Tre tyska kollektiv

Djupdykningarna i arkivet fortsätter. Under många år jobbade jag i vården samtidigt som jag pluggade och började smyga igång som frilansfotograf. 2007 bestämde jag mig efter en lång rad tidsbegränsade anställningar att säga upp mig och lägga sju veckor på att tågluffa. Då hade jag egentligen inte alls någon resvana, men jag satte siktet på Svarta havet, packade alldeles för tungt med fyra kameror och hundra rullar film. Flög till Berlin för att komma igång, och sedan tog det oplanerade resandet vid. En kompis kompis hade bjudit in mig att sova på hans soffa i Leipzig, där resan började på riktigt. Jag hade en vag idé om att dokumentera olika kollektivboenden, och fick tillfälle att börja jobba på det redan i Leipzig. Det började snabbt då jag sprang på en grupp Hare Krishna-munkar på stan, och frågade om jag fick bo med dem några dagar.

Det blev några tidiga morgnar och jag fick hänga med ut när de åkte och missionerade. 

Vidare gick färden mot Wagenplatz Toter Arm. Ett stycke mark som ockuperats av en grupp som byggt små hus på hjul, och sedan kommit överens med kommunen om att få stanna och hyra den. Jag travade in där och frågade om jag fick dokumentera. Frågan togs upp på veckomötet, och så fick jag lov att komma tillbaka och bo några dagar i en vagn vars ägare var bortrest. 

Mitt i stan fanns Atelierhaus Zoro. Även det en gång ockuperat av en grupp punkare och konstnärer. Också där stövlade jag in och frågade om jag fick bo och dokumentera, och det gick bra. Det fanns en scen för punk- och hardcorekonserter, och ett backstagerum med sängar för banden, så det var bara att välja. "Ibland kan det hända att dörren är låst, men då är det bara att sparka in den", sa mannen som bjöd in mig. Där fanns replokaler, scen, en utmärkt vegansk restaurang, cykelverkstad, konstateljéer, tryckeri, fritidsverksamhet för barn, skivaffär och lägenheter. Man var under ständigt hot att en galleria skulle byggas, och kollektivet jämnas med marken. Mitt besök råkade sammanfalla med kollektivets årliga festival.

Det var en helt magisk tid och plats. Känslan att allt var möjligt var stark. Dels genom platserna själva, där människor tagit saker i egna händer och skapade sin verklighet. Dels för egen del, att jag, som då var en ganska tillbakadragen figur (och till viss del fortfarande är), hoppade på alla möjligheter som öppnades. Få saker slår att resa ensam med en kamera, när man blir varm i kläderna.

2019-03-26 18:18   Håkan Eklund

Intressanta reportagebilder!
- hawk

Svar från MattiasL 2019-03-27 20:15

Tack Håkan!

2019-03-26 19:41   Fredrikpersson

Intressant minireportage och bra bilder som gör att man känner sig närvarande i kollektiven.

F

Svar från MattiasL 2019-03-27 20:15

Kul att höra, tack!

2019-03-27 13:05   Erik Madsen

Hej Mattias.
Meget fine reportagebilleder - tomlen op for dem. De miljøer ligner meget dem, som man kan se her på "Fristaden Christiania" i København.
Med venlig hilsen fra Erik i roskilde/DK.

Svar från MattiasL 2019-03-27 20:16

Tack Erik! Ja, sant! Där har jag promenerat omkring en gång i tiden, men det var ännu längre sedan :-)