Bild i bilden

Att jag gillar väggmålningar och har samlat på mig en del är väl ingen hemlighet, den här har jag dessutom fotat två gånger. Första gången så gick mitt minneskort sönder så jag var tvungen att gå tillbaka för att få en bild på den med mig hem.

Den här väggmålningen föreställer William "Billy" Connolly som är en brittiskt (skotsk) komiker, musiker och skådespelare. Den målades till hans 75-årsdag. I Skottland är han känd under namnet The Big Yin.

Den här stora målningen finns inte så långt ifrån och är lite kul.

Lite tråkigt är det dock att den flygande taxin har hamnat bakom en byggnadsställning.

Sedan träffade jag på några av Glasgows populära ridande poliser.

De här två red inte bara omkring och såg snygga ut. En felparkerare fick sig en rejäl uppsträckning och han hade lite tur, för blocket som de plockat fram innan han kom åter till bilen stoppades ner igen.

Träffade på två till och de vackra hästarna får också var med på en bild.

The Falkirk Wheel.

The Falkirk Weel är den enda båthiss som lyfter och sänker båtar 24 meter. Den tänkte vi titta på nu. Vid parkeringen till båthissen står modellerna till hästarna Kelpies, som vi nyss var och tittade på.

Hästdekorerade stenar delar av parkeringen från gräsmattan.

Men nu är det båthissen som vi skulle titta på, den är igång med att lyfta upp en båt då vi kommer.

Jag passar på att ta en liten filmsnutt och vill du se hjulet i rörelse och då en båt hissas upp så finns det den film här.

Så där nu har båten kommit till övre delen av kanalen. Den här båthissen invigdes 2002.

Det är rejäla doningar den här skapelsen.

Konstruktionen förbinder den nedre Forth-Clydekanalen, med den övre Union Canal och gör det möjligt att med båt åka mellan Glasgow och Edinburgh, samt från kust till kust över Skottland.

Bakifrån.

Man kan ta en tur med båthissen och en liten sväng på kanalen, men vill man åka så är det nog bäst att boka i förväg. När vi kom så, kom också massor med skolbarn så turen då var fullbokad.

Men roligast är nog att se hur de lyfter båtarna, vi går upp till den övre delen av kanalen

Här uppe är det en 150 meter lång tunnel, den byggdes för att skona arkeologiska fynd vid Antonius mur, som den nu går under. 

Fin utsikt över de snöklädda bergen.

Nu är det dags för skolbarnen att få åka med båthissen.

Sakta men säkert...

...så kommer den uppåt.

Snart uppe.

Och så dyker båten upp i den övre kanalen.

Helt uppe och de kastar loss.

Och fortsätter färden på Union Canal.

Vi vinkar farväl till barnen i båten...

...och beger oss tillbaka till vår bil för att åka tillbaka till Glasgow.

Tackar vår eminente guide på utflykten för en givande tripp och för all information om de båda besöksmålen och om Skottland. På resan tillbaka bjuder han också på lite skotsk musik. När jag frågar om han har The Bonnie Banks O' Loch Lomond  så får vi även en ingående föreläsning om bakgrunden till sången och även om slaget vid Culloden, inte så konstigt för vår guide var professor i industrihistoria vid universitetet i Glasgow.

Kelpies

I dag ska vi åka på en liten utflykt där samlingspunkten är, finns det faktiskt en stor väggmålning, så det blir ju en bra start på dagen och heder åt företaget Rabbies som kör resan trots att vi bara är fyra anmälda.

Vårt första stopp på den här trippen är i Falkirk. Här vid en ny förlängning av Forth och Clyde Canal har det byggts en park, The Helix, med två stora hästskulpturer.

De här skulpturerna är 30 meter höga och byggda i galvaniserat stål. Konstnären som skapat dessa skulpturer är Andy Scott och de var klara 2013.

De här hästarna ska symbolisera alla de hästar som arbetade i den skotska industrin, de som drog vagnar, plogar och pråmar, men Kelpies är dessutom inte vilka hästar som helst. Kelpies är välkända i den skotska mytologin och enligt sägnen hade de här djuren en styrka och uthållighet hos 10 hästar. 

För att få till de här gigantiska hästarna så byggde Scott först en miniatyrversion som var tre meter hög, dessa skannades sedan av  med laser för att hjälpa ståltillverkarna att få till exakta fullskaliga komponenter.

Även om de hästarna ska symbolisera de arbetande hästarna i Skottland så är de också en del av de skotska sägnerna. Kelpies är varelser som lever i vatten, en slags föränderliga varelser som man  kan få se som vattenhästar men även som mänskliga varelser. De kan uppstå som en vacker ung kvinna i hopp om att locka unga män till deras död. Eller de kan ta på sig formen av en hårig man som lurar vid floden, redo att hoppa ut till intet ont anande resenärer och krossa ihjäl dem. Men det vanligaste är att de uppträder som hästar.

När man hör ljudet av hur en kelies slår med svansen i vattnet kan det låta som åska och om du passerar en flod och hör ett ojämnt klagande eller ylande så bör du vara försiktig, det kan vara en kelipevarning.

Jag tar en promenad runt dessa stålhästar för att se hur de förändras när man ser dem från olika vinklar.

Ser också hur kanalen leds in här.

Nästan varje stor vattenkälla i Skottland har en associerad kelpieberättelse, men den mest omfattande är nog Loch Ness. I Skandinavien har vi Bäckahästen och liknande berättelser och sägner finns i många andra delar av världen. Uppkomsten och tron på illvilliga vattenhästar kan ha många olika orsaker,  men berättelser om kelpien hade ju också ett praktiskt syfte  med att hålla barn borta från farliga sträckor av vatten och varna unga kvinnor att vara försiktig för snygga främlingar. Träffade inte på några snygga främlingar här, men en vacker svan simmade runt vid hästarna.

Här vid parken Helix finns också att informationscenter så vi går in och får lite mer information om hur dessa skulpturer byggdes och även vad kelpies är.

Så här lär dessa ha sett ut.

Vi lämnar hästarna åt sitt öde och njuter av de skotska bergen på färden mot nästa besöksmål som är Falkirkhjulet. Fast Först måste väl Arria få var med här också. Hon står bredvid motorvägen när man kör mot Falkirk, hon är tio meter hög och är också skapad av Andy Scott. Officiella namnet på henne är  "Angel of the Nauld" detsamma som Nordens ängel. Där stannade vi inte utan jag tog en bild från bilen.

Återgång

Från Riverside museum promenerade vi tillbaka in till stan, turligt nog så togs det några mobilbilder förutom de som försvann på det trasiga minneskortet. När vi kom fram till bron The Clyde Arc så låg floden Clyde så gott som spegelblank.

Passar på att ta en bild på Clyde Auditorium, som i folkmun går under namnet The Armadillo eftersom det liknar ett bältdjur, men jag tycker också att det har lite likhet med konserthuset i Sydney.(Min bild går förstås inte att se, så den här och den under är makens mobilbild).

Strax intill ligger The SSE Hydro som är en inomhusarena.

Sedan vi vilat benen och jag även gjort upptäckten om det trasiga minneskortet och stoppat in ett annat i kameran är det dags för en ny promenad. Först styr vi kosan till moderna museet, the Gallery of Modern Art.

Det huset är från 1778 och byggdes som ett "townhouse" av William Cunninghame of Lainshaw som gjort sig en förmögenhet på slavhandel. Senare har det varit bank, den kungliga börsen och bibliotek i olija omgångar, men sedan 1996 håller det moderna museet till där.

Framför museet står Duke of Wellington staty.  Väldigt ofta har den en trafikkon på huvudet.

Förr plockades konen bort, men eftersom den hela tiden kom tillbaka så har de numera gett upp och den får sitta kvar och har blivit som en turistattraktion,  finns till och med att köpa i en mjuk version i souvenirshopen. Från början var det några fotbollsfans som placerade den där.

Vidare ut på stan och tittar på en del av de gamla fina byggnaderna.

En del är mer än rikligt dekorerade...och det här är ändå baksidan på huset.

Kan det vara Petrus.

Ser ut som en kyrka där borta, men det visade sig vara ett sjukhus.

Många detaljer på det här huset. 

Och vad hittar vi inte i de här kvarteren då, om inte en till stor väggmålning.

Även en sebra.

Efter en lång promenad kan det vara skönt att slå sig ner inne på en  pub.

När man går fel...

Ibland kan det vara bra att gå lite fel och få en omväg, vi var på väg till Riverside museum och irrade iväg oss lite fel väg, men som sagt då man får en omväg får man även se lite annat. Där på en bakgata träffade vi på den här lilla söta bilen. Figaro står det på bakluckan och jag kollade upp lite och fick veta att det är en Nissan som ursprungligen marknadsfördes enbart i Japan.

Vi fortsatte vår promenad mot museet och plötsligt dyker den här gaveln upp.

Det måste undersökas och se där, ett till hus med väggmålningar. Långt ute i ett område där det inte rör sig så mycket folk.

Även gavlarna är målade.

Det blev visst lite över också.

Vi kom till slut fram till målet för promenaden, men då gick mitt minneskort sönder så från det besöket har jag bara några mobilbilder.

Är du i Glasgow så passa på att besöka det museet om du så bara är det minsta lilla intresserad av fordon. Det finns en hel del för alla där.

Hade varit skönt att ta en biltur tillbaka sedan, hittade ju ett passande fordon, men vi gick och jag såg sedan i mobilen att vi gått nästan två mil den dagen.