Skörd

I dag ska vi resa vidare till nästa mål på vår asienresa, men förmiddagen har vi ledigt för egna aktiviteter. Vad passar inte bättre än en Tuk Tuk-tur ut ur staden då.

Vi åker långt ut och ber vår förare att stanna så vi kan kliva av och ta en promenad. Han gör som vi vill, och vi går medans han kommer åkandes sakta efter oss. Jag försöker komma fram mellan husen för att se ut över odlingarna av vattensparris som skymtar fram bakom dem. Någon av byborna föreslår att jag ska gå ner på den rangliga bron, som syns till höger nere i bild. Den känns något osäker, så jag avstår.

Lite längre fram kan man se husen ute i odlingarna och hur de som bor där, kommer paddlandes in hit.

Mycket folk i rörelse.

Vi går en bit till och den här "loftgången" känns betydligt säkrare att gå ut på.

Där är det fri sikt ut över vattnet och odlingarna.

Skörden är i full gång.

På land sitter folk och väntar på att ta hand om den.

De som jobbar här ute behöver säkerligen inte någon extra motion, men för de som inte har så hårt jobb finns det motionsredskap på strandpromenaden inne i staden.

 Några övergångsställen finns det också här. Kul varningsskylt.

En ledig förmiddag går fort och nu är det dags att åka vidare.

Innan vi landar hinner det bli mörkt, men innan dess skymtar jag en liten solglimt över Mekong.

Framme i Ho Chi Minh-staden möts vi av en trevlig skylt.

Nu är vi alltså i Vietnam och dess största stad  Ho Chi Minh-city. Många Vitnameser kallar den fortfarande för Saigon och kallar sig också för saigoneser.

Ska bli spännande att se hur det ser ut här, när ljuset återkommer i morgonbitti.

Ledig eftermiddag.

Efter att ha besökt två platser med så mycket smärta och ondska, som jag skrev om i förra inlägget, kan det vara skönt med en ledig eftermiddag. Då passar det bra att ta en Tuk Tuk-tur för att se på staden Phnom Penh.

Även här rustas det inför jul.

Folket här är tydligen vana vid att leva lite farligt.  Högt där uppe på skylten klättrar några omkring.

Jag trodde först att killen högst upp hade säkerhetslina, men när jag förstorade upp fotot, såg jag att det var sladden till borrmaskinen.

När man är i en stad med så varierande bebyggelse som här, blir det lätt att man bara fotograferar det som är annorlunda och ser fattigt ut. Nu är inte allt fattigdom och elände här, men det är stora skillnader mellan de som har pengar och de som inte varit lika lyckligt lottade. Det finns många fina och stora bilar och även fina och väldigt stora hus, men de flesta bor mycket enkelt. Nu var det inte lika angeläget att ta bilder på de fina villorna, men den här skolan tyckte jag såg färggrann ut.

De enkla husen ser dessutom mycket fattigare ut om de ligger nära de fina.

Mycket av livet sker ute på gatan eller trottoaren.

Titta under bordet till vänster, det som det står skor på. Där sover ett litet barn.

Barnen får tidigt börja hjälpa till med försörjningen, de här små pojkarna plockar skräp.

Det roliga här är att alla ser så glada ut när de får syn på kameran. Ofta vinkar de eller bara sänder iväg ett leende.

Trafiken är intesiv och ska man över gatan får man inte tveka och inte springa. Gå snabbt och bestämt. Förunderligt nog så var det ganska enkelt att komma över, trots mängden av bilar och motorcyklar.

Det är förstås inte alltid som det går bra, ofta händer det olyckor. Hjälm hade han haft men vad hjälper det om den inte är fastsatt.

Det som jag tyckte var mest obehagligt och märkligt var att han bara fick ligga kvar där och alla stod enbart och tittade. Trafiken gjorde en gir runt omkring, likaså gjorde vår Tuk Tuk-förare.

Killing Fields.

Nu ska vi till en plats som tidigare var en fruktträdgård, nu är det en minnesplats över alla de som mördades under Pol Pots regim. Den här platsen som egentligen heter Choeung Ek, kallas numera oftast för Killing Field, och är en av de många avrättningsplatser som användes för att avrätta oönskade personer vid fokmorden i Kambodja. Det lär finnas ungefär 300 stycken och det verkar troligt eftersom det avrättades mellan 1,5 till 3 miljoner människor under åren 1975 till 1979. Det var ungefär en 1/3 av landet befolkning. Här vid, Choeung Ek, har hittats 8.985 kroppar i massgravarna.

När man kommer in här på området känns det först som en grön och lummig oas. Det första man ser är en stupa som är 17 våningar hög..

Där inne är det samlat mängder av kranium som hittats på platsen.

Man kan gå in och titta men jag avstod och nöjde mig med att titta utvändigt. Innan den här stupan byggdes låg dessa kranium travade i en pyramidform på platsen.

Vi vandrade runt och tittade och även läste på alla skyltar som är uppsatta, där berättas vad som skett här. Ingen trevlig läsning, men den nuvarande kambodjanska regeringen uppmuntrar turister att komma hit.

I det här trädet satt det stora högtalare som spelade musik för att överrösta klagoropen och dödsskriken från de som avrättades. Det var för att människorna i byarna runt omkring inte skulle höra vad som föresegick här.

Det är ingen munter plats att promenera på och alla som besöker platsen verkar tagna av stundens allvar och går tysta runt i sina egna tankar.

Den här dammen har bildats när man dämde upp för att inte lämningar skulle spolas ut i floden.

Där i dammen gick den här mannen och samlade upp något, jag tror det är sniglar han har i sin korg. Förmodar att det ska bli dagens middagsmat.

 Överallt finns det gropar och kullar som påminner om massgravarna.

För att spara på ammunition så sköts ingen ihjäl utan de slogs ihjäl med diverse redskap som yxor, hackor, järnrör, spadar och vässade bamburör. Även de vassa bladen på palmerna användes för att ha ihjäl folk med, med dem skar man upp halsen. I den här massgraven hittades 199 kroppar, de flesta utan huvuden.

Småbarn slogs ihjäl mot det här trädet. I massgraven bredvid hittades 100 offer av kvinnor och småbarn. De flesta var nakna.

Fortfarande kommer det upp benrester och tänder ur jorden.

Det var en tyst och eftertänksam skara som lämnade detta område och tog bussen tillbaka till hotellet. Tror att vi alla undrade hur något sådant kan ske och hur en människa kan få andra med sig för att utföra sådana grymma handlingar. Jag kan i alla fall inte begripa det.

"Keeping the memory of atrocities committed on Cambodia soil alive is key to build a new strong an just state.
Furthermore, making the crime of the inhuman regime of Khmer rouge public plays crucial role in preventing new Pol Pot from emerging in the lands of Angkor or  anywhere om Earth."

Avslutar med en mindre deprimerande bild, nämligen frihetsmonumentet. Det uppfördes 1962.

Preah Barum Reachea Veang Chaktomuk eller det kungliga palatset.

Ett besök på det kungliga palatset är inplanerat i dag, på khmer heter det Preah Barum Reachea Veang Chaktomuk. Palatset byggdes på 1860-talet och jag tycker det är ljust och vackert.

Här inne får man inte fotografera men husen är vackra även på utsidan.

Högst upp på taket, på den 59 meter höga spiran, tittar Brahma ut mot de fyra väderstrecken.

Palatsområdet består av flera olika byggnader, ett av dem är det här lite mindre huset som är ett museum.

 På taken vakar Naga.

Kungen, Norodom Sihamoni bor i det här huset. Dit får vi inte gå.

Han är en mycket modern kung och har levt större delen av sitt liv i Europa. Han är t.ex den ende härskande monark som talar tjeckiska. Han och den övriga kungliga familjen satt i husarrest 1977 - 1979, under röda khmerernas härjanden i landet. Han är öppet homosexuell och han är mycket intresserad av balett. Hans far Norodom Sihanouk lär ha sagt att Sihamoni "älskar kvinnor som sina systrar".

Förr i tiden hade de kungliga tjänarna kläder i olika färger för var veckodag. I museet kan man se hur det såg ut.

Vi går vidare till nästa byggnad som är silverpagoden, träffar på en liten apa på vägen dit.

Den äldre kvinnan har rakat huvud, det är för att hon är änka.

Så ska vi in i Silverpagoden, tar av oss skorna igen och går in. Golvet är täckt med 5.000 silverplattor. De är gjorda av gamla silvermynt från tiden före revolutionen.

Det finns en hel del stupor på området också. Minnesmärken och begravningsplats för betydelsefulla personer.

Då vi hittar en karta över hur stort Khmerriker var,  får vi en historielektion av vår guide Magnus.

Vi ska nu vidare till Tuol Sleng, en ruskig historia, så jag rundar av med en vacker blomma.

Phnom Penh

Vi flyger vidare och i dag ska vi till Phnom Penh som är Kambodjas huvudstad. Den här gången var det inte flyget som var försenat, utan det var vi. Vi satt och avnjöt en delikat trerätters lunch när den lokale guiden plötsligt kommer och säger att vi måste åka till flygplatsen för planet står och väntar på oss. Det blev en flygande incheckning i rasande fart.

Ingen lång flygning men mat serveras  ombord.

Spännande! Undrar vad vi får?

Vi närmar oss dagens mål och jag ser att det är kraftiga översvämningar även här.

Man ser hur vägarna försvinner ut i vattnet.

Där nere har vi vår kära Mekong som vi följer på vår resa. Den slingrar sig verkligen fram.

Tror att det här är den vackraste flygplatsen som jag har landat på. Istället för en trist stor hall där man väntar på väskorna, kan man njuta av det här i stället.

Incheckning på hotellet och därefter en rask promenad, och då menar jag rask. Magnus leder oss till den kulle där staden växte fram en gång i tiden. Enligt legenden var det en gammal kvinna, som hette Penh, hon hittade fyra buddhabilder vid Mekongfloden. Hon förvarade dem på en kulle (Phnom), just den kullen som vi är på väg till.  Phom Penh betyder Penhs kulle. Där vid foten av kullen finns en stor klocka.

Vi kommer förbi ett bröllop, killen som kommer emot mig här, trodde jag skulle säga att jag inte fick fotografera. Det var tvärtom, han skulle bara berätta att det var ett bröllop och hoppades på att vi skulle få bra bilder. Tyvärr så hade det hunnit bli lite för mörkt för att fota utan stativ.

Vi hade fått veta att trafiken här skulle vara livligare än i Siem Reap och att det kunde vara en bra träning inför Saigontrafiken, på hur man tar sig över en gata.

Åven här fungerar gatuköken bra, fast får man äta på plats så att man kan lämna tillbaka tallriken till diskning.

Bakom de ätande är det ett torg och i kväll är det gymnastik på gång. Musiken var så medryckande att jag hade lust att hoppa in och vara med.

Dags att återvända till hotellet och middag och sedan sova. Ett bra riktmärke för att hitta tillbaka var det här huset. Jag tycker att det är snarlikt Söder Torn i Stockholm.

Över alltihopa vakade kungafamiljen, men mer om dem i nästa inlägg för då ska vi till kungliga palatset.