Rädda Östersjön

I tisdags var Isabella Lövin gäst hos Naturskyddsföreningen i Finspång och talade om Östersjön. Jag var där.

Då jag var liten hade pappa och mamma, mest pappa, en liten segelbåt. Inne i Brunnsviken och Lilla Värtan var vattnet en ganska grumlig vätska. Den blev klarare ju längre från Stockholm man kom. En bit utanför Landsort såg man botten på kanske 50 eller hundra meters djup. Jag fick simma där och svindlade.

Som boende, numera delårsboende, på Gotland finns havet nära.

Arkivfoto Fujifilm Finepix F10 juli 2006

Isabella Lövin framträdde i någon liten mån som miljöpartist men mest som forskare och journalist. Hon tog det från början och visade en karta över Östersjöns tillrinningsområde. Nordiska länderna, Ryssland, Baltikum, Tyskland och Polen hade jag klart för mig, men inte visste jag att en del vatten kommer från Belarus och lite ända från Ukraina! (Den här kartan har jag i efterhand hittat på engelska Wikipedia. Svart linje visar tillrinningsområdet.)

Östersjön är grund, en tiondel av t ex Medelhavet, och vattnet varken sött eller salt utan bräckt. Det gör livsbetingelserna för växter och djur väldigt speciella och det finns jämförelsevis få arter. Då torsken slås ut finns ingen liknande art som tar över. Och nu är bestånden av storvuxen torsk borta.

Lövin har ju jobbat hårt på EU-nivå för att få stopp på industriellt rovfiske. Inte helt utan framgång, men det som gått igenom är alldeles otillräckligt. Det småskaliga kustfisket är nästan borta.

Sverige har ju satsat en hel del på avloppsrening men det finns mycket mer att göra i hela tillrinningsområdet. Även jordbrukets utsläpp behöver minska. Allt större bottnar är numera utslagna av syrebrist. Ni har säkert sett den kartan själva.

Jag fick plåta Lövin i foajén. På mitt förslag höll hon i sin tämligen nya bok Oceankänslan. Då den kom tyckte Stina Oscarson i SvD att den "är något så ovanligt som en fackbok befriad från tyckande och överdrifter. Och som trots att den inom sig bär ett hav av kunskap inte blir forskningsmässigt tråkig. En bok av en tidigare politiker som inte fokuserar på den egna gärningen och att frisera sitt eftermäle. Utan på saken. Den är liksom hennes tidigare bok ”Tyst hav” helt enkelt en bra bok."  (Länk till SvD-recensionen https://www.svd.se/a/pW8vKR/lovins-bok-oceankanslan-befriande-utan-tyckande )

Fådda blommor

Idag ringde blomsteraffären och frågade efter portkoden! Men den togs bort för mer än ett år sen, för att få stopp på obehöriga. Så jag bad blomsteraffären skicka buketten till min fru på hennes boende.

Det funkade jättebra! Min fru och jag var ute en vända på stan och då vi kom in stod blomstren där. De var till min födelsedag. En tjej i personalen sjöng Ja må han leva och utbringade ett fyrfaldigt leve. Jag blev nästan lite rörd.

Här kollar min fru på buketten. Det är nåt visst med fådda blommor!

Vårflod i februari, vad pågår?

Varning. Läs inte vidare om du vill slippa läsa om klimatet!

I måndags talade SMHI:s professor emeritus Sten Bergström hos en förening jag är med i. Vad pågår? Vårflod känner man ju till, men vårflod i februari?

På vägen dit syntes en regnbåge. Inte uppe i skyn utan nere vid ett vilt skummande vattenfall.

Och halt var det. Plusgrader hela dygnet men is på gångbron. Vattenstänket fastnar på bron. Det blåser inte mycket, men tillräckligt för att avdunstningen ska sänka temperaturen på brons yta och vattnet frysa till is.

Sten Bergström doktorerade på flödesberäkningar för kraftindustrin och fann en modell som fortfarande är basen i stora delar av världen. Var med och byggde upp Rossby Center, SMHI:s klimatforskningsavdelning. Både i jobbet och privat är han insnöad på Motala Ström. Vattendraget ifråga startar ju i Motala vid Vättern. Vättern är en stor sjö och utomordentligt värdefull som vattenreservoar, med har ett snävt tillrinningsområde, ett par tusen kvadratkilometer eller så. Motala Ströms avrinningsområde är desto större. Förutom Vättern omfattar det Östergötland och mer därtill. Totalt det näst största tillrinningsområdet i Götaland, 15 000 kvadratkilometer. (Tidigare stod felaktigt "landet" i st f Götaland)

I genomsnitt strömmar 90 kubikmeter vatten per sekund genom Norrköping. En vanlig vårflod det dubbla. Som mest var flödet nu i februari/mars uppe i 260 kubikmeter per sekund. Det hela började med en mycket blöt höst och förvinter i avrinningsområdet. Avrinningen hann inte med, så vattennivåerna höjdes i hela systemet. Till och med  längst ner, vid kraftverket Bergsbron/Havet som normalt ligger några centimeter över Östersjöns nivå var det gott och väl en meter högre. 18 mars hade flödet minskat men nivån fortfarande någon meter högre än normalt. Fallet vid Hästskodammen brukar vara metern högre.

1965 var vårflödet bland det högsta uppmätta, 290 kubikmeter per sekund. Det inträffade i maj månad. Att ett liknade flöde inträffar vart femtionde år eller så är något man får räkna med. Men att det inträffar i februari kan inte förklaras på något annat sätt än att det har med klimatförändringen att göra. Östergötland har fått Skånes klimat. Där har vårfloden oftast inträffat i februari/mars.

Rekordtidiga vårfloden till trots och att det larmats om rekordvärme i hela världen har ju vintern känts kall och vårens ankomst seg. Hur hänger det ihop?

Bildkälla: SMHI mars 2024

Åtta minuter tidigare

lämnade ljuset vår närbelägna stjärna. Sen nådde det Norrköping, närmare bestämt Holmengatan i Industrilandskapet. Och lyste upp den här fasaden.

Pntax K-1 med Pentax FA 50mm 1,4 @ f 5,6.

Silver (och silverputs)

Silver är ju en viktig del av fotohistorien. Och en viktig del nu. Aktuella Oscarsvinnaren "Oppenheimer" filmad med analog 70mm film, där har det gått åt en hel del silver! Jag hade inte tänkt se filmen men har tänkt om, vill se fotot!

Hemma i översta kökslådan återfinns en del nysilverbestick i varierande skick. En del blankt men somligt går inte att hålla blankt. I går testade jag en metod guldsmeden Thomas Johansson här i Norrköping tipsade om. Man lägger aluminiumfolie i botten på en plastbunke, tillsätter 3-4 teskedar bikarbonat, lägger dit silversakerna, häller på kokande vatten, låter verka en stund, eftersköljer och putsar med bomullstrasa.

Folien påverkades en hel del. Bitvis blev det ganska starka färger.

Pentax K-1 slarvigt nog handhållen. Objektiv Pentax FA 100mm Macro på max närgräns, avbildningsskala 1:1. 

Silvret förblev blankt där det varit blankt. Där det tappat glansen vart det ännu mörkare. Sen jag sköljt av och gnuggat med en bomullstrasa blev det snyggare än jag nånsin sett det. Där vanliga Häxan silverputs inte kommit åt kom kemin åt.

Thomas förklarar så här:

"Det blir galvaniska strömmar mellan det två metallerna. De oxiderade kopparatomerna lossnar och vandrar iväg till aluminiumfolien."