Dove Cottage och William Wordsworth

I dag ska vi vara riktigt kulturella och besöka Dove Cottage i Grassmere. I den här lilla stugan som tidigare varit en pub bodde den berömde poeten William Wordsworth i åtta år. Det var hans mest produktiva tid i livet.

Stugan var fuktig och mörk men på gästfriheten var det inget fel. Trots att här bodde minst fyra vuxna och tre barn så hade de också ofta gäster som bodde här. "Plain living and high thinking" Är det någon som sagt om honom. Inne i huset fick jag inte fotografera och det hade nog inte blivit så bra heller för det var inte mycket ljus som spreds från eldstäderna. Ute i trädgården gick det bra att både vandra runt och fota. Mysigt att gå där, trots regn, och läsa på de små skyltar som satts upp i planteringarna.

Stugan låg vid huvudvägen från Ambleside, inte långt från sjöar och berg. Det kan t.o.m vara Scaffel Pike som skymtar där borta. Men jag är inte säker det fanns många berg att välja på.

Vid kyrkan i Grassmere var det inte så svårt att lista ut var Wordsworths grav fanns.

Många vackra  och gamla gravstenar finns det här.

Regnet fortsätter att ösa ner och jag fick syn på en äldre gentleman som försökte få på sig sina överdragsbyxor, det är inte lätt att balansera på ett ben så brallorna åkte både uppåt och nedåt. Efter mycken möda lyckades han till slut och utan att ramla omkull.

Nu var det inte bara kyrkogården som lockade ner oss hit till platsen, utan här finns en av de turistfällor som man inte får missa. Klart vi måste smaka på Sarha Nelsons berömda gingerbread. Har t.o.m Tom Cruise och Nicole Kidman handlat kakor här då måste de vara goda.

I närheten finns ett till av de hus som Willam Wordsworth bott i. Ett betydligt större och ljusare hus.

Här bodde han till sin död 1850 då var han 80 år och hade blivit utsedd till hovpoet. En stor vacker och lummig trädgård hör till huset. Förmodar att vid soligt väder strövar det omkring många i den och njuter av omgivningarna.

Nu satt de flesta med en kopp the inne i dottern Doras gamla skolhus.

Fast vi återvände till Ambleside för att leta reda på något trevligt ställe att äta lunch på. Tyvärr så var The Giggling Goose Café stängt, för ett ställe med ett så trevligt namn hade jag velat äta på.

Vi hamnade på ett annat bra ställe bakom den här lilla stugan, Bride House. Det huset användes förr till att förvara äpplen i och är över 300 år gammalt. Floden som rinner under heter Ghyll.

Avslutar med en av William Wordsworths berömda dikter.

Dafodills

I wandered lonely as a cloud
That floats on high o'er vales and
hills,
When all at once I saw a crowd,
A host, of golden
daffodils;
Beside the lake, beneath the trees,
Fluttering and dancing in
the breeze.

Continuous as the stars that shine
And twinkle on the
milky way,
They stretched in never-ending line
Along the margin of a
bay:
Ten thousand saw I at a glance,
Tossing their heads in sprightly
dance.

The waves beside them danced, but they
Out-did the sparkling
leaves in glee;
A poet could not be but gay,
In such a jocund
company!
I gazed—and gazed—but little thought
What wealth the show to me
had brought:

For oft, when on my couch I lie
In vacant or in pensive
mood,
They flash upon that inward eye
Which is the bliss of
solitude;
And then my heart with pleasure fills,
And dances with the
daffodils.