Morgonpromenad i York

Nattens regnande har upphört, luften är klar och skönt sval, vad passar bättre för en morgonpromenad då. Gässen har också vaknat och gör sin morgontoalett på parkeringen bredvid Cliffords Tower.

Här på platsen skedde den mest fasansfulla händelsen i de engeska judarnas historia. På natten den 16 mars 1190 hade 150 judar samlats inne i tornet för att söka skydd mot den våldsamma mobben som väntade på dem utanför. Många tog sitt eget liv och andra dog i lågorna från de eldar de hade tänt och de som slutligen kapitulerade mördades och massakerades. Förståeligt nog har denna fruktansvärda händelse blir de mest ökända exemplet på antisemitismen i medeltida England. Men det var ingalunda en isolerad händelse, utan snarare kulmen på en våg av våldsamma känslor som svepte landet i början av 1190.

Klockan tickar på och fler och fler börjar vakna.

Dagens meny förbereds.

Morgonjoggarna dyker upp.

Någon undrar var han ställde sin blåa cykel i gårkväll.

...och jag tror någon saknar sin ena sko.

Ekorren äter frukost.

Vi går till York Minster, den medeltida katedralen med sina många vackra fönster.

Den är så stor och pampig, så stor så att den inte får plats på en bild.

Enorma glasmosaikfönster finns att beskåda där inne. Här är några av dem.

Morgonen börjar nu övergå i förmiddag.

Gässen som simmar i River Foss verkar inte bry sig om det.

The Shambles är en gata i York som har en lång och intressant historia. Den vann tävlingen som Storbritanniens mest pittoreska gata 2010. Dagtid vimlar det av turister här eftersom det nu är en välbesökt shoppinggata. Den är Yorks äldsta gata och här höll slaktarna till, 1872 det fanns 26 slaktare på gatan. Gatan var så smal att solen inte nådde ner, praktiskt när man handlar med kött.

En resa i norra England - Haddon Hall

Vi reser genom ett mycket vackert landskap med stengärdesgårdar som rutar in marken i mönster med djur betandes i nästan varje ruta.

Städer och samhällen, som påminner om TV-serien "Hem till gården" eller "Emmerdale" som den egentligen heter, kantar vår färd.

 Vandringsleder finns det också gott om, får väl hoppas på att kossorna i hagarna är snälla och gillar sällskap av vandrare.

Har man sett TV-sererier som Stolthet och Fördom, Jane Eyre och Elisabeth kan ett besök på Haddon Hall vara att rekomendera. Det är ett besfäst medeltida slott (herrgård) från 1100-talet.

Här bor Lord och Lady Edward Manners vars familj har ägt det sedan 1567. Från början var det William Peverel, utomäktenskaplig son till Vilhelm Erövraren som bodde här.

I släkten Mannors ägo kom det genom giftemål och arv på 1500-talet. En spännande historia om en dotter som flydde från slottet genom en bakdörr och blev enleverad av sin älskade. De flydde iväg på en häst och gifte sig. De blev tydligen förlåtna för två år senare ärvde de godset.

Följ med in på borggården.

De var gästfria på den tiden med många och stora fester där vinet flödade, drack man inte tillräckligt så att det ansågs hedrande för värdfolket blev man fastlåst med ena armen i den här bojan. Sedan hälldes vinet ner i rockärmen som straff, ett ganska hårt straff på den tiden eftersom det inte var så enkelt att tvätta kläderna.

Fina fönster.

Fint besök har de även haft.

Symbol för de båda släkterna som genom giftemål blev förenade var påfågel och vildsvin vilket man kunde se vid slottet i form av snyggt klippta buskar.

Den gamla bron, som man passerar på väg till och från slottet, har den klassiska formen som man kan se överallt i det här området. Små utbuktningar där fotgängare kan stå när överlastade hästkärror ska förbi.

Den snygga gamla brevlåden sitter kvar i muren men verkar inte vara i bruk numera.

Nu åker vi vidare, vinkar åt kossorna på ängen och tackar för besöket.

Vi ska till Yorkshire och den historiska staden York för att övernatta där. Regnet hänger i luften men det är något man får räkna med i de här trakterna.

Strax  innan vi kommer till York passerar vi staden med det sneda kyrktornet. Teorierna om hur det blivit så snett är många men ingen vet den egentliga orsaken. Bilden är tagen genom ett fönster och vid en snabb glimt vid rött ljus.

Här ska vi bo vår första natt i England, nej inte i det här tornet förståss men på ett hotell som ligger på andra sidan gatan.

Mer om York och Cliffords Tower i nästa inlägg...

Visingsö och lite mera Gränna.

En resa över till Visingsö kan vara solig, vacker och alldeles underbar, som den var förra gången jag for över dit. Den här gången hängde regnet i luften och det gungade en hel del, inte läge att stå ute på däck och titta.  Vi körde ombord på Christina Brahe.

Hamnade längst fram bredvid en stor traktor och stannade inne i bilens trygghet och såg på hur det stänkte in över relingen.

Tur var det för det inte bara stänkte, det fullkomligt sköljde in vatten.Kändes ibland som om vi var ute med ubåt.

När vi så nästan var framme kom vi upp till ytan igen och kunde sikta ruinen efter Per Brahes slott.

Trots sjögång och vattenstänk så gick färden över till Visingsö bra. Första stoppet blev vid Kumlaby kyrka. Den ser lite lustig ut med sin avkapade topp av kyrktornet. Där var från början en hög spira men Per Brahe lät kapa toppen, då kyrkan användes som skola, för att eleverna skulle kunna studera stjärnorna därifrån.

Då det var skola här var väggarna i kyrkan vitkalkade och de fina målningarna osynliga.

Fågeltornet på norra sidan av Visigsö kom vi inte fram till i dag eftersom vägen dit höll på att rustas upp. Såg några vilsna fågelskådare som blivit hänvisad till stora vägen istället. Vi for så långt norrut som man kom istället.

Hittade en fin sandstrand.

Visingsö ser ine så stort ut när man står på fastlandet men nog finns det vidder även här.

Även vind finns det gott om, August ser till att omvandla den till el. Sekunden efter att jag tagit den här bilden flög det förbi tre stor fåglar som skulle ha gjort sig bra på bild men tyvärr så hann jag inte med.

Bortåt Hjo regnar det redan.

På Visingsö ska man åka Remmarlag, det gjorde inte vi. För det såg ganska blött ut.

Blött, blåsigt och regnigt var det på Visingsö och gårdsbutiker och många serveringar var stängd så vi tog färjan över till fastlandet igen och gick på Gränna museeum och polarcentret. Där kan man beskåda många av de föremål som man hittade på Vitön och även en kopia på gasballongen Örnen som Andrée, Strindberg och Fraenkel använde vid sin Nordpolsexpedition.

Numera finns det även bilder som Strindberg tagit men ack så synd att de inte förvarade dem på ett bättre sätt. Lång tid låg de i ett fuktigt bergrum.

Här kan man också bli Polarhjälte på ett väldigt enkelt sätt.

Vad vore Gränna utan polkagrisar.

Även blommorna går i polkagrisens tecken.

Hittade en fin brevlåda.

Nere vid den blåsiga hamnen växte de här vackra blommorna. Om jag inte är helt felunderrättad så är det cikoria. Roten användes förr till kaffesurogat och lär vara bra mot gikt också..

Jönköping, Taberg och äpplen

I dag gjorde som Magnus Ladulås, tog en paus i Jönköping. Ser ut som om han kom med cykel jag kom med bil.

Pirensoffan var i dag lite för blöt för att slå sig ner på och vila men lång var den så där får det plats många en solig dag.

Men soffan var bra att klättra upp på för att kika över piren och där bakom på en sten satt en skarv och vilade sig, fast han blev tydligen lite förskräckt när det dök upp en kamera över kanten och tog till flykten.

Vädret var lite väl ostadigt för en längre promenad i staden Jönköping men orosmoln gör sig bra på bild.

Smålands mirakel kallade Linné den här kullen eller det kanske är ett berg med sina 343 m.ö.h. Molnen sveper trädtopparna på bergssidan men vi åkte ändå upp för att se om det var någon utsikt däruppifrån.

En kunglig topp är Taberg tydligen,  inte bara Oscar II hade varit här såg att även vår nuvarande kung hade gjort ett besök.

Vidsträckt utsikt över nejden.

Kikar ut mellan molnen och ser ända bort till Jönköping och Vättern.

Gränna kallas inte bara för Polkagrisstaden även Äppelstaden brukar man höra och i omgivningarna kring Gränna finns stora odlingar. Behövs inga vakthundar då man har vaktkor.

Är man i Grännatrakten och har riktigt mycket spring i benen så ska man inte missa att gå till Tegnértornet. Det heter egentligen Skogstornet men eftersom det  byggdes på initiativ av idrottsjournalisten Torsten Tegnér så kallas det också för Tegnértornet.

Där har man utsikt över de fyra landskapsom omger Vättern, Närke, Småland, Västergötland och Östergötland och man kan se hela Vättern om vädret är bra.Från parkeringen går det en liten skogsväg, uppför och uppför och uppför i  1,3 km.

Underhållning på vägen upp, förutom naturen, får man av några gjutna plattor med trevliga små budskap på.

Traskar man sedan upp för de 144 trappstegen i spiraltrppan...

...så ser mäniskorna nere på marken ut som små prickar.

Men som sagt en vidsträckt utsikt får man från det 27 meter höga tornet.

Vadstena - Gränna

Växlande väderlek i Vadstena, då kan det vara bra att vara beväpnad med paraply för en promenad.

I Vadstena tittade vi på slottet som Gustav Vasa lät bygga på 1500-talet.

Passade även på att gå in på borggården och det var vi inte ensamma om, det var tämligen fullsatt där.

Det var någon stor mässa som hölls på slottsgården.

En lite olämplig parkering av cykeln i vallgraven, kan man tycka. Kanske inte i samtycke med ägaren av cykeln.

Vättern såg riktigt idyllisk ut i dag.

I Vadstena klosterkyrka kunde man lyssna till vacker sång.

Hittade även ett roligt fönster i Vadstena.

Det märks att det börjar bli lite höstlikt nu, stora flockar av fåglar samlar ihop sig och det känns nästan som i Hitchcocks Fåglarna ibland. Fick  ducka i bilen då de anföll.

Rådjuren tittade nyfiket på och verkar undra hur det ska gå.

Nästa stopp för oss blir vid Alvastra kloster, inte mycket kvar av det men historiens vingslag känns när man går runt där och tittar.

Det här var det första Cisterciensklostret i Sverige. Den fromma svenska drottning som bett de franska munkarna att komma hit, var troligtvis drottning Ulvhild, maka till kung Sverker den äldre.

Det första som byggdes var kyrkan och den invigdes 1185.

Munkarnas livsuppgift var att hålla mässa och lovsjunga Gud även en del praktiskt arbete utförde de.

Men inte visste jag att de även tillbad Musse Pigg.

Men nog syns det tydligt att Musse var närvarande här i klostret.

Sedan var det Omberg som fick ett besök. En  stärkande promenad upp genom den vackra skogen belönades med strålande utsikt över omgivningen och Vättern.

Vi närmar oss målet för resan som är Gränna. Undviker  man motorvägen och istället tar  de små vägarna så ser man Brahehus underifrån.

I Gränna står Amalia, polkagrisens moder, och tar emot oss.

Trevligt eftersom vi skulle bo i hennes gamla hus. Kan rekomendera "Luftseglaren August Andreés rum". Där bor man riktigt mysigt. Det är rummet med balkongen, i det gula huset.