Smoke on the water

I lördags kväll när jag var ute och körde M/S Gustaf Wasa var bergen väster om Mashavet höljda i rök. Det var inte lite rök heller, många kvadratkilometer måste ha varit röktäckta. Skogsbrand? Det luktade som när man eldar gräs i april långt ute på Siljan, men efter ett tag kom jag på att jag egentligen inte vet hur en skogsbrand luktar. Kanske ungefär som gräsbrand.

När vi närmade oss långbryggan i Rättvik hoppades jag att brandlukten skulle bytas mot den rätt behagliga doften av burn-out (Classic Car Week pågår), men det luktade istället dåligt fungerande reningsverk.

Var det brann vet jag fortfarande inte. Det var en rätt stor skogsbrand norr om Älvdalen i lördags men att röken skulle komma ända därifrån känns inte rimligt. Kanske var det någon lite mindre brand på närmare håll.

Nu har det hänt igen...

I går kväll hade vi en väldigt färgrik solnedgång på Siljan. Jag tog kompaktkameran och knäppte några snabba, valde ett foto och ökade konstrasten och färgmättnaden lite med FastStone Image Viewer i tjänstedatorn och la ut fotot på M/S Gustaf Wasas Facebooksida.

Folk gillaklickar och delar som galna!
På ett dygn över 1 000 gillaklick och över 150 delningar. Gustaf Wasa har fått över 40 nya gillare på köpet.

När jag kollade på skärmen hemma tyckte jag nog att jag drog på färgerna lite väl mycket, men folk älskar ju fotot så.... Färger går hem, tydligen.

Brohoppning

Förr hände några gånger varje sommar att folk hoppade från den gamla landsvägsbron i Leksand ner i älven, men nu har ingen gjort det på många år, så vitt jag vet. Den förra var en ung kvinna som landade fel och blev svårt skadad.

I går var det dags igen. Om hopparen anser sig vara för duktig för att riskera att bli skadad eller bara full och dum vet jag inte, men hoppade gjorde han. Två gånger när jag såg, kanske fler gånger senare. Den andra gången var jag redo med kameran.

Jag har använt high speed seriebild på K-5:an. Jag har aldrig tidigare haft anledning att testa det, men det funkar ju bra. Serien ovan är var annan bild.

Vad sjutton är en vaver?

En del namn på geografiska platser brukar verka rätt märkliga för oss nutidsmänniskor. Andra fattar man ganska lätt, eller i alla fall kan man lätt komma med en rimlig gissning.

Stock-holm: Holmar där man hanterade eller hämtade stockar.
Göte-borg: Götarnas borg.
Malm-ö: En ö där man hittade malm.

Kanske mina gissningar på ovanstående är fel, men de känns rimliga.

En som definitivt är fel, men ganska kul.
Här-nös-and: Ingen närmare förklaring behövs.

Sen har vi alla Heden, Holen, alla namn på ...ryd, ...stad, ....köping, ...by, Söder..., Norr... Stor... o.s.v.

De mera kryptiska brukar ofta bygga på någon sedan länge glömd benämning på "höjd" eller "vattendrag" har jag fått lära mig.
Min morfar var duktig på att förklara geografiska namn, men han är bort sen länge.

Ett namn som jag har försökt tyda med Googles hjälp helt utan resultat är Vaverön. "Ön" begriper jag, men vad f-n är en vaver?
Vaverön. En av få öar i södra halvan av Siljan. Populärt tillhåll bland båtfolket.

Om man är snål när man tutar får man lätt rusånga

S/S Engelbrekt låg vid kajen och eldade på. Det är stora mängder vatten som ska värmas innan det går att åka ångbåt. När vi passerade med M/S Gustaf Wasa hälsade de på oss med ångvisslan. Några sekunder bara. Jag svarade med en lååång signal med vår ångvissla (som körs på tryckluft). Jag sa till en passagerare som stod bredvid att de är nog snåla med ångan.
En halvtimme senare hade de för mycket ånga och säkerhetsventilen öppnade. Det hörs nästan liga bra som ångvisslan, fast utan tut.

Rusånga