Skogens konung och Tärnaby.

Dags att fara vidare på vår tur uppe i norr. Vi lämnar Saxnäs och i skogsbrynet står fru älg med sin lille teling och vinkar av oss.

I Stalon tar vi en tur upp på berget för att se mer av landskapet. Det är lite disigt i dag och solen har inte orkat upp ännu.

De gamla, av både ålder och väder, färgade ladorna tycker jag är så vackra. De här står i Kittelfjäll.

Dagens mål är Tärnaby.

Med sådan här utsikt från sovrumsfönstret kan man sova gott i natt.

Kaffesugen och utskälld i blåbärsskogen.

Jag har haft två sköna veckor ute på landet, kameran har mest fått vila men en dag så kom den fram.

Tyckte att det var dags för en kopp kaffe och masade mig in i köket och som vanligt slängde jag en blick ut genom köksfönstret och där utanför i blåbärsriset står det ett rådjur och mumsar i sig av mina blåbär. Ja, mina och mina, men växer de på min tomt så känns det som det är mina blåbär. Fast rådjuret är fint så jag tänker om du vill ha av mina blåbär så får du bjuda på en bild också. Jag hämtar kameran och tar först en bild genom fönstret.

Rådjuret tittar upp men fortsätter sedan att mumsa på blåbären, jag smyger ut och hon står kvar men gillar inte mitt sällskap. Förstorar man bilden så syns det att det är gott om blåbär i år.

Hon traskar iväg. Ser inte speciellt rädd ut och har inte fällt upp skölden där bak heller, går bara lugnt sin väg.

Hon försvinner bakom vårt uthus men kommer inte fram på andra sidan så jag blir nyfiken och smyger mig efter för att se vart hon tog vägen. Hon är kvar och nu visar hon mig att hon är lite irriterad för nu är skölden uppfälld.

Hon börjar först gå sin väg men ändrar sig och kommer tillbaka, verkar lite nyfiken på vem jag är som inkräktar på hennes revir.

Hon ställer sig och spanar in mig riktigt ordentligt.

Sedan gör hon något som jag inte har blivit förr, hon ställer sig och skäller på mig. Jag får en riktig utskällning.

Efter ett tag ledsnar hon på mig och går sin väg, men stannar först upp och kikar fram bakom ett träd.

Det är inte var dag man blir utskälld uti blåbärsskogen.

Svaga vägrenar.

Innan vi vinkar farväl till Dalarna för denna gång tar vi en liten titt på Inlandsbanan och något som jag tror kallas för vattentorn med vattenhäst.

Färden går norrut och i Sveg står världens största träbjörn, den måste vi ta en titt på.

Den här björnen har t.o.m slips, jag räknade och det ser ut som det är 22 st.

Här skulle det ha varit bra att fått tanka, senaste priset på premum var 5 kr.

Så är det dags för en liten varning, norrut finns det renar och en del av dem är väldigt svaga.

Träffade faktiskt på en ren också trots att vi inte kommit fram till Östersund ännu. Den verkade inte alls så svag. Den sprang iväg tämligen snabbt när den fick syn på kameran, såg väl att det var en Canon.

Nu blommar det.

Tror inte att jag behöver göra någon nyplantering i krukorna i år. Naturen sköter sig själv.

Mård i Bromma.

Utanför vår tomt har vi en tall som ser ut som ett uppochnedvänt U. Den formen fick den förra vintern då snön lade sig tung och vände toppen på tallen nedåt. Där i tallen händer det saker. Ekorren bor där och kommer ibland med sin små ungar och hälsar på inne på min tomt. Fåglar bygger bo och andra fåglar mellanlandar där på sina flygturer. Kärleksfulla duvor brukar sitta där och kuttra och jag brukar alltid iakta det trädet då jag är ute på min altan.

Jag ser ofta hur ekorrarna springer i full fart utefter stammen och jagar varandra, det trodde jag nu också att det var. Alltså några ekorrar som klättrade på stammen, ända tills det som jag trodde var en ekorre tog ett skutt från stammen till en gren, men någon så stor ekorre hade jag aldrig sett.

In efter kameran och zoomade in djuret, det här var ingen ekorre.

Det var något mycket större.

Det ser ut att vara en mård. Rödhaken kommer också och spanar in vad det är för något där uppe i trädet. Hoppas det inte var rödhakens bo som plundrades. (Förstora så ser du även rödhaken)

 Jag har aldrig förr sett en mård och definitivt inte här i villaområdet.

Hoppas att ekorrungarna klarade sig.