Tråkigt att se, men ett bra foto

Så här vill man ju inte se de små vattenkusarna. Helst vill jag se dem i deras naturliga miljö. Det blev ändå ett foto jag tycker om, trots det tråkiga innehållet.

Fotograferat i fiskehamnen på den Vietnamesiska ön Con Dao.

Andetag fångade på bild

Jag tog det här fotot med min vattentäta lilla Pentax när jag snorklade ovanför några dykare utanför Alanya i Turkiet. Det kan bli rätt intressanta former när utandningsluften stiger mot ytan. En del små, andra stora. En del runda som ballonger, andra ser ut som ufon, maneter, zeppelinare, pitabröd...  nästan hur som helst.

Musikaliska fåglar

För sex år sen fotograferade jag de här fåglarna i Istanbul.
Jag tycker att det ser ut som ett notblad till klassisk musik. Kan det vara Mozarts Rondo alla turca?

Någon som kan spela stycket?

En till tjej i bomullen

Ett till foto jag tog i turkiska Pamukkale för åtta år sen. (Det förra finns i inlägg Ett riktigt lyckat foto. En liten detalj bara...)

Precis som det förra fotot är det här från tiden när fotointresset hade börjat vakna, men jag hade i stort sett inte lärt mig något i ämnet. Att fotot ändå blev någorlunda bra skyller jag helt på kamerans automatik och nybörjartur. Kameran var för övrigt en liten vattentät kompakt, en Pentax Option W20.

Jag tyckte om fotot redan när jag såg det i datorn första gången, men tyckte att det såg lite för blekt och avslaget ut. Jag försökte efter bästa förmåga att justera till det i Elements och fick det bättre men inte bra. Jag har senare med mera kunskap och erfarenhet försökt igen och kanske fått det lite bättre, men fortfarande inte som jag ville ha det. Nu har jag skaffat Lightroom, och i helgen testade jag att justera det fotot igen. Nu blev jag nöjd! Kanske är det egentligen lite för blått, men jag gillar att samspelet mellan kyla och värme.

Kvinnan är för mig helt okänd. Hon råkade bara stå där och ha det som jag tycker gör hela bilden, en orange scarf.

Ett riktigt lyckat foto. En liten detalj bara....

Ett av mina gamla foton som jag har hittat när jag gått igenom samlingen med lite mer erfarna ögon. Det är åtta år sen jag tog fotot. På den tiden hade fotointresset precis börjat vakna och jag hade nog inte blick för att se vad som kan bli bra på bild, förmågan att titta efter bättre bildvinklar, placera huvudmotiven i rätt position och invänta rätt ögonblick. Märkliga saker som skärpedjup och exponeringskompensation hade jag aldrig hört talas om. Ibland blev det rätt bra ändå, mest tack vare automatiken i kameran och ren tur.

Fotot är taget i turkiska Pamukkale. Klipporna ser ut som bomull. Det turkiska ordet för bomull är pamuk, så jag är inte den första som gör den kopplingen.
Fotot är ju riktigt bra. Exponeringen är bra, skärpedjupet bra, kvinnan rätt placerad. Men varför, varför kunde jag inte ha väntat tills den för mig okända kvinna vände sig om och tittade ut över dalen? Nu ser hon bara jättefel ut i ett i övrigt bra foto.