mot objektivet. Hade det varit ett i djupet mer utdraget motiv hade jag kunnat få ett större skärpedjup i bilden utan att minska bländaröppningen.

En mycket behändig kamera som lätt slinker ner i fickan.

Mellanformataren

Vivian Maier

Framlidna Vivian Maier har just fått en egen sajt där hennes fotografier exponeras. Lysande dokumentära gatufotobilder från ett svunnet Amerika.

Kolla mer på hennes sajt.

Mellanformataren

PS
Hon körde en Rolleiflex =)

PPS
Hennes bilder ställs ut i London 1-24 juli på German Gymnasium under London street photography festival.