Rafting i Turkiet

I månadsskiftet augusti - september var jag en vecka i Alanya och njöt av solen och värmen. Som extremt värmeälskande så lyckades jag verkligen vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Det var över 40 grader på dagarna hela tiden, varmaste dagen  47 härliga grader och strålande sol.

En av dagarna testade jag rafting uppe i Taurusbergen. Alltså jag paddlade flotte. Min trogna lilla vattentäta Pentax W-90 var naturligtvis med.

Det hela var ganska välorganiserat med hämtning utanför hotellet. Två timmars färd i minibuss, varav den sista timmen på slingrande bergsvägar. Målet för resan hette White River, Köprülü Kanyon. Totalt var vi flera hundra människor som skulle paddla flotte. Mest tyskar och ryssar. Jag hörde ingen tala något nordiskt språk i närheten.

Jag satt i framsätet i minibussen och hade fin utsikt.

Hjälm, flytväst och paddel var obligatoriskt. Utöver det minsta möjliga. Min lilla Pentax fick tillstånd att följa med.

Jag hamnade i en båt med bara tyskar och naturligtvis en turkisk "skeppare". Alla hjälptes åt att paddla enligt order på engelska från skepparen.

Strax ger vi oss iväg

Tyvärr var några av tyskarna i min flotte mest intresserade av att ha vattenkrig med alla som kom tillräckligt nära.

Vattenkrig förekom på fler håll

Floden var omväxlande lugn och strid. Det var väl inga riktigt ruskiga forsar och fall, men det kändes ändå ganska häftigt. Ett ekipage lyckades faktiskt resa sig med fören rakt upp och sen slå runt baklänges, så lite vilt var det ju.

Nu går det undan ett tag...

Ungefär halvvägs stannade vi för lunch. Riktigt gott käk som satt riktigt fint. Tyskar tände cigg vid matborden utan att bry sig om bordsgrannarna det minsta.

Den enkla "restaurangen" låg högt över floden

Jag han rigga kameran med timer och bli med själv medan vi väntade på käket

Det var ca 45 grader varmt och ganska blåsigt. Riktigt varm blåst, det kändes som att stå framför en enorm kupévärmare. Vattnet var dock iskallt, eller i varje fall kallt.

Nästa fors

På ett ställe hade det samlats en massa getter för att kolla på de tokiga turisterna

Jag har för mig att någon nämnde att sträckan vi paddlade var 14 km, men efter att ha tittat lite på Google maps, tror jag inte att det var mer än 6-7 km.

På något sätt ska flottarna uppströms igen. Undrar om killen sitter kvar där uppe under färd. Kan tänka mig att det är svajigt...

Ett förbjudet foto

I ryska hamnar brukar råda totalt fotoförbud. Det gör det nog i andra hamnar också, men där tar man inte så hårt på sånt.
Självklart kunde inte jag låta bli att fotografera när vi lastade i Kaliningrad. Nästan ingen annan hamn bjuder på så många fina motiv. Härliga gamla lagerbyggnader av tegel, gamla båtar, hamnkranar av nitat stål... Men man tar ju inte med dyraste kameran ut på däck. Den kan ju bli beslagtagen av någon nitisk vakt. Eller en vakt som tycker sig behöva en fin kamera.

Vakterna i hamnen är ofta kvinnliga. Några verkar vara mycket vackra och brukar se glada och trevliga ut. Jag tänkte nog några gånger att försöka prata lite engelska med dem, men tyvärr brukar de alltid gå i sällskap med någon som ser riktigt bister och elak ut.

En enda gång vågade jag mig på att sikta på en vakt med kameran.

Något viktigt saknas...

...i denna småbåtshamn i Dubrovnik.

Något som vi svenskar tycker är viktigt i en småbåtshamn.
Det tog faktiskt ett tag innan jag tänkte på det själv.

Rätt svar belönas med en glad smiley.

Härliga Ærø: Mitt hus och min gata

Borde vara i alla fall.

Fotona givetvis tagna i Marstal.

Härliga Ærø del 4: Resan hem

Vi anlände med färjan från Marstal  till Svendborg på Fyn. Efter att ha tittat runt där lite drog vi vidare norrut.

Vi rullade på rätt bra efter motorvägen ett tag...

....men tröttnade snart på det och svängde in på mindre vägar Här tog vi en liten rast med medhavt kaffe och mörkt bröd med Gølsalami och rostad lök.

Vi åkte Stora Bältbron över till Sjælland. Där fick vi verkligen känna på stormen. Vinden ställde husvagnen närmast framför helt på tvären under färd, och den var ytterst nära att välta. Det var första gången jag åkte över bron, men jag har åkte under många gånger med lastbåt, dock aldrig i sån blåst.

Vi kom in i utkanterna av København. Vi hade tidigare plockat på oss lite turistinfo och utsett ett vandrarhem vi tänkte prova. Adressen var inknappad på GPS:en. Vi tog oss fram bland stora hus och intensiv trafik i flera filer, svängde av i en korsning och helt oväntat befann vi oss i en lummig bokskog!

Vilken oas, alldeles intill storstan!

Vandrarhemmet heter Lyngby Vandrehjem och ligger i Jægersborg Hegn. Själva byggnaden var en gammal skola.

En gammal skola duger utmärkt som vandrarhem. Inte lyxigt, men helt OK. En vacker byggnad är det också.

Skolan var avsedd för barnen till arbetarna på Raadvad Knivfabrik. Man tog hand om arbetarna på den lilla orten.

Vi tog en promenad i området. Kameraväskan var givetvis med.

En byggnad där man har använt vattenkraft. En kvarn kanske.

Vattnet bakom kvarnen.

Riktig naturskog.

Raadvad kvivfabrik. Tyvärr ej i bruk.

Morgonen efter åkte vi efter den vackra strandvägen norrut från København, stannade några timmar vid konstmuseet Lousiana, sen färja Helsingør - Helsingborg.