En förlorad värld och Fish and Chips.

Dags för ett besök i boken och filmens värld, vi beger oss till Castle Howard där TV-serien och även filmen "En förlorad värld" är inspelad. Här har släkten Howard bott i över 300 år.

Det är ett enormt bygge med inte bara ett slott utan hela landskapet runt omkring är mer eller mindre skapat för att få ett så sagolikt utseende som möjligt. Vi börjar i trädgården och går först in till rosenträdgården. Idegranshäckarna är välklippta och det som  klipps bort hämtas sedan för att bli till cancermedicin.

 Nu är de flesta rosor överblommade men här är ändå vackert.

När vi kommer fram till fontänen där Atlas balanserar med världen på sina axlar, känns det som om man bör kasta sig i skydd i närmaste bunker, men det är bara Royal Air Force som är ute och tränar.

Allt känns storslaget och överdådigt här, enorma byggnader och en park som nog kräver åtskilliga trädgårdsmästare. Jag tror att även rödhaken i busken bredvid mig tycker att det här är en vacker plats men lite väl mycket för bara en familj. Men dagens familj, som bor här, använder bara en del av slottet och delar med sig av all prakt så även jag får se det.  Det finns t.o.m ett eget mausoleum på egendommen.

Även om mycket av landskapet är skapat av människohand så måste jag medge att de lyckats väldigt bra, för visst är det vackert här.

Snart öppnar de slottet så att vi får gå in och titta, där inne får jag inte fotografera, men de här två är så söta så jag kan inte låta bli att titta på den lilla flickan som kämpar med Peppe som inte vill som hon vill.

Fick en fin tur igenom slottet, fick höra att de hade en byrå gjord av den svenske möbelsnickaren  Christopher Fuhrlogh och vad jag inte visste var att Frederick den 5: e Earlen var en så skicklig konstnär. 1940 härjades slottet av en brand, inkomster från filminspelningen av "En förlorad värld" gjorde att de nu har råd att restaurera slottet.

Kommer ut i parken igen och möts av ett vildsvin.

Påfågeln är levande.

 Åker vidare och far genom landets största hedlandskap, jag såg inte till Baskervilles hund ute på heden. Bara en hel del får.

Vi kör nu till Whitby ute vid nordöstkusten. Känt för skeppsbygge och valfångst på 1700-talet och numera även fiskeindustri. Vi stannar vid ruinen från Whitby Abbye

och tar de 199 trappstegen ner till staden.

Whitby är tydligen en hundvänlig stad, jag har aldrig sett så många hundar i en och samma stad.

Dags för lunch och vad ska man äta i en kuststad om inte Fish and chips. Svårt val om det ska bli  haddock eller cod i dag.

Var hungrig så jag kunde inte hejda mig från att provsmaka innan kameran kom fram.

Stärkt av maten blev det en runda i staden.

Fin strand men lite för kallt i vattnet för ett dopp i dag. Undrar om det är kapten Cook som far iväg med sitt skepp där ute. Kanske är Linnélärjungen Danile Selander med ombord för att komma ut i världen för att jaga växter.

Här finns även ett Draculamuseum, som jag inte rekomenderar något besök i. Kändes som bortkastade 6 pund.

Jag skulle ha valt någon annan än en mås som parkeringsvakt till min bil, den här bilägaren fick sig ett rejält jobb att få ren bilen efteråt.

Att Whitby är en fiskestad var det ingen tvekan om.

Här finns mycket mer att berätta om och visa men nu drar vi vidare det blir nog  "Tillbaka till Aidensfield" och Gottland eller var det Goatland