Ur en utlandssvensk frilansfotografs synvinkel

Det som sker av sig självt

Jag tog del av det intressanta podradioavsnittet om bildserier med Joakim KE Johansson och Iréne Berggren, och fick anledning att fundera på hur jag själv jobbar med sådant. Under fotoskoletiden uppmuntrades vi att ha en metaforisk stickning i byrålådan. Något man tar fram emellanåt och lägger till några maskor på. Det har jag tagit fasta på och har ett nytt projekt med en tydligt tema, ram och metod. Ett annat långvarigt som är fast i temat men mycket friare i formen. Ett som får växa med helt fria ramar och gallras med tiden.

Den sistnämnda processen är intressant att titta på. Det handlar om bilder som kommer till i vardagen, ett slags dagboksbilder som på intuition langas in i en mapp i datorn för att mogna under en tid. Ofta vet jag inte riktigt varför bilden tas, men med tiden växer mönster fram som inte hade gått att tänka fram. Ett par huvudteman har utvecklats. Ett är förhållandet mellan det utåtriktade livet i utveckling och det småskaliga, inåtvända. Ett annat relationer och mellanmänskligt ansvar. Det kan spåras till en tid i livet som var en explosion av nya perspektiv, nya möjligheter och ifrågasättande av gamla tankar. Den första bilden i serien är tio år gammal, så det kan vara läge att runda av och låta dem komma ut ur lådan. Första steget är en urvalsprocess med hjälp av en kunnig kollega och vän, och utskrifter att pussla med. Det är på ett sätt skönt att inte behöva stressa fram, men lite press utifrån skulle inte skada. Deadlines är inte så dumt ibland.