Gotlands blommande vägkanter

På 1970-talet användes kemiska bekämpningsmedel för att få bort blomstren över hela landet. Men inte på Gotland.

Att blommorna skulle bort hade Vägverket bestämt. De skymde ju sikten. Det här var ju långt innan nollvisionen kom på plats. Framkomligheten prioriterades över det mesta.

Fattiga Gotland hade inte råd med hormoslyr. Vägverket eller någon inlejd bonde höll nere det värsta maskinellt. Sen kom nån på att köra växelbruk. Varannan sträcka om några hundra meter mejas ner innan blomstren hunnit sätta frö, men varannan lämnas i fred länge nog att blommorna gått i frö. Så fungerar det fortfarande! Så här i efterhand misstänker jag att gutarna i hemlighet var överens om att behålla blomstren, fast Vägverket befallt att de skulle bort.

Önskar er en fin midsommar!

Fridays For Future igen!

Underbart tycker jag att det finns människor som de här som envetet jobbar för miljö och klimat. Syns varje fredag em i Hörsalsparken i Norrköping. I fredags Birgit, Gunilla och Ann.

I fredags puffade Gunilla för boken Permakultur. Den har lärdomar som funkar!

Permakultur : så här regenererar vi naturresurserna och motverkar klimatförändringarna

William Eggleston inspirerar till annan blick i staden!

10 o47 ooo kr för en bild på en trehjuling! Jag nappade på klickbetet och kom till en blogg av Johan Otterdahl Edfeldt. Han visade den här bilden med text "Förra årets såldes en limited edition print nr 1 av 2 tagen av William Eggleston på Christies för över 10 miljoner kronor." Orimligt tyckte Johan och några till.

Länk:

https://www.fotosidan.se/blogs/johan/10-047-000kr-for-en-bild.htm

Bild William Eggleston

Spontant tyckte även jag att det kändes orimligt. Särskilt som jag först bara såg en tämligen urvattnad bild av en trehjuling!

Sen kollade jag mer på Eggleston. Han är amerikan från sydstaterna, född i Memphis, Tennessee, uppväxt i Sumner, Mississippi.  En outsider både till ursprung och läggning. Han såg omgivningen på ett annat sätt än andra. "At war with the obvious". Färgfoto var föraktat, men han fotograferade både i färg och svartvitt. Eggleston blev allt mer besatt av färg. En vän introducerade honom till en kontakt i konstvärlden. Och så hittade han en kommersiell metod att ta fram färgprintar, "Dye Transfer". Den var dyr! Och gav resultat som fick hans kontakt och den etablerade konstvärlden att tappa hakan. "Har aldrig sett nåt liknande".

Eggleston lyfte upp det föraktade färgfotot till att bli konst och bidrog till att få foto accepterat i konstvärlden.

Sen jag tittat på hans bilder började jag se mer i bilden med trehjulingen. Nog finns där  en skarp men samtidigt ömsint blick? En medkänsla. Trehjulingen har en kaxig attityd. Som en Ford Thunderbird! Men är ju ändå bara en trampcykel för barn. I bakgrunden ett hus med carport. An American dream. Men inte den dröm med nio badrum och njurformad swimmingpool som signalerar världslig framgång. I carporten bara en vanlig Cheva, ingen Thunderbird. Det bidde så här, inte mer. Och så ser det lite tomt och övergivet ut.

Många av hans bilder är vagt olycksbådande, skaver och oroar. En kvinna som nyss varit hos frissan låter sig motvilligt fotograferas men ser inte glad ut. Bredvid kvinnan en järnstolpe omlindad med järnkätting och ett stort hänglås.

Foto William Eggleston

Jag tog mig ut på stan. Plåta trehjuling? Näe. Ta med känslorna? Det blir ju ur säck i påse, men jag försökte.

Här har kommunen velat få publikum lycklig över att få sitta på en bänk som målats med pianoklaviaturmotiv. Men det ser sjavigt ut. Eggleston hade kanske visat medkänsla, men jag lyckas inte.

Pentax K-1 med Pentax FA 35 mm.

*

Här ett motiv man normalt undviker att föreviga.

Pentax K-1 med Pentax FA 35 mm.

*

Någon på kommunen tror att bjärta kulörer gör folk glada. Det tror inte jag. Försökte ta en bild med känslan "vilja men inte kunna". Eggleston tar en (1) bild per motiv. Men kameran fick för sig att göra en bild med 20 exponeringar. Kul! tänkte jag och lät den bestämma.

Pentax K-1 med Pentax FA 35 mm.

Kul bild på sitt sätt, men inte vad jag tänkt mig. På kvällen klonade jag bort personerna till höger. Det hjälpte inte.

Det bortklonade var intressantast!

Delförstoring 1:1

Jag gick tillbaka för att ta den bild jag tänkt mig, tre starkt färgade soffor som står alltför lutande framför tomma skyltfönster. Då låg en udda damsko där. Något som skavde och oroade. För att skon skulle synas beskar jag bilden lite mer än i förra försöket.

Jag kommer nog att bära med mig lite inspiration från William Eggleston framöver. Inte på grund av prisbilden på hans foton, utan hans annorlunda sätt att se.

Eggleston har 300 kameror, alla analoga. För några år sen gav han ut ett musikverk, "Musik", inspelat på en Moog analog synthesizer. Mycket Bach i det verket. Kort intro: 

https://www.bilibili.com/video/BV1Rq4y1a7uG/?uid=425631527134793161377547

Photoshoppa med Affinity Photo! Bussenkel brux bara för nördar.

Affinity Photo är ett alternativ till Photoshop. För fem år sen testade jag Affinity eftersom mitt ägda Photoshop CS6 inte skulle fungera på nästa dator och än värre, att Adobe inte längre låter kunden köpa programmet utan man måste prenumerera. Inget för mig. Affinity kostade då bara 319:- i ett för allt. För ett par år tröttnade gamla datorn, jag köpte ny Mac Mini M1 och fullföljde migrationen till Affinity Photo.

Programmet är på sätt och vis likt Photoshop, men på djupet annorlunda. Inlärningströskeln lika hög. Men nu har jag vant mig.

Häromdan skulle jag leverera en bild på den här elbussen. Bilden var tagen vid Almedalen 2020 i hårt ljus och distraherande bakgrund. Skulle det gå att göra den något lite bättre med Affinity Photo? Jag försökte och visar här hur man kan använda programmet.

Pentax K-1 med Pentax FA 35mm. Arkivbild © Måns Hagberg 2020

1. Jag framkallade DNG-filen i Affinity Photos "Develop" modul. Den motsvarar Adobes Camera Raw. Ute till höger valde jag Lens/Lens Correction/Lens profile och objektiv. Ett klick tog bort den lilla tunnformiga distorsionen. Ibland fipplar jag med vitbalans, svartpunkt mm i läget "Basic", men inte den här gången eftersom exponering mm låg något så när rätt. Klickade "Develop".

Då kommer man till modulen Photo Persona. Affinity kallar sina moduler för "Personas". Dumt tycker jag, men behöver inte ta till Sinnesrobönen för att slippa reta mig på det. 

2. I Photo Persona grundskärpte jag med "Unsharp mask". Av bekvämlighetsskäl har jag en enda, ganska svag, inställning. Klickar Filter/Sharpen/Unsharp Mask/ Radius 1,1 px, Factor 0,3, Treshold 0.  Inställningen är fast och skärpningen lätt att repetera med ett enda klick. Jag brukar köra den 2 gånger innan jag gör någon annan bearbetning och 2-3  gånger i samband med att bilden exporteras som jpg.

3. Nertill var asfalten tråkig. Jag fejkade fram en Baertlingsk (nåja) skugga. Ritade triangeln med Freehand Selection Tool/Polygonal/Radius 100 px och skuggade  genom att välja Layer/ New Adjustment Layer/Brightness Contrast.

4. Stora svarta fönstren var tråkiga. Jag maskade fram dom med Freehand Selection Tool som ovan, men utan ludd, och lyfte fram speglingarna från innerstadens hamnmiljö med insticksmodul Viveza 3 från Efex. Drog i reglaget "Shadows". Sen lite finlir med Brightness/Contrast och "Vibrance", det reglage som i Photoshop heter "Saturation". Båda funktionerna finns på samma plats. Utan Efex skulle det gå att jobba med t ex Curves.

5. Upptill var det svårt att skilja bussen från projektets jättestora eltruck som stod strax bakom. Jag maskade av eltrucken jättenoga och dämpade ner den lite med Brightness/Contrast.

6. Bakgrunden upptill behövde dämpas. Jag maskade av med ca 30 pixlars suddighet och använde sen "Photo Blur" för att fejka kameraoskärpa. Sen lite nermörkning och minskad kontrast med reglaget "Brightness / Contrast". Om bilden bara skulle till Fotosidan skulle jag minskat dokumentstorleken till 2880 x 1920 pixlar och skärpt efter nedminskningen.

7. Sen export till jpg. Affinity Photo har en särskild Export Persona. Men den behövs inte i vanliga fall. Det är bara att klicka File / Export och bestämma namn och destination.

Så här blev bilden.

Pentax K-1 med Pentax FA 35mm. Arkivbild © Måns Hagberg 2020. Efterbehandlad i Affinity Photo.

Liberalernas dåvarande partiledare Nyamko Sabuni åkte med den här bussen! Länk:

https://www.fotosidan.se/blogs/manshagberg/nyamko-sabuni-akte-elbuss-fran-visby.htm

Och här  en länk om hur man får Affinity att lira med Bridge och Nik Collection. Samt en länk med uppdaterat innehåll om hur man gör enkla ramar i Affinity Photo.

https://www.fotosidan.se/blogs/manshagberg/fa-affinity-photo-att-lira-med.htm

https://www.fotosidan.se/blogs/manshagberg/how-to-add-a-border-to.htm

Nationaldagen på boendet

I går nationaldagen underbar stämning på min frus boende. Jäktet som bortblåst. Personal och boende satt ner tillsammans och sjöng Du gamla du fria. Sen hittade nån en inspelning av serbiska nationalsången. Den i personalen som har den bakgrunden sjöng med. Sen den thailändska nationalsången. Hon med den bakgrunden ställde sig i givakt med handen på bröstet. På bilden syns svarta gardiner. De finns där för att skärma av solen om det skulle bli för varmt. Det står en fläkt nere på golvet av samma skäl.

Min fru och jag blev bjudna på kaffe och jordgubbstårta. Hoppas att det var verksamheten som bjöd. Ibland är det bokstavligen personalen som bjuder. 

Min fru tycker att det blivit mycket trevligare ute i de allmänna utrymmena och sitter allt oftare där.

Situationen är himmelsvitt skild från svarta krisen förra året. Då drog nya danska ägaren ner på bemanningen och mycket annat. Doktorn satte in dubbel dos psykofarmaka. Det började bli misär. Efter påtryckningar från oss anhöriga fick kommunen ägaren att följa gällande avtal. Och så kom en ny, kompetent och konstruktiv chef på plats. Hoppas hon stannar! Det finns mycket att ta tag i.