Ur en utlandssvensk frilansfotografs synvinkel

Farmor

I måndags gick min farmor bort. Inte på något sätt oväntat, vid 93 års ålder. Det gick fridfullt till, många i familjen fick möjlighet att ta farväl, och jag tror att hon var nöjd så.

Bilden är från sista gången hon orkade gå uppför backen till sommarstugan för att fika. När det var dags att åka hem tog vi en extrasväng och spanade på det just då obebodda huset, där hon och farfar bodde några år på 80-talet och där jag har några av mina tidigaste minnen från. 

Jag önskar kanske att jag gjort verklighet av att inför kameran be henne berätta mer om sitt liv. Hon var en mycket privat dam, som inte så gärna pratade om vad hon tyckte och kände, och det var nog därför det inte blev av. 

Nu blir det snart en vända till Sverige för min del, för att delta i begravningen. 

Inlagt 2017-10-28 14:45 | Läst 1072 ggr. | Permalink
Det kanske inte är oväntat att någon går bort men min erfarenhet från sådana tillfällen är att det ändå blir oväntat tomt efteråt. Hälsningar/ Björn T
Fint porträtt av din farmor, säger som Björn; man tror att man är förberedd eftersom de är så gamla men ändå så är man det inte. Det blir liksom tomt bakåt.
Mycket fin bild av din farmor. Här verkar hon vara full av tankar. Vi önskar nog alla att vi dokumenterat mer av våra föräldrars och far- och morföräldrars liv.
Tack för fina kommentarer. Det är som ni säger, oväntat tomt, och även om man förstår, så är det lätt att ta mycket för givet. Inte minst förändrar det något när den sista ur den generationen går bort.