Till snabbhetens lov

Det skrivs ganska ofta om besvärliga fotografiska processer som något i sig eftersträvansvärt. Att långsamhet gör att man blir mer eftertänksam. Jag brukade skriva under på det. Det som stärkte tesen var hur många lyckade bilder jag fick ut på en 120-rulle i 6x7-format. Oftast kändes hälften som något jag var stolt över. I småbild var jag slarvigare, tyckte jag, nästan som om det stod i proportion till kilogram, krångel och kostnad. Jag såg det här med att samla på sig rullar, framkalla för hand, göra kontaktkartor, arbetskopior och finkopior som den rätta processen. Men nu tror jag inte det passar mig längre. Jag känner nästan lite olust vid tanken på alla krångliga steg. Och när jag tänker på hur mycket tid som gick åt. Om den har gått åt i onödan ska jag kanske låta vara osagt. Något vettigt har säkert kommit ur det, och jag ser verkligen stora konstnärliga möjligheter med de analoga processerna. Men just långsamheten har jag svårt med. Livet är kort som det är, och tiden i mörkrummet hade kunnat användas till att fotografera. När jag studerade foto på folkhögskola var vi den sista klassen som gjorde allt för hand. Visst fanns det ett värde i den handgripliga förståelsen för processen, men jag kan inte förneka att följande årskullar blev bättre fotografer snabbare.

Nyss var jag hemåt Sverige via England en sväng, och då jag bestämt mig för att bara resa med handbagage, fick det bli minimal utrustning – Fuji X100F och en iPad Pro. Det var faktiskt alldeles fantastiskt trevligt. Inga objektivbyten, inga knepiga kameror. Några bildmöjligheter där det hade varit bra med ett teleobjektiv gick förlorade, men kompenserades väl av större närvaro. Enkel redigering i Lightroom, och direkt delning med dem jag fotograferat. En mycket skön enkelhet som ger mersmak.

2023-02-06 07:26   Benganbus

Den här utrustningen, X100, blir som en M Leica förr med 35 mm! Och dia! Man lämnade in filmen den ena dagen och fick dom tillbaka den andra, eller tredje dagen! :)
Vad gäller förtåelse av fotografi, bilder, så tror jag träning i bildförståelse, vad jag vill säga med min bild är det viktiga! Annars hjälper inte ett bra handlag i mörkrummet speciellt mycket, eller ett bra handlag i datorn!
Jag brukar också resa med bara min X100S och en iPhone! :)
Som sagt, det känns som en M Leica med 35 mm! :)
/B

Svar från MattiasL 2023-02-07 03:10

Härligt, det ger frihetskänsla!

2023-02-06 09:57   Måns H

Klart läsvärd text! Och bilderna gick jag igenom i stort format så att man kunde kolla även detaljer! Vovven fastnade lite extra.


Jag tror att man laga efter lägenhet. Ibland är snabbt bra, ibland kan kontemplation vara bättre.

Och så märker jag nu att tung utrustning känns allt tyngre. Största objektivet klagade en del av dom som använde det på, vadå bråkar dom om tänkte jag, men häromkvällen valde jag bort det pga tyngden.

Svar från MattiasL 2023-02-07 03:15

Tack Måns! Ja, det har du rätt i. Jag tror jag har blivit lite otålig, och tycker att jag haft svårt att få saker ur händerna för att jag krånglat till det lite i onödan.

Jag väljer ganska ofta bort tunga objektiv. I jobbet har jag förstås inte alltid valet, men när jag har chansen prioriterar jag rörlighet framför det mesta annat.

2023-02-06 10:28   syntax

Man väljer efter lägenhet, preferenser, och humör. Tid har man - den utmätta.
När jag var yrkesfotograf och drev en större fotoateljé, Så hade jag utrustning därefter - men nu som glad amatör, har jag dom grejer som jag tycker är roligast. Jag uppfattar det som att hobbyn är fokuserad kring den saken.

Svar från MattiasL 2023-02-07 03:19

Tack för kommentaren. Javisst är det så. Men ibland ser man i olika fotobloggar och liknande att man väljer krångliga metoder för sakens skull. Eller att åtminstone jag har svårt att se mervärdet i utrustningens motsträvighet när man lika gärna kan göra det snabbt och enkelt.

2023-02-06 18:53   Wolfgang

Jag haller med Dig, när det gäller att resa med lätt fotoutrustning! Med bara ett objektiv ser man mer! Men här hemma i den kända miljön gillar jag den långsamma analoga processen ibland som ger färre bilder än allt digitalt knäppande. Mvh Wolfgang

Svar från MattiasL 2023-02-07 03:22

Det är en känsla jag känner väl igen. Man har ju sina rutiner. Men jag tror att jag är färdig med filmen. Åtminstone på ett tag - jag har ändrat mig förr :)

2023-02-06 21:38   Khalad

Rakt på och enkelt berättat, därtill en rad fina vardagsbilder. Tvåan, fyran, sjuan, åttan och tian ger mig lite mer. Särskilt sparkbilden/familjebilden där solen ger färg o ljus åt ansiktena, fint tycker jag. Hälsningar/ Björn

Svar från MattiasL 2023-02-07 03:22

Stort tack Björn!

2023-02-07 14:09   froderberg

Keep it simple! är ett bra motto.

Jag har aldrig varit så mycket för långa mörkrumsprocesser och omfamnade snabbt möjligheten att skanna negativ och sedan bli heldigital. Tekniken ska naturligtvis matcha det man fotograferar, vissa motiv passar ju för långsamma processer, men för mig gör det digitala att jag producerar fler bra bilder.

Svar från MattiasL 2023-02-07 17:56

Japp. För mig gick det betydligt långsammare. Framkallning som ingick i hyran på min gamla arbetsplats och att man ofta kunde få en Icakasse film i utbyte mot lite assisterande när de flesta gick över spelade in. Sen har det hängt kvar lite analogt av gammal vana och experimentlust. Men nu är det nog klart med det.