Ao Nang februari 2015. Del 2: Matlagningskurs, mina första dyk och dykcert

Lördag 14/2

Nu hade jag bestämt mig. Jag skulle testa att dyka!
Hotellägaren körde in mig till stan i sin tuk-tuk. 50 bath mot normala 100. Jag gick in i Kon-Tikis butik och bokade in mig på "Discover Scuba Diving".

Färsk frukt till lunch, sen gick jag till Starbucks och drack en halv liter riktigt gott kaffe.

En jättekopp kaffe. Bea Uusmas bok om Andrées polarexpedition passade fint i den sköna thailändska värmen.

På väg tillbaka till hotellet strövade jag i sanden längs den 3 km långa Nopparattara Beach.

Nog har jag sett intressantare baddräkter, men tjejerna gjorde sig ändå bra på bild.

Eftersom det var lågvatten gick jag också ut till de närmaste små öarna och kikade på snäckor och krabbor.

Torrlagd ö

En till som letade skaldjur. Common Sandpiper, tror jag.

Härligt åkdon som skjutsade folk till stranden. Tyvärr verkade det mesta bestå av murket trä.

Matlagningskurs hos Ao Nang Cookery School på kvällen. Vi gjorde fem rätter; Papaya sallad, Tom kha kai, Phad thai, Chicken with cashew nuts och min favorit Panang curry. Inte första gången jag går matlagningskurs utomlands. Jag har gjort det tidigare i Thailand och i Vietnam. Rekommenderas!

Jag beställde ett par skjortor hos en skräddare.

Söndag 15/2

Till Phi Phi med Kon-Tiki. Testade att dyka tillsammans med handledare efter en kort genomgång av de mest grundläggande säkerhetsrutinerna. Vi började vid ett rev som heter Maya Corner. Det var bokstavligt talat "hålla handen" i början. Efter ett tag fick jag slippa lös, men handledaren var nog aldrig mer än två meter ifrån mig. En fantastisk upplevelse samtidigt som som jag kände mig klumpig och otymplig. Jag är van simmare och har dykt mycket utan utrustning som ung, men nu satt det fenor på fötterna som hindrade mig från att simma normalt. Att andas med utrustningen gick däremot bra. Som djupast var vi på 8,5 meter. Bland allt spännande jag såg fanns Giant Trigger Fish, Giant Puffer Fish och Crown of Thorns Starfish.

Här är jag tillsammans med handledare Charlie. Foto: Cathy Ridsdale.

Efter första provdyket hade jag bestämt mig för att gå vidare och skaffa "Open Water Diver"-certifikat så till andra dyket, vid Hin Klai, fick jag byta handledare till en mer erfaren instruktör för att kunna genomföra några "skills". Tömma masken under vatten, låna luft av annan dykare och liknande övningar. Nu gick vi också lite djupare, ca 12 m. Fenorna kändes inte lika hindrande den här gången. Jag hade den stora lyckan att i mitt andra dyk få se en leopardhaj (som jag senare har fått veta att det egentligen var en zebrahaj). Tydligen är det inte så vanligt, även de erfarna instruktörerna som dyker i de här vattnen nästan dagligen blev jätteglada av att få se den. Jag såg också Pacific Lion Fish, Clown Fish och en massa annat spännande.

Den låg stilla på botten och lät sig inte störas av dykarna. Ca 2 m lång har jag för mig. Foto: Cathy Ridsdale.

De här thailändarna la långrev ute vid Hin Klai. Vad de förväntade sig att få för fisk vet jag inte.

På kvällen besökte jag Kon-Tikis butik, betalade för Open Water Diver-kursen och fick ut kurslitteratur på svenska. Pluggade sen på hotellet flera timmar.

Måndag 16/2

Jag blev hämtad tidigt utanför hotellet, sen teorilektioner hela förmiddagen. Praktiska övningar i 2 m djup bassäng hela eftermiddagen. Jag gick kursen tillsammans med ett ungt par från Polen, så allt var på engelska. Vår lärare/instruktör Matilda var dock svensk, så det gick bra att ställa frågor på svenska lite vid sidan om.

Flera timmars pluggande under kvällen.

Nopparattara Beach var rätt fin på kvällen också.

Tisdag 17/2

Open Water-kurs hela dagen. Övningar i bassäng under förmiddagen. Jag kände mig fortfarande otymplig och hade dålig balans under vattnet.
En riktigt fin färggrann fågel, någon slags sunbird, höll till vid bassängen men det var inte läge för fotografering.
Teori med några prov efter lunch.

På kvällen när jag var på väg in till stan såg jag en ägretthäger nära hotellet. Jag hämtade de skräddarsydda skjortor jag hade beställt tidigare och käkade sen en härligt chilistark green curry. Det kom en kraftig regnskur medan jag åt.

Flera timmars pluggande på hotellrummet.

Onsdag 18/8

Med Kon-Tikis lilla båt ut till Ao Nang-öarna. 3 dyk med "skills". Jag lyckades äntligen få skaplig balans och lite känsla av viktlöshet tack vare några extravikter längst ner på flaskan. Tyvärr inte lika fin sikt i vattnet som ute vid Phi Phi.

Mina polska kurskamrater närmast kameran, vår instruktör och lärare Matilda längst bort.

En av Ao Nang-öarna.

Sista teoriprovet ombord på väg tillbaka mot Ao Nang Beach. Godkänd! Dykcert! Open Water Diver innebär att jag får dyka till ett maxdjup av 18 meter.

Jag tog det lugnt under kvällen och njöt av att slippa sitta och plugga. Käkade på en enkel restaurang nära hotellet. De hade inte thaimat, men en enda gång fick man väl stå ut med det.

< Del 1  -oOo-  Del 3 >

Ao Nang februari 2015. Del 1: Snäckor, fiskar, fåglar och massage.

Jag reste ensam. En riktig spontanresa, jag bokade en torsdag och reste på tisdagen veckan efter. Jag fick sista platsen i planet och hade två enkla hotell att välja mellan, ett i Krabi Town och ett nära Ao Nang. Jag valde Ao Nang. Mitt i en stad vill jag inte bo.

Tisdag 10/2

Avresa från Insjöns järnvägsstation 09.21. Byte i Borlänge.
Eftersom alla former av rälsbundna färdmedel har den fula ovanan att haverera när jag finns ombord hade jag valt avgång med god marginal. Nu blev det dock inget haveri denna gång, bara lite obligatorisk försening, så det blev många timmars väntan på Arlanda.

Jag hade plats i planet i mittraden allra längst akterut. Skönt, tänkte jag, inga ungar bakom som sparkar på ryggstödet. Sant, men istället gick det inte att luta ryggstödet. Lite jobbigt på en långflygning. Ingen utsikt heller från mittraden. Men bokar man sent får man ta det som finns... Grannar i stolsraden var ett trevligt par från Frösön.

Onsdag 11/2

Landade på Krabi flygplats kl. 10 lokal tid. Lång och långsam kö till passkontrollen.
Jag tog taxi till mitt hotell, Baanthara Guest House en bit utanför Ao Nang. Hotellet visade sig vara väldigt enkelt och lite småruffigt, saknade pool, balkong, trädgård och restaurang. Det var dock skapligt rent och sköttes av en thailändsk familj som verkligen gjorde sitt bästa för att man skulle trivas. Deras engelska var inte den bästa så det blev en del pekande i broschyrer och kartor och  skissritande, men viljan att förstå var det inget fel på.

Baanthara Guest House. Rummet längst upp till höger var mitt.

Jag konstaterade glatt att jag hade en liten gecko inne på toa. Såna är vackra, kul att titta på när de jagar, och de käkar irriterande flygfän.
Jag sov en stund och gick sen de tre kilometrarna in till Ao Nang. Käkade en god curry och bokade en snorkelutflykt med det svenska företaget Kon-Tiki.

Jag såg och hörde de härliga fåglarna Common Myna och såg en Pied Fantail på mycket nära håll. Den hade sitt bo på utsidan av en restaurang där det passerade folk hela tiden på två meters avstånd.

Common Myna. En av mina absoluta favoritfåglar.

Pied Fantail (tror jag). Kul liten pippi. Lättfotograferad.

Torsdag 12/2

Med Kon-Tiki på dyk- och snorkelutflykt till några rev utanför Phi Phi Island. På vägen ut serverades vi färsk frukt. Vattenmelon, ananas och bananer. Speciellt ananasen är mycket, mycket godare här än den är när man äter den i Sverige.

Kon-Tikis största båt.

På väg ut mot Phi Phi Island.

Jag och en av dykinstruktörerna var de enda svenskarna, och jag var den ende som inte dök utan bara snorklade. Redan här började det dyka upp några tankar på att "tänk om, kanske man skulle prova på att gå lite djupare..?." Jag fick i alla fall se Moorish Idol, Emperior Anglefish, Neon Damsel, Parrot fish och många andra färggranna, vackra fiskar och koraller. Min vattentäta lilla Pentax var givetvis med.

Moorish Idol heter den gulsvarta. I överkant tror jag det är en Puffer Fish.

Papegojfisk. De käkar koraller och det hörs i vattnet hur de knaprar.

Massor av fisk. De är inte speciellt skygga heller, man får se dem på nära håll. Man kan nästan hamna mitt i ett sånt här stim.

Här har några av dykarna kommit upp. Den röda korven är en markeringsboj som de blåser upp med luft från tuben.

Fredag 13/2

Jag gick omkring på stranden närmast hotellet, Nopparattara Beach, och plockade vackra snäckskal. Många arter som jag aldrig hade sett förr. Tänk vad jag hade längtat efter just det! Gå på en sandstrand i sol och värme och titta på miljoner snäckskal och små krabbor. Helt underbart! Fast lite knäppt är det ju också.

Nopparattara Beach. Eller i alla fall en liten del av den 3 km långa stranden.

Massor av snäckskal!

De små krabborna skapar såna här mönster.

Här bor en lite större krabba.

Strandpromenaden blev inte sämre av att det fanns många mynafåglar där. Som bonus satt jag och tittade på en jättestor svart fjäril medan jag drack kaffe på ett strandfik.

Fjärilen ville inte vara still för att bli bra på bild. Jag har inte lyckats identifiera den.

På eftermiddagen gick jag in till stan. Strövade runt bland souvenirbutiker, fotograferade mycket och käkade gott. Som alltid när jag besöker något spännande land besökte jag en frisör. Det är inte i första hand priset som gör att jag gärna klipper mig utomlands. Det kan vara en intressant upplevelse också, fast just den här gången gick det ganska normalt till. Jag unnade mig också en hel timmes skön fotmassage.

Det här är riktigt skönt!

Den här skylten fotade jag utanför ett annat ställe. Matmassage är inget jag vill prova.

Tuk-tuk tillbaka till hotellet.
Tyvärr hade min lilla gecko försvunnit.  :-(

Del 2 >

Det Polen jag ville se mer av.

Det här är Polen för mig, det jag ville se mer av. Samtliga foton tagna i och omkring Szczecin och på floden Odra.

Jag struntar i bildtexter den här gången och låter bilderna tala för sig själva. Det är snabbt framletade foton som jag inte har lagt ner något större jobb på. Det är motiven jag vill visa, inte fotografierna. Fråga gärna via kommentar om ni undrar om något motiv.

Angående ville se mer av så hänvisar jag till bloggdelen om Krakowresan.
Fotona här är tagna andra årstider än september, då vi gjorde resan till Krakow, men jag är övertygad om att ovanstående platser har samma härliga, ska vi säga patina, året runt. Något helt annat än de glättiga turistfotona från Krakow, som jag är övertygad om att det finns tusentals nästan identiska av.

Krakowresan var en besvikelse

Ända sen jag för första gången besökte polsk hamn i jobbet har jag velat åka tillbaka dit privat och gå runt och titta på den för oss svenskar lite speciella bebyggelsen. Szczecin blev en riktig favorit efter flera besök i den hamnen. Jag bara måste dit och se mer! Både själva stan och omgivningarna.

Efter många år verkade det äntligen som om den drömmen skulle bli verklighet i höstas. Min resekamrat ville också till Polen. Men... "Ska man till Polen ska man till Krakow, alla säger att det är så fint där". Jaha. Jag accepterade. Förmodligen ett av de dummaste beslut jag har tagit. Vad ska jag göra i Krakow när det inte intresserar mig ett dugg, och jag har en gammal dröm om att få se Szczecin ordentligt? Jag ångrade mig nästan genast, men då var resan redan beställd. Jag höll god min och följde med. I början av september 2014 flög vi dit. Det är först nu i februari jag har orkat gå igenom bilderna.

Här bodde vi. Hotel David i de judiska kvarteren. Inget lyx, men klart godkänt.

Boställen med roligare namn fanns, men de kanske inte var lika roliga att bo i.

Jag tyckte inte att bebyggelsen i Krakow skiljde sig så mycket från många andra ställen. Det kändes som om jag hade sett det förut.

Kyrkor fanns överallt, minst en i varje gathörn kändes det som. Inget som intresserar mig speciellt...

Den stora saluhallen på torget gillade jag dock. Såna brukar ofta vara härliga byggnader.

Insidan av saluhallen var också vacker. I "butikerna" fanns bara krimskrams. Sånt kan vara roligt att kika på, men jag hade hellre sett att det var en riktig saluhall med spännande fiskar och grönsaker i stånden.

Torget såg nog mest spännande ut på kvällen.

Musiker syntes på gator och torg. Dessutom....

...fan också. Varken musiker eller själva fan lät sig gärna bli fotograferade gratis.

Duvorna var rätt kul att fotografera med kameran på deras nivå.

Duvorna gillade glass.

Det här tror jag var självaste Kung Duva i sin fontän.

En eftermiddag var det veteran-rallybilsträff på torget. Wartburg rallybil var nog knappast någon vinnare.

Såna här ekipage fanns nästan hur många som helst.

Både hästar...

...och kuskar var fint uppklädda.

Att åka häst och vagn i den moderna trafiken kändes lite märkligt.

Det här var kul! En hel marknad med bara biprodukter.

Honung, vaxljus och mängder av annat som hade med bin att göra. Bina på disken var nog dock inte till salu.

Hmm..? Undrar hur det här gick till.

Jag försökte inte ens räkna hänglåsen.

Den här f.d. flodbåten var ett rätt trevligt fik. Troligen kajfast, med tanke på att vevaxeln ligger på luckan.

Den "fantastiska staden" tyckte jag att jag hade sett förr, fast jag aldrig hade varit där. Om den nu hette Malmö, Aalborg, Wolgast eller Dubrovnik förra gången jag såg den. Lite av varje kanske.

Vi följde med på en heldagsutflykt till Auschwitz och Birkenau. Efter alla filmer jag har sett och alla böcker jag har läst så kändes det som om jag hade sett det också förut, nästan varenda detalj. Det enda som var en överraskning var storleken på anläggningen. Den var ju enorm!
Det var jättefint väder den dagen. Solsken och riktigt varmt, men det hade man ju inte så mycket glädje av så långt från hav och strand.

Är det här världen mest kända skylt? Den mest ökända är det nog i alla fall.

Auschwitz I.

Varje guide hade mikrofon och alla besökare hörlurar på skallen. Varje grupp hade egen frekvens, så man hörde bara rätt guide. Fungerade utmärkt! Tjejen här var vår guide och hon pratade riktigt bra svenska.

Här ska ingen slippa ut!

Auschwitz II - Birkenau.

Här åkte många tåg in. Troligen inte en enda ut.

En av de ökända vagnarna finns kvar. Hela fältet bakom har varit fullt av byggnader.

Den här flitigt fotograferande nunnan hörde till en annan grupp i närheten.

Krakowresan som helhet tyckte jag var en stor besvikelse. Krakow var inte alls speciellt på något vis. Inte speciellt vackert, inte speciellt intressant. När jag kom hem ville jag helst av allt få tillbaka första veckan i september och pengarna för att kunna göra min riktiga Polenresa, den som jag har drömt om att göra så länge, men jag insåg snart att den drömmen är död. En ganska enkel dröm som var så nära att uppfyllas. Rent teoretiskt kan jag göra den resan nästa höst, men nej. Drömmen är förstörd.  

Hur jag än försöker tänka på de positiva upplevelser vi ändå hade där, så hamnar de i skuggan av att det stället tog död på min dröm. Skitkrakow!
Aldrig mer tänker jag låta någon ändra i mina drömmar.

Kan det här verkligen funka?

Har svårt att tro det. Men när inte grejorna levereras med kopplingsschema kan det bli så här.

Eftersom två svarta prickar förekommer i fotot passar etiketten ".." även här.