Från Mashavet och andra vatten
Rundresa i Vietnam 10: Julafton i Quy Nhon
Tisdag 24 december (Julafton)
Bussfärd från Kon Tum till kuststaden Quy Nhon. Det gick sakta. Många mil med pågående vägbyggen. Vägen kantades nästan hela tiden av små enkla hus. Sen bar det upp i bergen. Extremt branta backar och långsamma fordon som nätt och jämt klarade backarna på lägsta växel...
Vi var högt uppe i bergen med milsvid utsikt.
Reparation av vägräcke. Undrar hur det gick sönder... Huvva!
Däcksverkstad på landsbygden. Kvinnan verkade vara någons slags bas, men var inte heller rädd att hugga i.
Vi var framme i Quy Nhon i tvåtiden. En lugn eftermiddag med promenad i staden på egen hand.
Hotellfoajen med julgran och tropiska växter.
Staden ligger vid kusten och verkar vara lite av ett turistparadis med sin långa fina sandstrand och många fina hotell direkt vid stranden. Vi såg dock inte många västerlänningar. Det är nog vietnameserna själva som är turister här. I varmare och mindre blåsigt väder är det nog en riktigt skön plats.
Det var rejält blåsigt och fiskebåtarna lämnade inte den skyddade bukten vid Quy Nhon.
Jag kollar på en korgbåt med fiskeredskap. Rätt tveksam sjösäkerhet enligt min åsikt. (Foto: Eva Cedergren)
På kvällen åt vi gemensam julmiddag på en lite finare restaurang. Svensk julmat hade de givetvis inte, men jag tror inte heller att någon saknade det. Köket verkade ha rätt låg kapacitet, för en tallrik i taget kom fram. När siste man fick sin mat hade de första ätit färdigt för länge sen. Inte hade de kaffe heller...
Utsikt från hotellet sent på självaste julafton.
Onsdag 25 december (Juldagen)
Gemensam stadsvandring i Quy Nhon med våra guider under förmiddagen.
Svetsverkstad på trottoaren. Svetsskärm, skyddsskor och handskar är bara hindrande tjafs som västerlänningar använder.
Vietnamesiska skrivs med det latinska alfabetet, men med massor av fnuttar och krusiduller. Texten är någon slags propaganda om ett starkt försvar.
Slaktaren hade butiken utomhus.
Här sålde man kokosnötter och bensin.
En mekanisk verkstad öppen mot gatan bland butikerna.
Här köpte vi nymalet kaffe, odlat i området runt Kon Tum.
Här hade man generatorer som specialitet.
Himmelen förmörkas av telecom och el.
För en del förmörkas även sikten från balkongen.
Jag handlade lite på ett varuhus som hette Co.op och faktiskt påminde en del om svenska Coop.
Vi åt både lunch och middag på enkla men bra Barbara's backpackers Kiwi Café mitt emot hotellet. (Foto: Eva Cedergren)
Rundresa i Vietnam 9: En cykeltur i och utanför Kon Tum
Måndag 23 december
Vi gav oss ut på en cykelutflykt med hyrda cyklar i ganska varierat skick. Vi fick med oss en lokal guide som både var kunnig och pratade mycket bra engelska. Vi började med att cykla ut från Kon Tum rakt ut mot landsbygden utanför för att besöka byar med olika etniska minoriteter.
Branta backar gjorde att vi fick leda cyklarna ibland.
Vi fick till och med bära cyklarna ibland.
I sandslänterna på sidan av det som föreställde väg fanns hål rakt in på flera ställen. Jag anade att något djur gjort dem, och mycket riktigt berättade guiden att det var "rat snakes". Efter lite googlande vet jag att såna ormar inte är giftiga, men ser ruskigt farliga ut ändå. Dessbättre råkade vi inte på någon under utflykten.
Efter några rätt jobbiga kilometer kom vi fram till en by med ett högt bambuhus av den typ vi såg på museum i Hanoi, fast här var huset "på riktigt". Det användes som ett slags gemensamhetshus, kanske motsvarande en svensk bystuga.
Bambuhuset ser verkligen originellt ut. (Foto: Eva Cedergren)
Inne i bambuhuset fanns givetvis en plats till farbror Hos ära. Ho Chi Minh alltså.
Torr bambu och vass brinner nog fint när det börjar fräsa i den här onödigt spännande elinstallationen.
En rejäl gonggong av en lastbilsfälg väcker nog byn när det behövs.
Bybefolkningen använde lämpligt transportmedel för vägarna i området.
Byborna höll på att tillverka julpynt. Det här var ju dagen före julafton i ett kristet området.
Propellrarna var nog mera leksaker än julpynt.
Vi cyklade vidare till en liten by vid en flod med brunt vatten, som sakta rann genom landskapet. Vi käkade lunch i en enkel bambuhydda.
Efter lunchen cyklade vi tillbaka mot staden Kon Tum.
Äntligen lyckades jag få ett foto på folk som arbetar på fältet. Jag har dock sett massor av bättre fototillfällen genom bussfönstret.
Vi fick dela vägen med boskapen.
Vi cyklade över en miniatyrvariant av Golden Gate Bridge.
Även i utkanten av stan förekom boskapstrafik.
Inne i staden Kon Tum besökte vi träkatedralen och marknaden. Överallt fanns mer eller mindre groteska julkrubbor i magnumformat och annat jättestort julpynt.
Träkatedralen var en imponerande byggnad.
Markanden var nästan lika kaotisk som den i Hanoi. Här fanns det mesta att köpa. Levande fisk och fjäderfän, otäcka fällor, frukt och grönsaker, kött, plastmattor, väskor och ryggsäckar, kläder, verktyg...
Det här verkar vara avsett att ätas.
Usch! Använder man verkligen sån här otäcka saker?
Om man sitter en bit ut i gatan och hindrar trafiken kanske man får sälja mer torkad fisk?
Symbolen är många tusen år gammal och har inget med nazism att göra här. Men visst hajar man till...
På kvällen var vi några som lyckades hitta en riktigt fräsch restaurang, men språkkunskaperna var inte lika imponerande. "Seven bills" blev på något vis "seven beers".
Rundresa i Vietnam 8: Lite vilsna på landsbygden
Söndag 22 december
Vi lämnade Hoi An med buss tidigt på morgonen. Vi åkte Ho Chi Minh-leden söderut. Den följer den gamla Ho Cho Minh-leden, känd från vietnamkriget, men är numera en asfalterad, bred fin väg.
Efter några mil, vid My Son, stannade vi och tittade på de över tusen år gamla ruinerna efter ett chamtempel. Byggnaderna blev svårt skadade under kriget, då B-52:or fällde bomber över området. Restaurering pågår.
Här ser det ut som om restaurering pågår. De ljusare stenarna verkar nyare.
Färden gick vidare över skogsklädda berg. Rena djungeln bitvis. Massor av floder med brunt vatten, ibland med blått. Nästan överallt bodde folk i enkla skjul intill vägen. Tyvärr blev det bara några få foton med de intressanta motiven.
Undrar hur stor familj som bor här?
Längre bort från turistsevärdheterna blev husen eländigare.
Under en pisspaus i landskapet fick jag få syn på denna fågel. Långt avstånd och inget stativ, men den är ändå identifierbar som en Crimson Sunbird.
Ett lunchuppehåll på ett mycket enkelt ställe med höns, kycklingar och mathundar springande mellan borden. Antagligen årets häftigaste dag för det lilla matstället, då det vällde in en massa hungriga nordbor. Både vår vietnamesiska guide och busschauffören fick rycka in och hjälpa till i köket och vår svenska guide serverade.
Undertecknad försöker få ordning på pinnarna. (Foto: Eva Cedergren)
Tyvärr såg stora delar av landskapet ut så här. Sophantering enligt systemet "Släng skiten över tomtgränsen" var mycket vanlig.
Chauffören körde fel ett par gånger. Efter att frågat lokalbefolkning om vägen fick vi åka tillbaka flera mil. Ena gången var vi faktiskt på rätt väg, men den var inte färdig. Den bara tog slut. Guiden berättade att bra kartor över Vietnam saknas, eller i varje fall har inte civila tillgång till såna. Kanske inte så konstigt att det blev fel.
Chauffören frågar efter rätt väg.
Högt uppe i bergen var det fuktig djungel.
Landskapet ändrade karaktär med höjd över havet.
Vid 19-tiden var vi i alla fall framme i staden Kon Tum. Då var det kolmörkt. Trots att bussresan blev längre än planerat tyckte jag att det var en intressant dag. Vi fick ju se massor!
Gruppen inkvarterades i två hotell, belägna på var sin sida av gatan. Det jag hamnade på var ett äldre lite pampigt hotell med högt i tak. Men vilka sängar... En träskiva med ett lakan på. Som ett biljardbord. Kuddarna var av den vanliga asiatiska standarden, dvs som cementsäckar.
Rundresa i Vietnam 7: Krukmakare och skeppsbyggare
Lördag 21/12
Hela gänget cyklade till en by några km utanför Hoi An. Byn hade krukmakeri som specialitet. Det fanns flera krukmakerier i byn. Krukmakarmäster var en 90-årig tant som var känd i hela Vietnam för att bevara gamla krukmakartraditioner. Vietnamesisk TV hade nyligen varit på plats och gjort reportage om henne.
Drejskivan var fotdriven. Inga moderna finesser här inte! Reklamen ser dock inte så traditionell ut.
Samarbete mellan generationer. Den 90-åriga krukmästaren får snurrhjälp av barnsbarnsbarnsbarn eller vad det nu kan vara.
Hunden på gatan utanför verkade vara nyfiken på besökarna i byn.
Även ungarna var nyfikna på de konstigt klädda västerlänningarna.
Ett annat av byns krukmakerier hade tallrikar som specialitet.
I byn fanns givetvis ett tempel. De gråaktiga ytorna består av pärlemor och glittrade alldeles enormt.
Nästa besök blev på en ö där man hade specialiserat sig på båtbyggeri. Materialet i båtarna var "oil pine". Man gjorde också fantastiska träsniderier, en del med inlägg av pärlemor.
Helt hantverksmässig varvsverksamheten.
Man snidade drakar, buddhafigurer och alla möjliga slags djur. Allt med enkla handredskap. Träslaget sades vara "jack fruit wood".
Fina pärlemorinläggningar. Varje liten bit tillskuren för hand och noggrant infogad.
Husmor i köket. Det här blev ett av mina favoritfoton från resan.
Även på varvsön fanns motorfordon. Skicket är kanske inte det bästa, men den är nog en viktig ägodel för en familj.
Rundresa i Vietnam 6: Matlagningskurs
Fredag 20/12 (forts.)
Hela eftermiddagen ägnades åt matlagningskurs hos Thuan Tinh Island Cooking School. Inte hela gänget var med, men de flesta. Kursen började redan på marknaden i Hoi An, där vi gemensamt handlade råvaror med hjälp av en av kursledarna.
Vår lärare visade os hur man skiljer på bra och dålig fisk, hur riktigt färska räkor ska se ut och en massa annat nyttigt.
Vi blev transporterade med båt på Thu Bon River cirka 1 timme, bytte till två kanoter och blev paddlade till en lantlig plats där kursen hölls. Vi blev varnade för att ge oss ut i växtligheten. "A lot of snakes".
De större fiskebåtarna låg still.
Det är inte bilfärjor man har i Vietnam, verkade det som.
Här har vi kommit in i ett biflöde. Den flätade korgen är faktiskt en båt!
Ena halvan av gänget i kanot. Växtligheten är "Water Coconut". Vietnamesisk hatt var obligatorisk under kanotfärden.
Vi fick prova att tröska ris, skilja agnarna från riset (!) och göra rismjölk med ålderdomliga redskap innan den egentliga matlagningen började.
Här har undertecknad fått upp farten på riströskan. (Foto: Eva Cedergren)
Vår lärarinna visar hur man får skalen att blåsa iväg från riset.
Den äldre lärarinnan kunde inte ett ord engelska, men hon kunde ändå skoja och spexa med oss.
Resultatet av vår matlagning blev fina vårrullar, rispannkakor med räkor och kött, biffsallad och biffnudlar och lite annat smått och gott. Krispiga örter och grönsaker, biff, räkor, bläckfisk, rispapper, rispannkakor och nudlar i olika kombinationer.
Vårrulle under tillverkning. Den innehåller både biff och räkor. Den här sorten ska inte friteras. (Foto: Eva Cedergren)
Rispannkaka med fyllning. Det var bara några dagar kvar till jul, men jultallriken var nog mest en slump.
Biffsallad. Biffen ligger under nudlarna.
Nudlar med grönsaker och bläckfisk. (Foto: Eva Cedergren)
Vi blev skjutsade tillbaka till hotellet med taxi. Biltaxi alltså. Det tog inte många minuter.
Sammantaget var matlagningskursen en av resans höjdpunkter.
Jag klippte mig på hotellet under kvällen. Jag brukar göra det utomlands. Visserligen är det alltid billigare än i Sverige, men det är inte därför. Det brukar vara ett intressant litet äventyr, se t.ex. mitt frisörbesök i Kroatien. Det blev lite äventyrligt den här gången också, men inte i den storleksordningen som i Kroatien. Äventyret bestod i att tjejen som klippte mig var så kort. Jag halvlåg i en vanlig stol, med nacken mot ryggstödets överkant, och hon nådde precis upp! Tyvärr saknas foto.
Vi åt kvällsmat på en restaurang inne i Hoi An. Nu visste man ju vad man beställde! Intressantast på stället var nog ändå drinklistan, som hade en del intressanta formuleringar. Vi nöjde oss dock med flaskvatten resp. öl.